Fördelning lön

Hej FL,
jag har ett dilemma som jag vill ha råd med hur jag ska tänka. 

jag är en man 50år med en inkomst på 53? och som brukar landa på ca 33 ut.

jag är sambo med kvinna sen 25år. Vi har haft våra ups n downs men vill ändå leva med varandra och har det i det stora hela ganska bra, utom när det kommer till ekonomi. För 9år sen gjorde jag KK med mina företag och det blev lite struligt ett tag och det tog 4mån att komma på banan Igen med nytt jobb. När jag hade firman tog jag ut 50? så inkomsten har varit ganska jämn de sista 22 åren bortsett från de 4mån där min fru fick gå in o ta merparten av kostnaderna då mina sparpengar gick till att inte hamna i dåligt med de skulderna som skulle betalas. Det gick bra men räckte inte hela vägen. 

Under dessa månader när jag var sänkt och inte hade nån inkomst, knappt (lite A-kassa typ), så satte min sambo ganska stor press på mig att pengarna skulle betalas tillbaka av mig. Vilket var då omöjligt eftersom vi hade gemensam ekonomi. Enda sättet var att ha separata ekonomier så vi delade då enligt procentregeln. Hon tjänar lite mindre och jobbar 80% och är sjukskriven 20%. Så hon får ut 21000 och jag ca 32.000. av dessa går 20400kr och 304000 in till gemensam kassa. Vi har gemensamma lån på 5,7msek. (Lägenhet o sommarstuga). Vi har varsitt aktie/fondsparande (hon på nån miljon och jag på en halv kanske). jag har ett privatlån för investeringar på ca 400?, (värda betydligt mer 12 månader sen) det ör snart lika stort som själva lånet och ränta +amortering av det börjar kännas. Jag har betalat detta med överskottet på lån ca 2600+ sålt lite aktier varje månad. 

Nu börjar problemet. Alla våra utgifter har ökat med massor av tusenlappar per månad säkert 8-10?/mån. Även mitt privatlån ökar med ett par tusenlappar per månad från 5,500 till närmare 7,500kr. 

jag har precis fått en löneförhöjning till 60?/månad och har därför möjlighet att betala mer till familjen. Jag föreslog att jag betalar 3000kr till och min sambo ingen ting eftersom hon fick bara några hundralappar. Sen får att få loss mer pengar tänkte jag vi skulle skattejämka för bolånen. Det skulle ge ca 3000/person mer in till kassan tillsammans då ca 9000kr mer, vilket skulle fungera för oss  

Jag kommer då få ut (med jämkning) ca 42500 och hon 24000. 

fördelning till familjen 36500 från mig och 23400 från henne. 

Jag kommer dock forfarande behöva ta ut en liten slant på 1500kr från mina sparkonton för klara mitt privatlån. 

Nu tycker hon att jag är citat ?dum i huvudet? som räknar av kostnaderna för mitt privatlån som jag tog för flera år sedan och tycker att jag ska ge henne hälften dom pengarna. Jag ser det som en framtida investering och nödvändigt ont som vi behöver göra nu för att kunna bo kvar när tex hon går i pension. 

Tycker ni jag tänker fel som räknar av delar av mitt privatlån trots att jag defacto betalar mer än 50% mer än henne till vårt leverne.hur skulle ni ha tänkt? Och har gjort så i 20 av 25år. 

hur ska vi tänka?

Investeringen för framtiden är självklart för oss båda, såvida vi inte skiljer oss tänker Jag. Vilket hon inte kan se idag eftersom det är 5-7 år kvar.

Jodå med 59.000kr klarar vi oss. Visst borde vi skära ned! Jag håller fullständigt med, men sambo säljer hällre lägen, som iofs är onödigt stor för två, än o spara?hon tycker hon är gammal nog o få unna sig. 

Nu ska vi ju sälja lägenheten o köpa en lite mindre och då lättar ju trycket lite. Alltså vi klarar oss bra och klagar inte på  år ekonomi, det är många som har det sämre. 

Frågan är att mer att varför tycker hon att mitt privatlån för vår framtid (som tycker mig ha rätt att göra vad jag vill med eftersom vi inte har gemensam ekonomi), ska räknas in min lön och varför tycker jag tvärtom?

Vi kan inte ha gemensam ekonomi med gemensamt spar för att hon har besparingar och arv som hon inte tycker jag har med o göra, vilket är helt ok för mig. Det har jag aldrig stört mig på förens nu när jag ska dela med mig av mina besparingar. Klurig sits! 

Min slutsats, enligt min sambo ska jag dela på allt med hon inte behöver dela på allt. Ett annat exempel är jag har mina efterlevandeförsäkringar skrivna på henne, medan hon har sina på hennes barn (vi har inga gemensamma, men de är som mina). Jag har aldrig stört mig på detta och tycker det är ok, de är helt underbara o värda allt. Men med det sagt så blir hennes krav lite snedvridna kan jag tycka! 

vem tycker ni bör tänka om?

Ja fattar inte hur folk kan ha delad ekonomi, å har man de så ska ju båda bara sätta in till den lägsta lönen båda har väl kämpat å tagit sig dit de vill arbetsmässigt å löne mässigt. 

Jodå med 59.000kr klarar vi oss. Visst borde vi skära ned! Jag håller fullständigt med, men sambo säljer hällre lägen, som iofs är onödigt stor för två, än o spara?hon tycker hon är gammal nog o få unna sig. 

Nu ska vi ju sälja lägenheten o köpa en lite mindre och då lättar ju trycket lite. Alltså vi klarar oss bra och klagar inte på  år ekonomi, det är många som har det sämre. 

Frågan är att mer att varför tycker hon att mitt privatlån för vår framtid (som tycker mig ha rätt att göra vad jag vill med eftersom vi inte har gemensam ekonomi), ska räknas in min lön och varför tycker jag tvärtom?

Vi kan inte ha gemensam ekonomi med gemensamt spar för att hon har besparingar och arv som hon inte tycker jag har med o göra, vilket är helt ok för mig. Det har jag aldrig stört mig på förens nu när jag ska dela med mig av mina besparingar. Klurig sits! 

Min slutsats, enligt min sambo ska jag dela på allt med hon inte behöver dela på allt. Ett annat exempel är jag har mina efterlevandeförsäkringar skrivna på henne, medan hon har sina på hennes barn (vi har inga gemensamma, men de är som mina). Jag har aldrig stört mig på detta och tycker det är ok, de är helt underbara o värda allt. Men med det sagt så blir hennes krav lite snedvridna kan jag tycka! 

vem tycker ni bör tänka om?

Låter helkonstigt det här med och ha delad ekonomi men betala procent beroende vad man tjänar. En part blir ju alltid utnyttjad och den andra har inget driv att jobba sig till bättre lön. 

Med min nästa partner så är det 50/50 som gäller på gemensamma utgifter annars kan vi lika gärna ha gemensam ekonomi utan massa gnäll om mitt och ditt.

// självständig kvinna