Erfarenheter kring MA

Jag fick ett MA i vecka 9, embryot hade dött i vecka 5-6 någongång. Jag visste inte om det alls förens jag började blöda. Min kropp skötte det själv men jag började blöda sparsamt (rosa/brunt) som successivt ökade till mer riklig blödning. Efter 2 dagar fick jag riktigt ont och började blöda mer vilket pågick i några dagar tills det till slut kom ut (livmodern kämpade verkligen att stöta ut det). Direkt när embryot kommit ut försvann all smärta och blödningen avtog successivt. 

All kärlek till dig! ❤️ Vet hur fruktansvärt det är.

Det känns helt overkligt, som om jag drömt alltihop  Det värsta är att jag har alla gravidsymtom kvar och till vilken nytta? Det blir ingen bebis.

Blev du gravid igen efter det missfallet? 

Jag var på vul igår i v5+6 p.g.a att jag fått en mindre blödning. Det visade sig vara ett missfall. Väntar nu på remiss till en klinik som kan skriva ut tabletter för att få hjälp att få ut allt, så jag har inte många svar att ge. 
Men vill ändå skriva att min värld rasade också, man har väntat så länge på ett plus och så tas det ifrån en igen. 

Känner med dig <3

Har fått flera missfall. Bland annat två MA där fostren dött i v.8+4 respektive i 13+1. Den i v.8+4 gjorde riktigt riktigt ont, det var som förlossningsvärkar och jag blödde som en gris med stora klumpar i flera dagar. Fick sitta en hel natt på toa för att inte blöda ner sängen. Den i v.13+1 kändes som lätt mensvärk, allt kom ut inom en timme och jag blödde inte särskilt mycket. Det kan alltså vara helt olika och hur det blir för dig går inte att veta. Beklagar det du varit med om. Förstår chocken, sorgen och känslan av overklighet. 

Usch, det är det sista man önskar ska hända när barnet är så önskat. Tycker ingen ska behöva gå igenom missfall eller ma. Speciellt inte dagar före jul . Vet ärligt inte hur jag ska hämta mig från det här beskedet. Jag är fortfarande i både chock och förnekelse.
Så konstigt att det blev så annorlunda vid ditt andra ma. Du måste varit jätterädd att gå igenom det en gång till då när första gången blev så hemsk  Startade det av sig självt eller fick du ta tabletter? Har du blivit gravid och fått barn efter det?

 

Ja! Hade missfallet, fick mens i juli och augusti, sen blev jag gravid. Har ni två tvillingpojkar som är 7 månader 🥰

Jag beklagar verkligen! Jag upptäckte missfallet  på mitt första ultraljud i vecka 9+6, fostret hade slutat växa i v 6+1. det var min första graviditet. Jag hade heller inte blödigt något fram till ultraljudet.

Såhär var min upplevelse! Jag tog en mifepristone på sjukhuset, den skulle mjuka upp livmoderhalsen och förbereda kroppen för missfallet. Två dagar senare tog jag 4 st cytotec i slidan. jag tog dom kl 8 på morgonen tillsammans med två Alvedon och en Ipren. Sen gjorde jag mig bekväm i sängen med en kopp te och en bra serie :) Efter drygt en timme började jag få värk, men det var inte så farligt. 3 timmar efter första dosen tog jag två tabletter under tungan (Det här var alltså enligt instruktionerna). Det var andra dosen som satte igång missfallet på riktig.  Min fästman var hemma för att ta hand om mig, men jag mådde faktiskt helt okej. Jag var uppe och gick, molande värk kom i vågor, och då sprang jag till toaletten och krystade. Det kommer ut ganska mycket blodklumpar ska du vara beredd på. För mig var det viktigt att se säcken, och den kom ca 4 timmar efter första dosen.  Jag hade fått två starka värktabletter (oxynorm) som ssk rekommenderade att jag tog i samband med  första dosen. Men det behövdes aldrig. Jag tog Ipren och Alvedon drygt var femte timme för att säkerställa att effekten aldrig släppte. Den värsta delen av missfallet varade i drygt 8 timmar. Dagen efter var som en vanligt mens. Sammanlagt blödde jag i tre dagar följt av fem dagar med fläckar. Många har haft hemska upplevelser med cytotec men det behöver inte vara så! 

Men jag har några tips! Var inte ensam när du tar tabletterna, ha någon där med dig hela dagen. Ta värktabletter innan eller i samband med första dosen och fortsätt ta dom under dagen. ?Känn inte efter?, bara ta dom, tro mig. Jag råkade glömma ta värktabletter på kvällen och det var hemskt, cytotek framkallar sammandragningar (likt när du föder). Lycka till! Det kommer gå bra <3

Tack för att du delar med dig. Det hjälper att höra hur andra har upplevt det och att man inte är ensam. Det känns så ensamt som det är. Det enda jag vill är egentligen att få åka hem till mina föräldrar och bli ompysslad men de bor 100 mil bort och så är det jul och allt nu så vill inte förstöra stämningen.
Min man kommer och ger en kram när jag gråter men annars så säger han bara "tänk positivt", och även fast jag vet att han menar väl så känner jag bara att han inte förstår hur dåligt jag mår. Detta skulle ju bli hans barn också men det känns som att han inte har ont av det alls. 
Jag är jätterädd för att få de där tabletterna och hur det ska kännas. Ska till sjukhuset på måndag men det kanske inte blir förrän på onsdag jag ska ta de där tabletterna då om man ska få en på sjukhuset först? Gjorde det ont av den också?

Du är absolut inte ensam! Och du kan skriva till mig om du vill ha någon att prata med (tar bort min anonymitet sp du kan skicka meddelande). Nej de kan aldrig riktigt förstå hur det känns för oss.  Men du har rätt att känna som du gör, och dina känslor är betydelsefulla. tillåt dig sörja så länge det behövs.

Jag var också jätterädd för att ta tabletterna. Hade hört så mycket hemskt från andra. Men för mig gick det bra! Jag tror det beror mycket på hur långt gången du var också. Men förklara för läkaren hur du känner, du kommer också få all information du behöver där. I mitt fall fick jag värkar när jag tog mifepristonen, som mild mensvärk. en del känner ingenting, en del börjar blöda.

Många kramar, ta hand om dig, det kommer gå bra <3 

Hej! Beklagar att du fått ett tufft svar ❤️

Jag fick exakt samma chock för cirka en månad sen. Jag och min kille var också på tidigt ultraljud och visade sig att fostret dött cirka 1,5 vecka tidigare, jag hade inga blödningar och hade ömma bröst m.m. Så den chock och ledsenhet du fick är förståeligt och du är INTE ensam..

första veckorna för mig var hemska, känslomässigt så grät jag säkert flera gånger om dagen, jag var arg och ledsen, och allt som planerats bara försvann framför ögonen på en, hur vi skulle berätta på jul om vår fina nyhet liksom bara försvann (för hur skulle man inte inte planera liksom). mitt bästa tips är att tillåta dig själv känna alla känslor, var ledsen, gråt, prata om det med någon eller prata inte om det med någon - gör precis det DU känner att du behöver. jag kände mig väldigt ensam med, för min kille (och kanske många killar) förstår inte riktigt det känslomässiga känns det som. Min kille sa att vi får tänka positivt och framåt, det är ingen mening att vara ledsen det blir bra nästa gång. Men vi kvinnor har nog mycket lättare till känslorna för det är trots allt vår kropp som ska gå igenom allt. Nu vart det långt men vill bara ge dig stöd. ❤️

kortfattat min medicinska abort (eftersom min kropp inte starta missfallet själv):  
fick göra medicinskt abort 24e november, började blöda samma dag och blödde cirka 1,5 vecka, och hade bruna flytningar i cirka 5 dagar till. Hade endast jätteont första dagen, men efter några timmar avtog smärtan mer och mer, och hade som mensvärk cirka 2 dagar till. För mig funkade det jättebra med värmekudde för smärtan när den var som mest intensiv. Var på åter kontroll 6e dec och hon sa att allt kommit ut och har man lite rester, som är vanligt när hinnsäcken iaf kommit ut, så brukar det komma ut med nästa mens. Idag, 24 dec fick jag troligtvis början på min mens tillbaka.

Men att ha i åtanke är att menscykeln kan bli rubbad efter abort/missfall och är helt individuellt. Vissa återhämtar sig snabbare än andra och det är normalt. jag var stressad och ville bara att allt ska komma igång för att kunna försöka igen men nu känner jag att kroppen behöver sin tid. Barnmorskan sa till mig att det är alltid bra att vänta minst 1 mens men gärna 2 efter abort eller missfall för att man ska ge kroppen bäst förutsättningar rent hormonellt och liknande inför en ny graviditet. 🙏🏻

det kommer gå jättebra för dig, jag håller alla tummar och tår. Bara att skriva om du vill prata. Många kramar ❤️ och förlåt för ett långt inlägg/svar! 

Hej,
Har aldrig skrivit på familjeliv innan men sökte mig hit förra veckan, när jag fick samma besked som du (några dagar efter dig). Vecka 9+0, samma fullständiga chock eftersom jag hade jättemycket grav.-symptom.

 Nu kanske du redan är mitt i att missfallet kommer ut, om du började med Mifegyne i måndags. Om inte kanske du hinner läsa mina lugnande ord innan, för jag var också väldigt orolig men allt gick så bra.

I min chock under undersökningen gick jag med på att vänta tills efter julhelgen med cytotec, men dagen efter kände jag väldigt starkt att jag bara ville att kroppen skulle bli av med själva missfallet. Så i fredags tog jag Mifegyne, och kände ingenting av den och inte heller någon blödning.
Tog fyra Cytotec vaginalt kl.9.30 och kände lite molvärk. Tog ytterligare två vaginalt 12.30 och strax därefter kom det lite blod och några större ?bitar?. Jag hade fått med mig 5mg morfin att ta två gånger, och med det kände jag aldrig mer än vanlig mens-molvärk. Hade lite molvärk fram till kvällen, och sen var det i princip över.
Har haft  som en normal mens sedan dess.

Det värsta har varit det känslomässiga, planerna och det pirriga, som förbyttes till sorg och en känsla av hopplöshet, för mig.
 Jag upplevde verkligen att det har känts bättre sen själva missfallet kom igång, det var psykiskt påfrestande att veta att det var de dött men kvar därinne tycker jag.

Kanske också kan vara bra att vara förberedd på att  hormonerna sjunker drastiskt, och förutom att man är ledsen, så kan det förstärka humörsvängningar. Jag tycker jag är lite extra känslig och gråtmild även stunder när jag mår bra och tänker glada tankar.

 Hoppas att du också hittar stunder med glada tankar snart ❤️

(Ojdå, ser nu att det blev lite fel i texten här och där, skrev lite hastigt. Missade även att skriva att Cytotec togs 24 timmar efter Mifegyne)

Tack för stödet! Jag var på sjukhuset i måndags och gjorde ett kontrollultraljud och de konstaterade bara vad de sett en vecka tidigare. Jag var mer förberedd på nyheterna denna gången, det var viktigt att få ett klart besked pga att jag levt lite med både hopp och förnekelse. 
Jag fick med alla tabletter hem och skulle börja när jag var redo för det. Det var lov att vänta till efter julhelgen men jag ville egentligen bara bli färdig med det. Så jag tog den första tabletten på julafton. Började få lite mensvärk och blod på pappret på kvällen. Sen fortsatte det lite så under dagen igår fram till klockan 19, då kom blodet som en fors och efter bara 2 timmar kom ALLT ut. Jag stod och borstade tänderna och när jag böjde mig fram för att spotta ut tandkrämen så ramlade det ut en klump stor som en tennisboll ut i blöjan. Sen slutade det i stort sett blöda och all smärta försvann. 
Jag hade ju inte tatt cytotecen så ringde till gyn för att fråga om jag skulle göra det och det skulle jag. Så idag tog jag dem klockan 9, 4 stycken vaginalt och efter två timmar började det blöda ganska häftigt igen men utan klumpar. Hade lite ont och sådär men det har inte såna häftiga smärtor som jag läst om här inne. Vid 15-tiden var det över, smärtan försvann gradvis och det har knappt kommit något blod efter det så nu är det nog över för min del. 
Kvar är jag med en känsla av tomhet och lite sorg. Men nu kan vi gå vidare. Pröva hitta tillbaka till mitt ogravida själv och eventuellt planläggning för framtiden Tack för stödet och för att du delar med dig, uppskattar det enormt mycket 
Nu är allting över för min del, allting kom ut efter första tabletten men fick ändå gå igenom proceduren med cytotec idag för att vara säker på att ingenting var kvar. 
Känner mig helt tom och magen är öm som att man kört världens träningspass, annars har jag inte ont eller så längre. 
Det enda positiva är att man kan pröva att hitta tillbaka till sig själv och försöka tänka på framtiden igen. Nu är det över och man är en erfarenhet rikare (hoppas man aldrig behöver gå igenom det igen och önskar egentligen att INGEN ska behöva gå igenom det här)Hej! Ledsen arr höra om ditt MA!  Det gör så ont när det är så önskat! 
Jag är också färdig med behandlingen nu. Skulle få vänta till efter julhelgen men jag bestämde mig för att börja med mifegyn på julafton, och igårkväll kom allt ut innan jag startat med cytotec men gick igenom den kuren idag bara för att säkerställa att allt kommit ut. Nu blöder jag nästan ingenting alls längre och har inte så ont, bara öm i magen, som om man kört världens träningspass. Känns faktiskt bättre mentalt än när man gick runt med ett dött foster i magen, och det var (ledsen för tmi) på sätt och vis skönt att se allt komma ut i ett stycke för då fick jag bekräftat att det är färdigt. 
Nu kan vi bara blicka framåt och satsa på att bli gravid igen och gå hela vägen med den.