Delegering inom vården?

På min arbetsplats är det inga problem om någon inte vill ta emot delegeringar, tvärtom tycker vi att de ger till för många, sådana som inte borde ens få ge alvedon. Man fördelar ju bara arbetet lite annorlunda om någon inte har delegering. Så hos kollegorna behöver det inte bli problem, däremot kan ju chefen ha åsikter om att fastanställa uska inte vill ta emot delegering på allt. Ssk brukar inte ha problem med det utan är ok med det.

Hos oss brukar det funka så att någon utan behörighet alltid är villig att utföra delegerade arbeten om den tilltänkta inte är bekväm med det. Man tar helt enkelt på sig uppgiften men lämnar den vidare.
Det finns t ex alltid någon städare eller transportpersonal som kan rycka in och göra små insatser som utbildade känner sig osäkra på, mot en lite peng vid sidan om.

Så det är bättre att stå på sig än att inte försöka ha det. Problemet är det stora ansvaret att ha det som jag inte gillar. 

Om man inte kan ta sig an de arbetsuppgifter som kommer med jobbet så är man inte på rätt plats. Det är inte okej att de andra ska få en större belastning för att du inte vill göra dina arbetsuppgifter. Om du inte känner dig trygg med arbetsuppgiften så åligger det dig att öka din kompetens så att du blir trygg och kan göra ditt jobb. Eller så byter du jobb till något du klarar av att utföra. 

Har en på mitt jobb som inte vågar ditt och datt och går hos kollegorna och ber att få slippa sånt som hon inte vill. Det är helt ohållbart att ha en sån medarbetare i gruppen. 

Ja asså, tacka nej kan man ju göra men då kanske man inte heller får några pass, när jag fick min delegering så sa sköterskan "en delegering är frivillig men om du inte tar den så kan du ju inte jobba, det ingår i arbetsuppgifterna"

Nu började jag deltid på hemtjänsten och tog enbart delegering för läkemedel, efter något år började jag jobba mer och mer och fick till sist heltid, det var först då som jag tog delegering för insulin, de kände jag mig bekväm nog :)

Det funkade bra på min arbetsplats då vi hade olika färdlistor beroende på hur mycket hjälp brukarna behövde och vilken personal som jobbade, hade vi någon som kombinerade med studier och endast jobbade varannan helg så var det ju bättre att skicka någon mer rutinerad :)

Men om det faktiskt innebär en extra börda för dina arbetskamrater så tycker inte jag att det är ok att bara välja bort vissa uppgifter, dock tycker jag att du ska ta en i taget, bli bekväm med läkemedel och alla rutiner och sen ta delegering även för insulin, jag var jättenojig i början och läste all mått och listor 4-5 gånger innan jag vågade sticka någon, men efter ett tag går det lika smidigt som allt annat 

Det var därför jag skrev att TS ska börja med enbart läkemedel och sen när hon är trygg på arbetsplatsen och med sina uppgifter gå vidare till nästa steg, om man redan bestämt sig för att aldrig göra alla uppgifter som förväntas på en arbetsplats så tycker jag att man är på helt fel ställe.

Jävla märkligt system. Att kunna tacka nej till arbetsuppgifter som ingår i jobbet.

Jag har inte lust att köra buss, känner mig inte trygg med det. Mvh Busschaufför. 

Ah, ok, jag trodde att det var en ssk som inte ville göra sina arbetsuppgifter. Missförstod.

Ah, ok, jag trodde att det var en ssk som inte ville göra sina arbetsuppgifter. Missförstod.

Lite lustigt att läsa om hur ni gör i Sverige. Här i USA så ska man aldrig gå utanför sin sk scope of practice

(Scope of practice describes the procedures, actions, and processes that a healthcare practitioner is permitted to undertake in keeping with the terms of their professional license. The scope of practice is limited to that which the law allows for specific education and experience, and specific demonstrated competency. Wikipedia)

Det kan innebära stora legala problem om man gör det. Och vägrar man att utföra sina uppgifter INOM sin scope of practice så blir man avskedad eftersom de allra flesta jobb är at will. Finns inget vägra här. 
Om man inte är bekväm med något så övar man på det tills man blir det.