Anonym (Trötter)

Fri 5 Nov 2021 17:28

22 svar

Jag är ingen serviceinrättning!!!

Nu har jag fått nog. Jag är ingen serviceinrättning där man kan betala för tjänster eller kräva att man ska ställa upp. Nej det är slut med det nu och jag måste hålla fast vid det!

Min fd relation har fungerat som en serviceinrättning där man pratar lite väder och vind. Aldrig går djupare in i samtal eller öppnar sig för varandra. Ytligt och vänligt.

Flera, flera gånger har jag försökt att ta upp det, försökt planera en framtid, försökt få respons, men mötts av tystnad för att sedan (när jag lugnat mig) återgått till serviceinrättningen igen.

Jag har ställt upp så mycket för det är så jag vill ha en relation, men det enda jag fått tillbaka är pengar eller döda ting. Aldrig en gentjänst (har burit möbler ensam, tunga påsar från bilen, fått köpa stege för att nå upp där han lätt kan sträcka sig osv). Jag har gått på i stort sätt alla par-grejer ensam (tom hos hans familj har jag gått dit ensam) jag har städat, tvättat, lagat mat, fixat massor med gemensamma saker, ställt upp, ställt upp, ställt upp?. För att han inte orkat eller velat. Aldrig har han kompromissat. Vi har bara sett det han vill se på tv (om jag valt film så sitter han nonchalant med annat istället).

Aldrig har jag fått en julklapp, födelsedagspresent, uppvaktning. På semestrar har han (Jag har gått ut ensam) suttit på rummet för det är så jobbigt att gå ut eller träffa folk.. Jag har ätit ensam på restaurang och frukost på hotellet.

Jag har skjutsat hit och dit..

Listan är så lång och jag skulle kunna fylla på mycket mer men det räcker nu.

Han fick flytta ut..

Jag har varit så jäkla korkad och slätat över hans dåliga beteende och uppfostran. Levt på hoppet att han en dag ska behandla mig som sambo, inte serviceinrättning..

Jag fick sms häromdagen där han skrev att han kände sig så dum. Att han var så arg på sig själv och undrade om han kunde få ringa en dag. Visst sa jag och trodde att han äntligen skulle vilja ha en diskussion, höra mina tankar och visa att han förstår hur han betett sig. Jag trodde att han äntligen, efter alla år, skulle vilja prata om relationen och djupare känslor.

Han ringde och det var IGEN bara väder och vind!! Jag kände hur frustrationen kokade upp i mig. Det var som att inget hade hänt..

Jag frågade till sist om han ens berättat för någon att det inte var VI mer. Det hade han inte. Sen knäpptyst i vanlig ordning när det gäller relationen. Jag fick bita mig i tungan och tänka okej, det är inte längre mitt bekymmer. Jag ska inte brusa upp. Det är upp till honom när han vill berätta. Jag misstänker dock att han kanske tror att jag bara är arg och kommer välkomna hem honom snart igen. För efter samtalat har det kommit sms precis som inget hänt. Väder och vind såklart. Snart kommer väl ett sms där han ber om en tjänst också.

Hur ska jag ens kunna markera för någon som inte vill diskutera? Som bara ignorerar allt som hänt? Jag vet att jag bara borde skita i vilket men sån är inte jag. Tyvärr. Jag önskar att jag var hårdare och bara kunde lägga locket på.

En sak är dock säker. Jag vägrar ta tillbaka en sån människa! Det räcker nu!

Vad tycker du att jag ska jag göra? Någon som kan relatera till detta?

Jag måste ha tillbaka min nyckel också.

Anonym (Trötter) Trådstartaren

Sat 6 Nov 2021 20:26

#11

Räkan77 skrev 2021-11-06 15:18:33 följande:

Förstår verkligen att du avslutar relationen, helt rätt. Men måste bara fråga hur du drar slutsatsen att han är dåligt uppfostrad? Är hans föräldrar inte vettiga människor, hur är hans syskon?

Om något så låter han psykiskt instabil och att han inte orkar med sociala sammanhang. Samt egoistisk vilket tyvärr många blir som mår dåligt. Hoppas han söker hjälp för sitt mående så han orkar ta tag i sitt liv.

Dåligt uppfostrad på så vis att föräldrarna mjäkar för mycket. De möter en 40-åring sätta sig och kolla på tv när det är bjudningar. Han slafsar i sig maten och går och sätter sig med mobilen framför tv:n som en fjortis. Vi andra, inklusive hans syskon, sitter såklart och samtalar vid bordet som man normalt sätt gör. Sen hjälper vi till att duka av och sånt där.

De tvättar hans tvätt de gånger jag vägrat. Skämmer bort, curlar vad man nu vill kalla det. Hade de satt ner foten från början så hade han säkert varit annorlunda. Det är min teori.

Det är inget fel på hans psyke heller. Han är bara bekväm, bortskämd, dåligt uppfostrad och egoistisk precis som du var inne på. Han vill inte gå ut för att han vill att nån annan gör det åt honom. De gånger jag sagt att nej minsann, jag gör det inte (tex kör han till nått ställe i centrum som han inte vill köra till själv för att det är för mycket folk eller trafik) så har han blivit tvungen att göra det själv och det är aldrig något problem. Förutom om det är något han verkligen vill. Då klarar han vad som helst. Som nu när jag inte är i närheten kan han både det ena och det andra som han aaaaldrig kunde när vi var ihop. Tragiskt

Anonym (Trötter) Trådstartaren

Sat 6 Nov 2021 20:29

#12

Anonym (Sanna) skrev 2021-11-06 16:04:13 följande:

Hur haspar du på insidan när du går hemifrån?

Det kan jag inte ;)

Men han kommer inte att köra hit. Det är han för bekväm för. Och skulle han komma när jag inte är hemma så är det inte hela världen. Jag har inget här han är ute efter. Skulle han inte åka härifrån däremot (vilket jag inte heller tror) så får jag ringa hans familj eller min egen.

Han är snäll eller vad man ska säga. Skulle aldrig göra mig fysiskt illa det är jag övertygad om.

jrockyracoon

Sat 6 Nov 2021 20:51

#13

Anonym (Trötter) skrev 2021-11-05 17:28:24 följande:

Nu har jag fått nog. Jag är ingen serviceinrättning där man kan betala för tjänster eller kräva att man ska ställa upp. Nej det är slut med det nu och jag måste hålla fast vid det!

Min fd relation har fungerat som en serviceinrättning där man pratar lite väder och vind. Aldrig går djupare in i samtal eller öppnar sig för varandra. Ytligt och vänligt.

Flera, flera gånger har jag försökt att ta upp det, försökt planera en framtid, försökt få respons, men mötts av tystnad för att sedan (när jag lugnat mig) återgått till serviceinrättningen igen.

Jag har ställt upp så mycket för det är så jag vill ha en relation, men det enda jag fått tillbaka är pengar eller döda ting. Aldrig en gentjänst (har burit möbler ensam, tunga påsar från bilen, fått köpa stege för att nå upp där han lätt kan sträcka sig osv). Jag har gått på i stort sätt alla par-grejer ensam (tom hos hans familj har jag gått dit ensam) jag har städat, tvättat, lagat mat, fixat massor med gemensamma saker, ställt upp, ställt upp, ställt upp?. För att han inte orkat eller velat. Aldrig har han kompromissat. Vi har bara sett det han vill se på tv (om jag valt film så sitter han nonchalant med annat istället).

Aldrig har jag fått en julklapp, födelsedagspresent, uppvaktning. På semestrar har han (Jag har gått ut ensam) suttit på rummet för det är så jobbigt att gå ut eller träffa folk.. Jag har ätit ensam på restaurang och frukost på hotellet.

Jag har skjutsat hit och dit..

Listan är så lång och jag skulle kunna fylla på mycket mer men det räcker nu.

Han fick flytta ut..

Jag har varit så jäkla korkad och slätat över hans dåliga beteende och uppfostran. Levt på hoppet att han en dag ska behandla mig som sambo, inte serviceinrättning..

Jag fick sms häromdagen där han skrev att han kände sig så dum. Att han var så arg på sig själv och undrade om han kunde få ringa en dag. Visst sa jag och trodde att han äntligen skulle vilja ha en diskussion, höra mina tankar och visa att han förstår hur han betett sig. Jag trodde att han äntligen, efter alla år, skulle vilja prata om relationen och djupare känslor.

Han ringde och det var IGEN bara väder och vind!! Jag kände hur frustrationen kokade upp i mig. Det var som att inget hade hänt..

Jag frågade till sist om han ens berättat för någon att det inte var VI mer. Det hade han inte. Sen knäpptyst i vanlig ordning när det gäller relationen. Jag fick bita mig i tungan och tänka okej, det är inte längre mitt bekymmer. Jag ska inte brusa upp. Det är upp till honom när han vill berätta. Jag misstänker dock att han kanske tror att jag bara är arg och kommer välkomna hem honom snart igen. För efter samtalat har det kommit sms precis som inget hänt. Väder och vind såklart. Snart kommer väl ett sms där han ber om en tjänst också.

Hur ska jag ens kunna markera för någon som inte vill diskutera? Som bara ignorerar allt som hänt? Jag vet att jag bara borde skita i vilket men sån är inte jag. Tyvärr. Jag önskar att jag var hårdare och bara kunde lägga locket på.

En sak är dock säker. Jag vägrar ta tillbaka en sån människa! Det räcker nu!

Vad tycker du att jag ska jag göra? Någon som kan relatera till detta?

Jag måste ha tillbaka min nyckel också.

Du kanske kan komma hem till mig och städa lite, mot en hundring eller så?

Nej, skoja bara...

Jag tycker att du låter väldigt arg. Jag vet inte om du har rätt i allt det du påstår om honom, men det spelar kanske inte någon roll. För du har uppenbarligen gått från kärlek till neutral till bitter till hatisk. Vad han än gör så kommer du att störa dig på det, för du orkar inte längre.

Det låter på dig som om du vill ha någon som kan diskutera och analysera, även om känslor. Jag tänker att du får söka dig fram till en sådan person nästa gång. Jag tänker också att du måste sluta att ta på dig att göra saker i relationen, som du senare blir arg och bitter för att du har gjort. Kanske kan du göra en sak, och sedan vänta och se om du får någon respons. Blir det ingen respons slutar du göra något mer.

Vill du ha förändring i relationen avseende något problem i fortsättningen så tänker jag att du inte ska vänta på att det ska ske. Ta upp det till diskussion och försök hitta en gemensam syn på vad som ska göras och vem som ska göra det. Så att det blir så rättvist och bra för båda som möjligt.

Vad du ska göra? Ja, fortsätt och prata i termer om att ni separerar, landa i dig själv och sedan när det känns bra, börja sökandet efter en ny livspartner.

När det har gått så långt att man ogillar precis allt den andre gör, då är det dags att söka efter en mer fruktbar och positiv relation som smakar mer än det kostar.

Anonym (V)

Sat 6 Nov 2021 22:00

#14

Det är kanske det innehåll denna ex-sambo har? Han kanske genuint inte tänker något om er relation eller reflekterar över annat än väder och vind? Endel är bara sånna. Inte så mycket substans.

Anonym (Trötter) Trådstartaren

Mon 8 Nov 2021 15:23

#15

jrockyracoon skrev 2021-11-06 20:51:40 följande:

Du kanske kan komma hem till mig och städa lite, mot en hundring eller så?

Nej, skoja bara...

Jag tycker att du låter väldigt arg. Jag vet inte om du har rätt i allt det du påstår om honom, men det spelar kanske inte någon roll. För du har uppenbarligen gått från kärlek till neutral till bitter till hatisk. Vad han än gör så kommer du att störa dig på det, för du orkar inte längre.

Det låter på dig som om du vill ha någon som kan diskutera och analysera, även om känslor. Jag tänker att du får söka dig fram till en sådan person nästa gång. Jag tänker också att du måste sluta att ta på dig att göra saker i relationen, som du senare blir arg och bitter för att du har gjort. Kanske kan du göra en sak, och sedan vänta och se om du får någon respons. Blir det ingen respons slutar du göra något mer.

Vill du ha förändring i relationen avseende något problem i fortsättningen så tänker jag att du inte ska vänta på att det ska ske. Ta upp det till diskussion och försök hitta en gemensam syn på vad som ska göras och vem som ska göra det. Så att det blir så rättvist och bra för båda som möjligt.

Vad du ska göra? Ja, fortsätt och prata i termer om att ni separerar, landa i dig själv och sedan när det känns bra, börja sökandet efter en ny livspartner.

När det har gått så långt att man ogillar precis allt den andre gör, då är det dags att söka efter en mer fruktbar och positiv relation som smakar mer än det kostar.

Tack Rocky!

Jag brukar tycka om det du skriver i trådar för att du alltid är objektiv. Jag har faktiskt lärt mig mycket från det jag läst av dig :)

Trevligt att du svarade i min tråd!

Och ja du har helt rätt. Jag har varit så fruktansvärt arg och bitter under flera år. Har varit konstant obstinat. Och det har bara gjort det värre. När jag har gjort saker själv, gått på bjudningar, handlat, burit tunga saker, sprungit ärenden osv så har jag gjort det utan att kräva något tillbaka. Jag kunde satt mig ner och sagt ok då väntar jag tills du är klar, och låtit maten smälta i bilen eller kylen fått stå tom.

Jag har struntat många gånger i att tvätta hans kläder tills han inte har några kvar för att jävlas. Men det har tyvärr aldrig gynnat mig. Det har inte spelat någon roll för honom. Då har han bara köpt nya kalsonger, beställt mat på foodora, låtit kassarna stå i bilen eller vad det nu kan vara.

Jag har hela tiden försökt få en konversation genom att börja prata. Tex har jag sagt -det hände en sak på jobb idag, bara för att skapa nyfikenhet och få honom att fråga -jasså vad då?

Men han har bara sagt jaha. Och vill jag tvunget berätta så är det som att ta det med en vägg. Ingen respons alls.

Men nu har han iallafall lämnat nyckeln. Han hade såklart inte gjort plats i sin bil för att hämta sina saker dock. Det som ligger i hans bil är grejer jag släpat dit sen i somras. De har han kört omkring med sen dess.

Jag föreslog att han skulle göra plats genom att lämna av grejerna på sitt arbete innan han kom hit. Men det blev för jobbigt. Det slutade med att han fick pressa in allt. Troligen kommer han köra omkring med allt det i åratal. Så illa är det.

Vi sa inte ett ljud till varandra heller. Jag tror att han läst min tråd här och redan vet hur jag känner. Det är bra.

Och ja.. nästa man jag träffar ska varken vara psykiskt sjuk eller apatisk. Tredje gången gillt som man brukar säga. Nu har jag haft 2 usla förhållanden som varit som natt och dag. Nu kommer jag sortera ut noga innan jag ger mig i slang på någon.

Hade behövt någon som dig som kan se en helhet och diskutera en situation på ett objektivt sätt.

Tack!

Anonym (Trötter) Trådstartaren

Mon 8 Nov 2021 15:27

#16

Anonym (V) skrev 2021-11-06 22:00:18 följande:

Det är kanske det innehåll denna ex-sambo har? Han kanske genuint inte tänker något om er relation eller reflekterar över annat än väder och vind? Endel är bara sånna. Inte så mycket substans.

Så är det nog.

Hans pratar gärna politik. Det är typ allt. Och det är jag vansinnigt ointresserad av men lyssnat och ställt frågor för att ha en konversation. Det har ändå slutat med att jag gett upp för att han tror att mina frågor är ett sätt att ifrågasätta.

Vi har verkligen inte passat ihop. Jag hoppas att han kan finna det han söker hos någon annan. Han är mycket snällare än många andra män man läser om här. Gäller väl bara att han hittar rätt kvinna.

Anonym (Första andra tredje)

Mon 8 Nov 2021 15:29

#17

Det låter som att han är djupt deprimerad. Men det är inte ditt ansvar att hjälpa honom ur det. Han verkar inte göra någon ansats till förändring själv heller.

Anonym (Trötter) Trådstartaren

Mon 8 Nov 2021 15:55

#18

Anonym (Första andra tredje) skrev 2021-11-08 15:29:59 följande:

Det låter som att han är djupt deprimerad. Men det är inte ditt ansvar att hjälpa honom ur det. Han verkar inte göra någon ansats till förändring själv heller.

Han är definitivt inte deprimerad.

Skulle nog mer luta åt att jag är det. Jag har många problem, men har aldrig krävt att han ska ta del av dom. Han har aldrig visat intresse av att stötta mig. Om jag har gråtit när han kommit hem så har han i princip bara vänt i dörren för att fly och slippa höra vad som hänt. Först när han tänker att det gått lagom tid så kommer han tillbaka och då har jag hunnit samla mig.

Jag gråter inte ofta. Jag visar inte gärna känslor utåt heller, men jag tycker det är viktigt att kunna vara sig själv i sitt egna hem. Ibland blir man ledsen och då är partnern den som ör närmst till hands att lyssna och stötta.

Jag har hållit allt inom mig för att inte vara till besvär. Det har pågått så länge och jag har svårt att öppna mig för att jag upplever att jag är för ointressant att lägga energi på.

Så blir man när man levt många år med först en narcissist och sedan en som bara vill ha en serviceinrättning som alltid ler och är tillmötesgående.

Han sa ofta att han har så starkt psyke att inget kan bryta ner honom. Kanske är det så. Jag vet inte. Det är ingen jag passar att leva med iallafall..

Anonym (V)

Mon 8 Nov 2021 20:17

#19

Anonym (Trötter) skrev 2021-11-08 15:27:07 följande:

Så är det nog.

Hans pratar gärna politik. Det är typ allt. Och det är jag vansinnigt ointresserad av men lyssnat och ställt frågor för att ha en konversation. Det har ändå slutat med att jag gett upp för att han tror att mina frågor är ett sätt att ifrågasätta.

Vi har verkligen inte passat ihop. Jag hoppas att han kan finna det han söker hos någon annan. Han är mycket snällare än många andra män man läser om här. Gäller väl bara att han hittar rätt kvinna.

De flesta människor (troligtvis även de du läser om här på FL) har nog inte träffat rätt person. Endel är genomonda absolut men i många fall är kombinationen av två personer problemet där man plockar fram de sämsta i varandra. Det kan gärna även eskalera utan kontroll. De paren har även obefintlig kommunikation eller systematiskt missförstå varandra.

De flesta individer tycks ha väldigt svårt att leva tillsammans. Det krävs hela tiden en insatts och att man underhåller relationen. Även att man lär sig kommunicera så motparten förstår budskapet, testa olika kommunikations sätt om man inte når fram, ge och ta.

De flesta dåliga relationerna bygger nog på dålig matchning från början.

Jag hoppas ni båda finner de som passar er i framtiden.

Så får vi hoppas du slipper låtsas bry dig om politik framöver.

jrockyracoon

Mon 8 Nov 2021 22:02

#20

Anonym (Trötter) skrev 2021-11-08 15:23:13 följande:

Tack Rocky!

Jag brukar tycka om det du skriver i trådar för att du alltid är objektiv. Jag har faktiskt lärt mig mycket från det jag läst av dig :)

Trevligt att du svarade i min tråd!

Och ja du har helt rätt. Jag har varit så fruktansvärt arg och bitter under flera år. Har varit konstant obstinat. Och det har bara gjort det värre. När jag har gjort saker själv, gått på bjudningar, handlat, burit tunga saker, sprungit ärenden osv så har jag gjort det utan att kräva något tillbaka. Jag kunde satt mig ner och sagt ok då väntar jag tills du är klar, och låtit maten smälta i bilen eller kylen fått stå tom.

Jag har struntat många gånger i att tvätta hans kläder tills han inte har några kvar för att jävlas. Men det har tyvärr aldrig gynnat mig. Det har inte spelat någon roll för honom. Då har han bara köpt nya kalsonger, beställt mat på foodora, låtit kassarna stå i bilen eller vad det nu kan vara.

Jag har hela tiden försökt få en konversation genom att börja prata. Tex har jag sagt -det hände en sak på jobb idag, bara för att skapa nyfikenhet och få honom att fråga -jasså vad då?

Men han har bara sagt jaha. Och vill jag tvunget berätta så är det som att ta det med en vägg. Ingen respons alls.

Men nu har han iallafall lämnat nyckeln. Han hade såklart inte gjort plats i sin bil för att hämta sina saker dock. Det som ligger i hans bil är grejer jag släpat dit sen i somras. De har han kört omkring med sen dess.

Jag föreslog att han skulle göra plats genom att lämna av grejerna på sitt arbete innan han kom hit. Men det blev för jobbigt. Det slutade med att han fick pressa in allt. Troligen kommer han köra omkring med allt det i åratal. Så illa är det.

Vi sa inte ett ljud till varandra heller. Jag tror att han läst min tråd här och redan vet hur jag känner. Det är bra.

Och ja.. nästa man jag träffar ska varken vara psykiskt sjuk eller apatisk. Tredje gången gillt som man brukar säga. Nu har jag haft 2 usla förhållanden som varit som natt och dag. Nu kommer jag sortera ut noga innan jag ger mig i slang på någon.

Hade behövt någon som dig som kan se en helhet och diskutera en situation på ett objektivt sätt.

Tack!

Kul att du har uppmärksammat mig och intressant att du tycker att jag är objektiv och att du har fått ut något av mina inlägg!

Vi får väl se om jag kan vara objektiv i detta inlägg, då :)

Ja, har man byggt upp en ilska under en så lång tid blir det nog svårt att hitta tillbaka efter det. Det låter som om du vill ha saker från honom som han inte kan ge dig. Han verkar heller inte kunna/vilja gå in i relationen till 100%.

Ni matchar inte och har inte tillräckligt bra kommunikation för att kunna reparera. Med en annan person som söker andra egenskaper kanske han är den perfekta mannen. Men med dig väcks en ilska när ni inte lyckas mötas som du vill. Det är givetvis inte någons fel att ni inte matchar - utan det bara är så.

Så då tänker jag att du får försöka hitta någon som matchar dig bättre. Och på den resan kan du förstås försöka dra lärdom av dina eventuella misstag, och se till att du inte upprepar dem.

Det jag undrar utifrån din beskrivning av de senaste två relationerna är om det finns någonting hos dig som gör att du väljer dessa relationer eller stannar extra länge i dem? Uppskattade du t.ex. snällhet så mycket efter att ha levt med en narcissist att du var redo att se genom fingrarna med andra saker? Hade du kunnat agera på något annat sätt?

Jag vill tro att man kan utvecklas som människa genom att fundera på sina erfarenheter och sätta det i perspektiv. Men man måste också komma ihåg att man inte är mer än människa och att det är tillåtet att göra misstag.

I ditt fall har du insett att du behöver hitta en annan väg i livet undan en relation som inte är bra för dig. Det visar både styrka och mod!

Anonym (Trötter) Trådstartaren

Tue 9 Nov 2021 21:37

#21

jrockyracoon skrev 2021-11-08 22:02:50 följande:

Kul att du har uppmärksammat mig och intressant att du tycker att jag är objektiv och att du har fått ut något av mina inlägg!

Vi får väl se om jag kan vara objektiv i detta inlägg, då :)

Ja, har man byggt upp en ilska under en så lång tid blir det nog svårt att hitta tillbaka efter det. Det låter som om du vill ha saker från honom som han inte kan ge dig. Han verkar heller inte kunna/vilja gå in i relationen till 100%.

Ni matchar inte och har inte tillräckligt bra kommunikation för att kunna reparera. Med en annan person som söker andra egenskaper kanske han är den perfekta mannen. Men med dig väcks en ilska när ni inte lyckas mötas som du vill. Det är givetvis inte någons fel att ni inte matchar - utan det bara är så.

Så då tänker jag att du får försöka hitta någon som matchar dig bättre. Och på den resan kan du förstås försöka dra lärdom av dina eventuella misstag, och se till att du inte upprepar dem.

Det jag undrar utifrån din beskrivning av de senaste två relationerna är om det finns någonting hos dig som gör att du väljer dessa relationer eller stannar extra länge i dem? Uppskattade du t.ex. snällhet så mycket efter att ha levt med en narcissist att du var redo att se genom fingrarna med andra saker? Hade du kunnat agera på något annat sätt?

Jag vill tro att man kan utvecklas som människa genom att fundera på sina erfarenheter och sätta det i perspektiv. Men man måste också komma ihåg att man inte är mer än människa och att det är tillåtet att göra misstag.

I ditt fall har du insett att du behöver hitta en annan väg i livet undan en relation som inte är bra för dig. Det visar både styrka och mod!

Du har så rätt, och jag har fått fundera länge på din finstilta text (kommer till det sen)

Jag känner redan nu att jag är mer tillfreds och inte så ilsken. Min ilska över relationen gick ut över sånt som inte alls var relaterat till honom. Om jag blev förbannad i trafiken tex så blev jag förbannad för att jag visste att jag inte skulle bli lyssnad på när jag kom hem. Det hade inte alls med händelsen i trafiken att göra. Det blev bara ved på brasan liksom.

Jag retade mig även väldigt mycket på hans jobb av någon anledning. Han jobbade effektivt kanske 1-2 timmar om dagen. Resten av tiden maskade han bort. Det störde mig enormt eftersom mitt jobb är väldigt krävande och jag jobbar effektivt 8,5h och har enormt hög arbetsmoral. Dessutom fick jag aldrig beklaga mig eller lägga mig tidigt.

Nu ler jag mer. Uppmärksammar positiva saker. På något vis känner jag nån sorts frihet.

Det är inget fel på honom om han bara träffar rätt kvinna. Precis som du skriver.

Och till det finstilta. Jag tror att det kan ligga en del i det. Det var dessutom tack vare honom som jag lyckades komma bort från narcissisten. Kanske kände jag nån skuld för det. Och jag har inget normalt förhållande att jämföra med. Är dessutom mycket lojal i allt jag gör och har en enorm empatisk förmåga. Vilket inte alls är en fördel när det inte blir jämställt. Då är det mer en belastning eftersom det blir svårt för någon annan att tillmötesgå det.

Jag jobbar med mig själv för att bli tuffare och mindre analytisk. Det blir bättre, men jag har lång väg kvar.

Har gått till psykologer men tyvärr påverkar det mig för mycket. Jag mår sämre. Och har väldigt svårt att öppna mig öga mot öga.

Min chef brukar alltid påminna mig om att samtalet vi har handlar om mig när det är typ medarbetaresamtal och liknande. Jag har en förmåga att styra om samtal till att inte handla om mig för jag får ångest av att vara i centrum och ta för mycket plats.

Jag har en del ångest över denna tråden också men ser det som en övning att faktiskt våga blotta mig.

Tack för att du tagit dig tid att skriva och bolla med mig! Det betyder oerhört mycket att bara få prata av mig lite utan att bli dömd.

:)

Anonym (Trötter) Trådstartaren

Tue 9 Nov 2021 21:49

#22

Anonym (V) skrev 2021-11-08 20:17:24 följande:

De flesta människor (troligtvis även de du läser om här på FL) har nog inte träffat rätt person. Endel är genomonda absolut men i många fall är kombinationen av två personer problemet där man plockar fram de sämsta i varandra. Det kan gärna även eskalera utan kontroll. De paren har även obefintlig kommunikation eller systematiskt missförstå varandra.

De flesta individer tycks ha väldigt svårt att leva tillsammans. Det krävs hela tiden en insatts och att man underhåller relationen. Även att man lär sig kommunicera så motparten förstår budskapet, testa olika kommunikations sätt om man inte når fram, ge och ta.

De flesta dåliga relationerna bygger nog på dålig matchning från början.

Jag hoppas ni båda finner de som passar er i framtiden.

Så får vi hoppas du slipper låtsas bry dig om politik framöver.

Ligger mycket i det du skriver.

De som säger att deras relation är perfekt har nog dålig insikt eller nyförälskade.

Min fd sa ofta att han tyckte jag var helt perfekt som jag var. Vilket gjorde mig mer irriterad. Jag begrep inte varför han inte kunde se det jag såg.

Eller så sa han så för att han ville hålla mig tyst..

Som Rocky även skriver så måste båda vilja reparera för att kunna gå vidare. Det funkar inte om ena parten tycker allt är bra och den andre mår dåligt över samma sak. Då är man inte gjorde för varandra.

Jag känner mig tillfreds just nu. Kommer inte att gå vidare med denna mannen även om han skulle lova guld och gröna skogar. Han hade en chans att visa att han ville men tog den inte.

Jag bad honom att leta upp kassar att ta sina saker i, men struntade i det. Jag bad honom att göra plats i bilen för att kunna ta sina saker på samma gång så jag inte skulle behöva vara en magasineringsplats, men han struntade i det.

Det är över nu helt enkelt.

Jag önskar honom all lycka, det är från djupet av mitt hjärta. Jag önskar honom inget ont alls. Jag hoppas att han träffar någon som passar honom och som tycker om att lyssna på politik och se repriser på Ullared och liknande dönick program..

Tack för att du tog dig tid :)

Jag är ingen serviceinrättning!!!

INNEHÅLL