Är detta verkligen så normalt och vanligt som min sambo påstår?

Fast de skulle väl inte komma, du skulle ju resa till dom?

Nej, utan vi skulle mötas upp på annat ställe och umgås där var det planerat. Över jul och nyår. Göra en upplevelse utav det eftersom dom aldrig varit i Sverige förut. Så kunde liksom sambon ha sina två vänner som gäster här. Hade inte fått plats att samla både mina och hans i vårt hus nämligen.

Hade bokat att befinna oss på en anläggning som ägs av en annan väns vän till mig. Finns en stuga där som lämpade sig till syftet. Men det slutade ju med att jag fick åka dit helt ensam, på grund av sambons uppenbart upprörda tillstånd kring att jag riskerade att befinna mig hemma. Blev ärligt inte särskilt pepp kring att ens vara hemma. När det var sådär komplicerat för honom om jag gjorde det. 

Tyvärr ändrades just mina vänners planer så pass tvärt att jag inte hade möjlighet att exempelvis planera en resa till min familj. 

Det är normalt att vara annorlunda med olika slags människor men inte så pass att man ljuger och verkar helt personlighetsförändrad. Din sambo har problem.

Man kan uppfattas olika i olika sällskap men inte på en fundamental nivå, jag börjar inte ljuga och bli en helt annan person. Han är en manipulativ lögnare som låter dig fira jul ensam av riktigt pissiga skäl.

Det är sant att alla normala personer till någon del modererar sitt beteende efter de man umgås med.

Den som annars svär en massa med sina kompisar på slentrian kanske inte gör det just när man träffar tant Rut som är frireligiös, för man förstår att hon då skulle bli upprörd och ledsen och be för en hela kvällen.

Den som är ute för att ragga kanske inte vill kännas vid att man har gjort bort sig på många utekvällar, försöker tona ner sitt drickande och hindra polarna från att berätta en massa dumheter, även om dessa är helt sanna.

Med det sagt så är det verkligen inte normalt att ljuga och överdriva till den grad att folk inte känner igen en om de träffar en med sin partner. Det låter mest som din man är en barnslig mytoman som inte har växt upp. Håller han på med en massa trött tugg att "kärringar ska stå vid spisen och henne har jag pli på, hon tar den i tvåan höhö" eller?

Möjliga förklaringar:

a) du är i relation med en man som har dålig kvinnosyn och inte vill låta dig se vilken skitstövel han är, därför måste han isolera dig från sina vänner och nya bekanta som han försöker impa på.

b) han är bara så mycket syltrygg att han måste spela tuff för sina nya polare,  annars får han kanske inte vara med och leka. Han kanske inte tycker som de egentligen men han kan inte stå för sina åsikter och han kan inte stå för sitt liv.

Hur som helst är det jävligt omoget och deprimerande beteende, vad ska man med en sån till?

 

Ja det är ju så jag kände där också, och varför jag blev så ledsen och tog illa vid mig.

Vad som samtidigt är jäkligt anmärkningsvärt i det hela, som jag valde att inte inkludera i trådstarten. Pga text längd. Är att jag och min sambo har känt varandra i sjukt många år totalt, och just det här? Hade jag faktiskt ingen aning om, att det var så pass jävligt att han ljuger och ändrar sin personlighet så det riskerar bli allvarliga problem för honom om jag, inkluderas i s.k fel umgänge då, där jag kan råka avslöja honom.

 

Dålig kvinnosyn och förlegad konservativ syn på kvinnans roll, har han inte. Har känt honom länge också, dessutom. Så jag får egentligen inte ihop det här om jag skall vara ärlig. För det känns så, överdrivet. Det krockar med den bild av honom jag åtminstone alltid tidigare haft. 
Han har egentligen inte heller några problem att stå för sina egna åsikter, och när det kommer till rena åsikts eller diskussionsämnen, nä han är snarare kanske lite för på kring att diskutera ibland. För vad som kan kännas socialt kutym. Men ja, det ligger nog ett korn sanning i att han törstar efter att uppfattas som viktig, rolig, kunnig utav andra. Att vara i centrum. Vet ej om han låter det där balla ur fullständigt kanske, just när inte jag är med i bilden?

Har framkommit så smått efter det här att han hittat på saker om mig, och hemsituationen, för sina arbetskollegor. Som inte stämmer då. Med motiveringen enligt honom, att han inte orkar förklara och vill undvika att bjuda in till följdfrågor. 
Till exempel har han sagt att jag är utförsäkrad. Vilket jag inte är, men kan kanske tyckas som en form av vit lögn? Äh jag vet inte. Får ju pengar, men inte mycket. Förstår bara inte, varför ljuga? Känns märkligt. Han har hittat på att orsaken till att jag saknar körkort är pga fallit mellan systemets stolar, typ. När det inte riktigt stämmer heller. Utan det har handlat om en fysisk nedsättning som gjort att jag inte skulle klassas som säker i trafiken. Jag kan ju smått undra hur det kommer låta sen då när jag börjar övningsköra och faktiskt tar körkort. Börjar bli så pass bra i kroppen att det ser ut som en möjlighet nu snart. Dessa saker i sig, är väll egentligen ganska harmlösa. 

Men det där kring att han fått skit av sina vänner efter att dom var hit och besökte oss, för att dom inte kände igen honom? Jag är fortfarande smått chockerad över det där, och kan inte riktigt skaka av mig känslan att ta det personligt. Som om att jag, av någon grund, inte är någon han kan vara sig själv med i umgänge med andra. 

Om det hjälper som eventuell pusselbit. Vid händelsen där i julas, så hade vi redan hunnit vara ett par i 9 år. Så det där var som en rejäl käftsmäll. 

Känner att jag inte riktigt kan se med klara ögon på det här. Särskilt inte när han så bestämt hävdar att det är normalt att ljuga/hitta på så pass att det kan bli besvärligt om sanningen råkar komma fram. 

Ja jag vill ju mena detsamma faktiskt. I alla fall att något liksom är fel. Men ah, nä han är då bestämt inte av samma åsikt. 

I någon mån är nog de flesta människor så. Jag kan ju se på min sambo att han beter sig lite olika med kompisar, kollegor, hans familj och min familj.

Men jag tror att det är ovanligt att det är så extremt som för din sambo, i synnerhet med vänner. Mer troligt i så fall att man har en mask inför chefen, kunder och liknande.

Det är en solklar skillnad mellan att försköna sig själv eller att ljuga om andra och förvänta sig att de ska upprätthålla ens lögner. 

Det senare är odiskutabelt ett sjukt beteende som personen borde söka hjälp för.