Gravid Flickvän har inga känslor kvar för mig.

Ignorera alla frågetecken (?), har råkat komma åt knappen när jag skrev från telefon

Vet inte.. Kan ju vara så att hon har varit otrogen och barnet är inte ens ditt? Så istället för att säga det rakt ut till dig så går hon och gör slut.. 

Eller så utnyttjade hon dig bara för att hon ville försöka bli gravid.. 

Kvinnor kan vara kluriga när det kommer till den biten..

Jag föreslår att du skiter i det. Riktig kärlek är inte manipulativ. Och ska inte vara så att man behöver hoppa över en massa hinder för att nå dit. Man ska mötas man till kvinna rakt i mitten... 

Så om någon lämnar dig ska du bara säga "Okej" och vandra vidare. Om några månader kanske hon ändrar sig och inser att ett liv utan dig är jävligt tråkigt.
Slutet av något gammalt och kanske början på något nytt? Men jag säger bara poor kids..

Det är kanske ett halmstrå att gripa efter men kvinnan kan bli rätt knäpp med alla hormoner.

Jag mådde t.ex illa 24/7 i åtta veckor, hade bokstavligen spyan i halsen hela tiden och det var jätteviktigt då att få mat i tid om jag skulle kunna äta den innan jag började kräkas igen. 

Jag pendlade till jobbet buss-tåg-buss och hade den dagen bett att min man skulle ha maten klar när jag kom hem och då var han inte klar, han var typ mitt i.

Just då blev jag så galet arg så jag sa att abort och separation var det enda rätta beslutet. Men det var ju mest hormongalenskap och att man har åtta olika jobbiga gravidsymptom på en gång.

Som mest räknade jag ihop elva olika saker som besvärade mig med min kropp samtidigt, och då blir man inte jättetrevlig. 

Det är klart fullt möjligt att hon bara var ute efter barn och ångrade sig vad gäller dig, men det skulle kunna vara att hon är hormonellt förvirrad och känner annorlunda när barnet är fött och hon blir lite mer normal igen.

Vad sorgligt att höra. Nog lite vågat att skaffa barn med en tjej du knappt kände, ni hade inte ens bott ihop än. Men gjort är gjort såklart. 

Det jag tror är bäst att du gör nu är att låta henne vara ifred lite. Låt henne sakna dig. Är du på henne för mkt kan det bli värre. 

Sen, kolla så barnet verkligen är ditt.

Dumpad av en gravid kvinna...man skulle kunna säga att du råkade ut för ett reverse black man scenario. Lol.

Så ledsamt att läsa. Viktigt att du tar hand om dig själv nu. Ge det tid och låt dig själv landa igen och försök att inte lägga det på dig själv, du gjorde ju inget fel.
Skulle föreslå en samtalskontakt eller någon som du känner dig trygg att bolla hela situationen med.

Har du övervägt faktumet att du kanske inte är pappan till barnet? Det låter som du kan ha blivit love-bombed, och nu hamnat från idealisering till degradering. Rekommenderar att du kikar in på r/bpdlovedones

Det är hög chans att detta är långt ifrån slutet för er, men inte sagt ur en positiv synvinkel. 

Jag tycker också det låter som att du inte är pappan och din s.k. flickvän sa att du var pappa förs eftersom det var bekvämast. Jag förstår hur jobbigt allt måste kännas för dig nu och jag ber dig att vad du än gör när barnet föds att du kräver ett faderskapstest för både din och barnets skull.

Tycker det låter som typiskt gravidtetshormoner. Under min graviditet fick jag för mig att jag inte kände något för min man längre och jag ville inte ha närhet under stora delar av graviditeten. Efter förlossningen blev jag som vanligt igen. Jag berättade inte detta för min man för jag visste att detta kunde hända när man är gravid. Hon kanske tänker om och ångrar sitt beslut men i hennes värld pga hormoner tror hon sig säker ha gjort rätt val, just nu. 

Tack för att ni tar er tid att svara, jag tror innnerst inne att det är pga hormonerför att jag har gått runt och grubblat i flera dagar över detta dock så finns ju en stor rädsla över att de kanske inte är det. När jag reflekterar tillbaka på alla dagar sedan nyår så kan jag inte komma på något jag gjort eller sagt för att någon som vill spendera varje vakna minut av sin tid med mig skulle kunna tappa känslor helt o hållet över en period av ca 2 månader när man inte haft konflikter/tjaffs alls. Jag är 99% säker på att barnet är mitt då jag har sett på henne hur mycket hon tyckte om mig, jag var den enda som existerade i hennes tankar. Fråga mig inte hur jag vet de bara något jag känner och ser i ögonen på henne när hon glodde på mig nonstop när vi var varandra nära. Vad jag fastnat på är hur det kan va så lätt att bara säga att man tappat känslor och att de slut, liksom tänker man inte på barnet alls? Hade jag eller en helt normal människa varit olycklig så hade man väl åtminstonde försök få tillbaka gnistan eller ge det en chans åtminstonde för barnet. Det tror jag de flesta håller med om. 

Är ju superledsamt att detta hänt dig. Och oavsett vad som händer mellan er så har du lite tuffs beslut att ta. 

Hon kan inte bara stänga dig ute från barnets liv, så behöver du börja tänka vad du kommer vilja ha för roll i barnets liv. 
Kanske inte är dumt att behålla boendet ute till salu, för om du vill träffa barnet är det ju lättare om du bor närmare. 

Jag tycker att du ska ta det lite lugnt. Du kan berätta att du älskar henne och att du finns för henne och barnet. 
Att du (om du bestämmer dig för det) kommer flytta för att vara nära barnet oavsett vad som händer mellan er i framtiden. 

Det kan vara som vissa säger att det inte är du som är pappan, eller så kan det vara att hon känner sig osäker för att ni blev gravida så snabbt, en rädsla att du ska känna dig tvingad att stanna eftersom hon är gravid. 

Kan oxå vara att hon känt av att du blev annorlunda när du försökte att inte reagera på hennes förändrade beteende. 

Det kan finnas tusen och en orsaker. 

Men nr 1, fundera på vad DU vill i ditt liv och med barnet.
Nr 2, förklara dina känslor för henne, och säg att du gärna väntar, att du gärna skulle prata med någon för att reda upp det.  

Jag förstår att ditt hjärta brister, och att du är förvirrad nu. Jag hoppas det löser sig för dig.