Göra slut med min rara, snälla tjej

De allra flesta blir nån gång i livet dumpade av en stor kärlek. Hon kommer att bli jätteledsen och knäckt. Ett tag. Men nej, hennes liv kommer inte att krossas. Man kommer över även en hård dumpning. 

Ju snabbare du gör det du måste göra, ju snabbare kan hon få chansen att komma på fötter igen och hitta någon som vill samma sak som hon. Du gör henne ingen tjänst genom att dra på det, det finns inget bra tillfälle. Men man kan ju försöka undvika att dumpa på födelsedagar etc.

Man kan inte vara ihop med någon av barmhärtighet heller. Det känns inte rätt för dig och det är ett skäl så gott som något att avsluta förhållandet.

Ni är vuxna människor och om hon blir ledsen, så måste det tyvärr få bli så. Du kan inte ta ansvar för det. Du är även den sista personen som kan/ska trösta henne om det inträffar.

Det är alltid svårt att göra slut med någon man älskat/tyckt mycket om. Till viss del finns känslor kvar, men inte tillräckligt.

Gör ett cleant break och var ärlig. Kortsiktigt är det jävligt jobbigt och den andra blir arg/ledsen, men på sikt är det mycket bättre för er båda.

Hon kommer bli förkrossad, ja.
Men man kan inte påverka sina känslor.
Du är ingen skitstövel för att du inte kan tvinga dig att älska henne. Och ingen kan heller kräva det av dig.

Detta händer. Inte ovanligt. Gör slut med henne snart så ni kan gå vidare i era liv.

Berätta för henne att hon är en fantastisk person som du tycker mycket om men den här tiden ifrån varandra har fått dig att förstå att känslorna inte är starkare än djup vänskap. Att du inte kan kännas mer och att det känns skit. Att det är bättre att då bryta så att hon kan träffa någon som känner rätt så att ni inte tar stora steg som kan bli fel i framtiden.

Tycker du ska ljuga och säga att känslorna inte längre finns, inte att de aldrig funnits.

Jag har varit i liknande situation, jag dumpade tjejen, det är över 20 år sedan, jag ångrar mig fortfarande. 

Jag tror du behöver fundera över djupare frågor istället.
Vad är ditt uppdrag? Vad är dina mål i livet? Vad är det som driver dig och på vilket sätt kan den här tjejen i så fal bidra till att komma dit du vill och uppnå dina mål? 

Är hon snäll, trevlig, sexet är bra och hon är öppnar sig för dig både mentalt och fysiskt och framförallt hon visar att hon vill hjälpa dig att uppnå dina mål i livet, då tycker jag du ska tänka över det hela både en och två gånger innan du gör slut. 

Men som sagt, först fundera på vad är viktigt i ditt liv, vad vill du uppnå? Först när du vet svaret på det så kan du veta om den här tjejen passar in i din vision, och först då kan du veta om du ska göra slut eller inte. 

Nu vet jag ju inte om du känt så här hela tiden, eller om du fått för dig det då när det var skönt att vara ensam. Vad tror du själv? Ibland kan bara skulden äta upp en när man är väldigt älskad, men egentligen kan man väl inte mäta kärlek, du verkar ju uppskatta henne väldigt mycket. Tror du att du vet hur stark kärlek känns, och kan jämföra det med det här? Du borde börja med att säga till henne att hon är fantastisk och du har jättedåligt samvete, men du är osäker på dina känslor. Det kommer lyfta en del av skulden och du kan tänka klarare. 

Det är naturligt att hoppas på att få uppleva en stor kärlek i livet. Men alla har inte det i sig, och har man det så händer det vanligen redan i tonåren. Kanske inte besvarat, men som ett svärmeri. Har du någonsin känt någon sådan stark kärlek till en kvinna/tjej?

Om inte, så är detta antagligen något som inte kommer att hända. För det finns inget "mystiskt" - det är inte så att det finns en fantastisk kvinna därute i världen, som du kommer att möta av en romantisk slump, och då kommer ni att bli passionerat förälskade i varandra. Utan har man den förmågan - ja, då söker den ett föremål tidigt i livet. Väljer ut en bland dom av motsatt kön, som man har runt sig (om inte samtliga är helt omöjliga av någon anledning). 

Vad jag säger är, att om den här kvinnan är så fin och bra som du säger, så är det synd att göra slut med henne för en illusion om något som inte finns. Sedan är det en annan sak, att ni kanske behöver mer egen tid på var sitt håll? Ett första steg skulle kunna vara att föreslå, att ni ska bli särbo. Även om det inte är vad hon vill höra. Men ändå inte lika sårande som att bli dumpad. 

Får lite olika tankar i huvudet när jag läser din text. För det första: Vill du göra slut så gör det snarast - det är bara elakt mot henne att dra ut på det.

...men det jag funderar på är om du inte kommer ångra dig i slutändan. Hon är attraktiv, snäll, trygg, pålitlig... Du känner dig bara inte - vad? Himlastormande förälskad? Det gör man tyvärr sällan efter tonåren, och den man blir tillsammans med som tonåring är sällan den man faktiskt sedan är tillsammans med resten av livet. Känner man riktigt stark passion till någon som vuxen - då lugnar även det ner sig på sikt, för att sedan förhoppningsvis landa i just det du beskriver (han/hon är snäll, trygg, lätt att ha och göra med, hyfsat attraktiv o.s.v.). Människan är inte byggd för att vara JÄTTEJÄTTEJÄTTEKÄR i någon en längre tid, det tar för mycket av vår energi och vårt fokus, och just därför behöver man sedan vara med någon som just ger en en vettig tillvaro.

Risken, som jag ser det, är att du gör slut. Det är tippentoppen först. Du får ha ditt eget ett tag. Du kanske träffar några tjejer ibland för sex, men kanske inte så mycket mer. ...sedan börjar du bli sugen på något mer seriöst. Här inser du att det är fasiken inte så lätt att hitta rätt kvinna - som är snäll, pålitlig, stabil, vill samma saker, som gärna har en vettig familj m.m. Då kan det nog bli lite "man saknar inte kossan förrän båset står tomt"-känslor som infinner sig. Men DÅ har den tjejen som hade dessa kvaliteter gått vidare med någon annan.

Tack för alla svar,

Kan inte svara individuellt på varje men sammanfattar lite här

Det är väl så att det samtidigt finns en liten rädsla hos mig att göra fel val. Dvs att göra slut och sedan ångra sig bittert och inse att det här var faktiskt en bra relation som jag velat ha kvar under lång tid, eventuellt resten av livet. Jag kanske bara kommit in i någon rutt där vardagen blir lite trist, fjärilarna i magen är borta och så vidare. På pappret går det nog inte att hitta en så mycket bättre tjej kan jag tänka mig. 

Vet inte riktigt hur en förälskelse ska kännas. Har alltid haft det så att fjärilarna i magen försvunnit efter ett tag i en relation. Relationerna har tillslut avslutats, i vissa fall har det varit ömsesidigt, men alltid funnits en bra anledning, utöver det här med fjärilar i magen.

Har noll intresse av tillfälligt sex, så det är inget jag suktar efter och vill inte avsluta det med tjejen bara för att det ska kännas okej att springa runt och jaga ligg. 

Vet vad jag vill i livet. gifta mig, skaffa fin bostad, två eller fler barn. Men vet inte om jag vill göra det med just henne.

Kanske får det bli att prata lite med henne om mina känslor och se om vi kan lösa det tillsammans. Det känns hemskt att ta upp det men samtidigt skulle det vara skönt att få prata av sig. Hon kommer bli djupt sårad oavsett. Måste fundera på hur jag kan lägga upp det snyggt, eller ja... så snyggt som det går i alla fall

Altså du ÄR ju ingen skitstövel men du blir ju det om du ljuger för henne och säger att du älskar henne, pratar om barn och framtid etc. istället för att vara ärlig och berätta att du tvekar, att du inte riktigt kan se en familj i er framtid. Om problemet är att ni gick för fort fram så kan man ju backa och tänka om. Om det inte längre finns kärlek så kan ni ju göra slut på ärliga grunder. Men att fly saker som är känslomässigt svåra genom att hellre göra slut än vara ärlig, skärp dig liksom.

Fru, bostad, två barn. Är det allt? Vad ska du göra sen då? 

om du helt bortser från relationen för en stund, hur spännande är ditt liv i övrigt? Lär du dig nya saker? Tar du risker? Träffar du nya människor? Gör ni detta tillsammans? 

Nej, du är ingen idiot. Det hade du varit om du gjort slut direkt efterspm allt inte kändes perfekt. Men du gav det flera chanser. Du försökte. Men det gick inte. 

Javisst hade det varit lättare om något hade hänt eller liknande. Men du, dina känslor är inte kärlek, det är en riktigt bra anledning att göra slut. Klart hon kommer bli ledsen, men annars kommer du bara dra ut på det. Det är ärligast både mot henne och mot dig. 

Hej där!
Jag är i en liknande sits, och har just varit ärlig med detta mot min partner så nu är vi mitt uppe i det. Jag känner igen mig sååå mycket i din beskrivning. Jag hade starka känslor för min partner från början, men samtidigt är det också som du säger att allt bara rullade på. Och visst fanns det varningsklockor ibland. Men allting funkade ju ändå bra trots allt? men ändå, det var nånting.

Precis som dig och din partner var vi ifrån varandra en period och då började jag väl så sakteliga förstå att det inte funkade riktigt. När vi sen var tillsammans geografiskt igen hade jag samma undvikande beteende som dig.

När jag till slut tog mod till mig och berättade så var det lite ?väntat? från min partners sida, hen hade tänkt tanken men var inte lika långt i processen som jag. Men hen blev ändå ledsen och det var väldigt tufft och ledsamt, att vara orsaken till att denna fina person mår dåligt. Men i förlängningen är det det bästa alternativet. Nu bodde vi aldrig tillsammans så kan inte säga något om den situationen?

I slutändan är det ändå så att vissa relationer tar slut. För mig hade livet varit så mycket enklare om jag bara kunde stanna med min partner men jag känner inte att jag kan det. Så klart är jag också rädd att ångra mig, men jag har väl landat i att jag hellre ångrar nåt jag gjort än något jag inte gjort. Säkert lättare sagt än gjort, men så tänker jag.

Jag håller med många kommentarer om att samhället har nån slags sagobild av kärlek som inte riktigt stämmer överens med verkligheten. Jag tror absolut det är lätt att jaga något som inte finns. Men samtidigt tror jag inte man ska klamra sig fast vid något som är ?tillräckligt bra? när det liksom inte känns rätt i magen? if that makes sense.