25 år som mamma

Hej,
Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Blev mamma som väldigt ung och har vigt hela mitt vuxna liv till min familj, skaffat hög utbildning och krävande jobb för deras skull och stannat med samma pappa trots att vi inte är så lyckliga. Nu är barnen tonåringar och vuxna och pappan behöver stöd med mycket och är krävande. Barnen bor hemma ännu. Bara jag kör bil. Min arbetssituation är ohållbar och även där sitter jag ganska ensam på mycket kunskap och har ett stort ansvar. Jag är så trött på allting och känner ingen glädje längre. Orkar inte följa med på resor. Hatar personen jag har blivit. Har tappat alla intressen och alla kompisar på vägen. Mitt liv är ett berg av måsten. I familjen har jag fått stämpeln ?galen kärring? känns det som, vad jag än pratar om sablas det ner, om jag tittar på något eller läser något ska det kommenteras. Hatar tvätt och all tråkig matlagning, samma visa dag efter dag. Jag får släpa hem ton av mat som alla skyfflar i sig. Ibland vill jag bara flytta och låta alla ta hand om sig själva men då blir jag väl helt ensam. Jag är en hemsk människa som borde vara ensam i min bitterhet.