Anonym (Ys) skrev 2024-06-25 21:11:15 följande:
Så gammal som mamma...
Jag behöver nog mest lite pepp. Jag fick mina barn sent i livet, vid 38 och 40. Älskar dem något enormt och hade ju aldrig önskat mig andra barn.
Däremot kan jag ibland känna mig så... Egoistisk? Som skaffade barn så sent att de fick en så gammal förälder. (Min man är 5 år yngre). Det kan komma över mig ibland när jag ser många mammor som är 10 år yngre än mig, att de är mer runt 50 när barnen tar studenten än närmre 60. Kan skämmas för det ibland.
Barnen kom sent helt enkelt då jag mötte en bra man sent. Inte mer eller mindre än så.
Försöker hålla mig i form både psykiskt och fysiskt och är som person rätt lekfull, men jag kan ofta ändå känna en sån ångest för det, att jag just är den gamla mamman.
De här känslorna kom efter barnen kommit, kanske för att det blev en verklighet så;
Nån annan som har liknande känslor? Hur tänker ni?
Jag fick också mitt barn sent men jag har aldrig skämts för det. Varför måste man vara som "alla andra", dvs majoriteten?
När jag hämtade mitt barn på dagis en gång, så frågade ett annat barn "är det där din mormor?" Pinsamt men jag skämdes inte.
Ibland kan det ta tid innan man är redo för barn och ibland kan man behöva genomgå utredningar i flera år för att det inte blivit något barn.
"Gamla mammor" har alltid funnit, eftersom det inte fanns några preventivmedel förr. Min mormor (som dog innan jag föddes) födde sitt sista barn (min mor) vid 46 års ålder. Det var hennes sjätte barn. Vet inte om hon skämdes, i så fall för att det var ett bevis på de gamla människorna ägnade sig åt sex. Men sådant skäms man inte för nu, men då hittar man på att skämmas för att man inte är så ung och pigg som de andra mammorna. Men vi är ändå piggare än vad man var förr, då var man ofta utsliten vid 50 år och dog vid 60 år.
Vad gör det att du är runt 60 år när dina barn tar studenten? Du behöver inte leka med dem mera, de är färdiga att flyga ut i världen då. Men du kommer alltid att behövas som mamma som lyssnar och ger stöd.
