Extremt negativ 7-åring

Jag kan gärna berätta för dig hur det hjälpte med min son - även om han inte har fått en diagnos (än) kvittar det ju om han är 1mm innan eller efter gränsen för autism: 
* jag kunda läsa på om Asperger och därför förstå mitt barn bättre
* jag lärde mig andra sätt att hantera sonens problem
* jag kunde sluta att konstant känner mig oduglig för jag fick reda på att mitt barn inte beter sig som hen gör pga min uppfostran, trots att jag gör allt "rätt" som brukar rekommenderas
* jag han tysta ner idioter som dig som har väldig mycket åsikter kombinerad med väldig lite aning, vilket gör mitt liv mycket lättare

Jag har inte läst hela tråden, men jag tänker att vi inte som människor är gjorda för att vara helt lika varandra och nöjda och att det är rätt naturligt att det finns människor som har en personlighet, eller läggning som upplevs som problematiskt.

Jag tänker dock att många vuxna skulle må bra av att läsa "gilla läget" och inte helt okritiskt tänka att positiva människor lever längre och får det bättre och att vi alla ska vara glada och tacksamma.

Jag tänker att det är väldigt socialt jobbigt med någon som alltid plockar fram det negativa, men att det i sig faktiskt inte bara är ett problem.

Fastnar barnet i ångest och oro och gräver sig djupare ned i destruktiva tankar och beteenden, så behöver man naturligtvis stötta. Men gnällspikar finns i alla åldrar och kan bli väldigt bra samhällsmedborgare på rätt plats. Det finns yrken där man inte vill ha en sprudlande människa som tar misslyckande med en klackspark, utan där man vill ha en pessimistisk människa som orkar harva på för att göra skillnad och världen till en lite bättre plats!

Jag hade ingen aning om just det här negativa är typiskt för Aspbergers. Ja jag får väl läsa på om det. Finns väl ingen medicin för det så det känns jobbigt. Tanken har slagit mig att hon behöver antidepressiva för att få en knuff ut och känna förhoppningsvis säkrare och lite gladare. Hon är ju så rädd o orolig för så mycket. Men ser också det som en abs sista utväg när vi provat allt annat. Om de nu skriver ut det till en 7-åring. Min andra dotter har adhd och jag känner igen henne mycket i det
Men jag jobbar på att möta hennes ledsna och arga känslor så få vi se.

Jamen absolut är lösningen för TS dotter att hon ska bort från hemmet, tänk vad korkade vi andra i tråden är som inte förstår det?? Ring Soc vet ja, dom tar ju barn. Problem solved!!!

Hon mår som bäst när hon är hemma. Hon vill bara vara med oss förutom någon kompis då och då. Så det hade varit förödas för henne

Ditt internaliserade självhat är alltid lika kul då du tar ut det med att vara vidrig mot andra. Det är så mycket eko att jag börjar tvivla på innehållets huvudkvinna. Ingen av alla ASD:are som jag känner dvs många har så svårt att förstå att andra kan ha nytta av en diagnos även om en själv inte skulle ha det. Vad tjänar du  på att ständigt racka ner på andra för att de behöver stöd?

Jag är inte vidrig mot någon. Men du kanske är en lättkränkt snöflinga? Verkar som det. 

Behöver inte vara det men utredningen lär väl visa om det nu är det.

För min bekantas son hjälpte det för övrigt inte ett dugg med att bekräfta känslor, det kom bara fram något nytt, negativt att klaga på. I femman kom det så mycket klagomål från skolan på att sonen hade attitydproblem och var kaxig och ouppfostrad att de blev kallade till möte med rektorn.

Han hade för övrigt inget alls av ängslan eller oro, snarare tvärtom ganska kaxig. Hackade på både syskon och föräldrar och skapade ständiga konflikter.

Vändningen kom med diagnosen vid 14 års ålder. Föräldrarna fick bland annat gå kurser och lära sig om diagnosen. Sonen är en väl fungerande vuxen idag. Egen lägenhet sedan flera år och snart klar med sin högskoleexamen.

Hoppas ni får hjälp för er dotter.

Vår dotter är väldigt lugn i skolan och stör ingen. Hon har heller inga specialintressen så jag känner inte igen när jag läser om autism 

Autism kan se olika ut hos olika personer och speciell flickor är oftas väldig bra att maskera. 
Sedan kan det såklrt vara något helt annat än Aspergers - du kan ju läsa på lite om olika symptom och se om du känner igen din dotter i en del av det som beskrivs. Om du gör det, kan du läsa på lite mer, för även om hon inte är autistisk skadar det inte att använda sig av knep som funkar för autistiska barn, inom områden där ditt barn har autistiska drag. Så gjorde jag när psykologen uttalade sin misstanke om min son och hon bekräftade att det är en bra idé

Googla på Svenny Kopp som forskar om flickor och autism. 

Har du läst om tjejer med autism? För vi fungerar helt annorlunda än killar. 

Läs på om flickor och autism. Hoppas att ni hittar hjälp! 

Ja det har jag och tycker inte riktigt att det stämmer in på henne

Varför tog du upp att hon är väldigt lugn och inte stör i skolan då när de flesta flickor med autism inte gör det? 

För att det var någon som skrev flera ggr att deras barn störde så mycket så de fick klagomåo. Ville bara klargöra att just det inte är ett problem 
Förstår inte varför alla är så inne på att det skulle vara autism, känner mer igen henne i add