Svartmålad

I början handlar det ju om korta stunder, främst inomhus iom årstiden. Du får bara finna dig i det, sitt och håll barnet, prata med det, sjung, läs, byt blöja vid behov, ligg bredvid det på en filt på golvet, prata. Visa att du försöker och bryr dig om barnet. Förhoppningsvis blir det enklare med tiden och när hennes familj ser attdu bryr dig om barnet.

Fråga familjerådgivningen eller soc hur man gör om ni inte kommer överens. Familjerätten kan man be om samarbetssamtal i första läget men då måste ni båda vilja det, nästa steg är att ta det till domstol. 

Umgängessabotage vid upprepade tillfällen kan leda till att hon blir av med vårdnaden. Så är hon smart kommer hon underlätta umgänge om inte för din eller barnets skull så för sin egen skull.

Jag förstår bara inte hur man ska kunna ha den typen av umgänge med 2-3 par ögon på sig som alla vill att man bara ska sticka därifrån. Det är en väldigt utsatt sits och jag tycker det borde gå att ordna umgänge utan hennes släktingar, som jag för övrigt aldrig tidigare har träffat.

Jag förstår att jag kanske låter lite gnällig och att det här nog är frågor jag borde ta upp med soc istället, men tänker att någon här kanske varit i liknande sits eller har några råd att ge.

I början när bebis är så liten är det nog svårt att träffa det utan att mamman är mer än 10 min bort. 
Det är såklart en tuff sits och det viktigaste tror jag är att du visar dig öppen för lösningar och villig att prova.

Berner då? Den kommer undra vem pappan är

Barnet 

Men eftersom det är så där trist situation så behöver du hjälp utifrån, för ditt barns skull. Det är nämligen barnet som har rätt till båda sina föräldrar. 

Så du behöver ta upp detta med soc. Inte gnälligt, men visa dig bekymrad/ledsen och förklara hur den familjen tycker om dig. Kanske är så att någon annan ska vara med vid umgänge, och inte hennes släktingar. 

Det bästa i det här fallet är nog övervakade besök och det tycker jag för din skull. Om någon från soc är med så kan mamman inte anklaga dig för att sida barnet. Det låter som att hon är typen som inte drar sig för det annars. 

Skada inte sida 

Svår sits när föräldrarna inte kan kommunicera.Och det drabbar ju barnet såklart.Du får kämpa på och ha tålamod.Men kolla först att barnet är ditt.

Jag frågade Skatteverket och barnet har kommit nu, det ska ha kommit för cirka två veckor sedan.

Försökte få kontakt med modern som dock blockerat mig, fick till slut kontakt med henne far som inte ville svara på några frågor alls eller ens säga om det fanns ett barn eller ej(detta var innan jag pratat med Skatteverket). De och modern ville inte ha någon kontakt med mig.

Har varit i kontakt med familjerätten, jag ringde i syfte att informera dem om att modern eventuellt ej skulle uppge mig som fader och gav dem hennes personnummer. Kvinnan jag talade med verkade måttligt intresserad och frågade inte ens varför jag tror jag är far till barnet och pratade om att det kan ta några veckor(!) innan de ens får in att de ska utreda faderskapet. Är det verkligen rimligt?
Jag försökte också prata med henne om att modern kallat mig farlig men hon verkade väldigt ointresserad av detta.

Borde inte faderskapsutredning bedrivas väldigt skyndsamt? Läser på vissa ställen att det kan ta upp till ett år.

Jag vet inte ens hur mitt barn ser ut, om det är friskt eller vad det heter(detta kommer jag troligtvis ej får vara delaktig i att avgöra).

Det känns inte som att man som far har många rättigheter.