Hur ofta ska styvföräldern vara med?

Jag tycker att du gjort helt rätt som hållt dig tillbaka och låtit dem få tid med varandra men nånstans ska ni ju alla hitta en vardag tillsammans så var med och om du känner dig osäker, fråga hur hon helst önskar ha det.

Alltså du kan ju inte vara en skugga i ditt egna hem eller i hennes liv. Ni bor ihop och du är tillsammans med hennes pappa. Enligt mig behöver ni få till en gruppdynamik där alla har sin roll och förhoppningsvis trivs ihop. Det tror jag personligen skulle gynna er alla.

Gissar på att du inte har några egna barn. Man tror lätt att barn är som små aliens när man inte har några egna. De är som människor överlag. Det blir bäst om man inte försöker för mycket eller låtsas utan bara är sig själv.

Fråga henne hur hon känner och vad hon vill! Säg att du inte blir sårad vad hon än säger, du vill veta för att göra hennes vistelse så trevlig som möjligt. Framhåll att du tycker om henne och gärna umgås men låt henne berätta själv vad hon önskar.

Du kan inte leva som en skugga i ert hem. Självfallet vill hon ha en del egentid med sin pappa, men du ska inte behöva känna att du är i vägen. Tjejen verkar vara klok och du verkar vara en bra och respektfull bonusmamma.

Önskar att mina egna bonusbarn vore mer inbjudande. De verkar vara mest kränkta om jag vistas hos min kille under hans barnvecka. Dock så tror jag att min kille bär skulden för att det är så. Hans ena dotter kan vara riktigt otrevlig när hon är på det humöret och han säger aldrig till henne att man inte får säga elaka saker. Han har låtit henne hållas så pass länge att det nu blivit en "grej" för henne att vara otrevlig och klanka ner på mig. I början klickade allt med hans barn.

Vi kom bra överens från start och dottern i fråga verkar i övrigt tycka om mig för hon frågar ofta om jag inte kan komma dit och leka (är barnkär och lägger mycket tid på hans barn när jag väl är där). Känns inte så trevligt att åka dit längre. Vi umgås när han inte har barnen. Har själv också barn som kräver sitt så vv umgås vi och vv är vi heltidsföräldrar. Fungerar bra för tillfället men kommer inte att gå i det långa loppet om ingenting ändrar hemma hos honom. Mäktar inte med att hans 4-åriga dotter skäller på honom för att han har besök i sitt eget hem. Jag är inte den enda som är utsatt för hennes beteende och ej heller den enda som tagit avstånd från honom pga detta. Tjejen är hans lilla ögonsten som alltid får sin vilja igenom. Hon har ett syskon också och denne står i skuggan och får inte sällan tumma på sitt för att hålla systern nöjd och utbrottsfri. I övrigt är killen allt jag någonsin kunnat drömma om så det känns trist om allt ska fallera för att han ikte klarar av att säga ifrån till ett litet barn. Ber om ursäkt att det blev lire OT nu

Fick bara en så stark längtan efter en fungerande relation till mina bonusar när jag läste din tråd.