Bonusbarn med diagnoserad Adhd, misstänker även autism eller liknande?

Jag tror det kan vara trösterikt för en själv att påminna sig om att för barn med autism pågår detta med "parallell lek" mkt längre upp i åldern, de har inte samma sociala utvecklingskurva i lek och samspel. Det är fullgott att finnas bredvid och eventuellt försöka hitta glimtar av gemenskap genom barnets intresse. Är barnets intresse "portabelt" går det ju att göra fler saker tillsammans där hen intresserar sig för sitt. Det är klart viktigt att inte bedra sig med vem dessa aktiviteter kanske gett mest (en själv..?), om barnet inte visar något större intresse. Att bryta rigida mönster genom att tillföra andra aktiviteter, under tillrättalagda former, kan det dock finnas vissa vinster med för barnet. Helt enkelt för att klara det ostyrbara och oförutsägbara lite bättre.

Har en till fråga, kan en NPF diagnos ändras vid vidare utredning? Alltså att autistiska drag utreds mer och att man kommer fram till att barnet har autism/aspberger eller liknande?

Har någon varit med om det?

Flera gånger. Att autismdiagnosen tillkommit i tonår eller vuxen ålder som ett komplement till ADHD/ADD eller att ADHD/ADD var en felaktig diagnos. T.ex att man har förväxlat ointresse och svårigheter i kommunikation med ouppmärksamhet eller autistiska meltdowns med ADHD-utbrott.

Vad är autistiska meltdowns? Återigen tack för att du förklarar!

Utbrott som ofta kallas "härdsmältor=meltdowns" när man pratar om autism t.ex vid en förändring barnet inte hanterar. Min erfarenhet är att det inte är helt ovanligt med en självklar gissning mot ADHD-hållet om ett barn har mkt utbrott, men jag vet inte var denna missuppfattning (även bland vissa professionella) kommer ifrån. Utbrott är ju lika vanligt vid autism, men många förknippar autism med att alltid vara inåtvänd, också vid missnöje, vilket inte alls ger en generell korrekt bild.

Har pratat med min sambo om att jag känner att det är svårt ibland, mitt sätt att kommunicera med mitt barn är så annorlunda emot hur min sambo kommunicerar med hen och jag försöker ta in så mycket jag kan. Min sambo har ju dock känt sitt barn sedan födseln och har haft tid att anpassa sin relation till hen (deras relation är speciell och det har krävts väldigt mycket för att komma dit) dock måste min sambo vara väldigt sträng ibland för att få någon respons alls vilket jag inte känner mig bekväm i att vara som bonusmamma.

Därför vill jag gärna ha tips på hur det fungerar för andra och vad man kan göra för att kanske kunna få en närmare relation.

Min relation i övrigt med barnet är bra, jag tycker om hen mycket och hen tycker om mig med.

Fast hur det fungerar för andra kanske inte alls fungerar i er situation. Även om jag förstår att det är mer generella tips du är ute efter. Samtidigt har jag sett att du flera gånger tar upp ditt barn och jämför föräldrarollen och beteendet, vilket är något du bör släppa i det här fallet och kanske försöka ta efter din sambo även om det känns obekvämt eller hitta något mellanting.

Har en till fråga, kan en NPF diagnos ändras vid vidare utredning? Alltså att autistiska drag utreds mer och att man kommer fram till att barnet har autism/aspberger eller liknande?

Har någon varit med om det?

Du är farlig för barnet! Du letar verkligen fel på barnet och det är skrämmande: skolan är tafatt, inte tillräckligt uppmärksamma, föräldrarna får för lite info, de "bör utreda mer"...Du skapar problem, och det kommer att skada barnet! Om pappan nu vet hur man ska hantera hen så är det väl honom som du ska prata med och inte skriva här på Familjeliv? Vad är det du vill egentligen, få en autism-asperger diagnos på pojken? Varför, vad är det egentligen frågan om? För om du verkligen bryr dig om hur du ska hantera honom så kan du prata med pappan, eftersom han vet hur man ska bemöta honom. Om du nu verkligen bryr dig. Men det är någonting annat som pågår här. Vad?

Om du har känt barnet/sambon länge så bör du veta vid det här laget hur du ska bemöta barnet.

Och då är det väl dessa "nya saker" som du ska ta upp och försöka få råd om här  (=du lär dig något), istället för att du bara försöker hitta en diagnos på barnet (=skylla på barnet). Det känns ändå som om du är ute efter att hitta en tyngre diagnos på sonen än han nu har och jag undrar fortfarande varför? Hur är samarbetet med biologiska mamman?