Kan inte få bort bilderna från mitt huvud
Jag har ett problem som min hjärna har brottats med en tid nu. Eller rättare sagt är det mitt rationella jag och mitt känslomässiga jag som brottas med varandra.
Saken är den att min särbo sedan två år sätter griller i huvudet på mig med antydningar om sitt ?tidigare liv?.
Jag kanske ska börja med att berätta att vi träffades för två år sedan och har ett i allt väsentligt ett bra förhållande. Vi har båda barn sen tidigare och är 40 år fyllda.
Nu till problemet. Hon har vid flera tillfällen berättat att hon tidigare varit som hon uttrycker det väldigt sexuellt frimodig och översexuell. Alltid när hon tagit upp det har jag frågat vad det innebär och bett henne (utan värdering eller anklagande ton) förklara vad det betyder.
Det har alltid slutat med att jag inte fått något svar. Jag vill inte berätta säger hon. Hon har också sagt att hon haft hundratals sexpartners och när jag ärligt blev förvånad sa hon att det var ett skämt.
Tillsammans med en del andra saker hon berättat tror jag faktiskt inte att hon skämtade. Jag tror att hon haft hundratals sexpartners och helt enkelt knullat runt rejält.
Mitt problem är att jag inte kan bli kvitt tanken på att hon var stans lättaste brud att få omkull. Jag ser henne framför mig ha sex på varenda offentlig toalett, baksäte och trappuppgång osv. Jag får inte bort de bilder som dyker upp i mitt huvud när hon suger av halva stan och blir påsatt av typ alla.
Jag vet att hon absolut inte är sådan idag och att hon är mig till 100% trogen. Så mitt rationella jag inser att det inte spelar någon roll hur många sexpartners hon haft tidigare eller över huvud taget vad hon haft för sexliv innan vi träffades och hon var yngre, men mitt rationella jag och känslorna kommer inte överens
Jag både vill veta och inte veta vad som är sant. Helst av allt vill jag att mina tankar på henne och de bilder som dyker upp i mitt huvud ska försvinna. Jag kan vakna mitt i natten och må fysiskt dåligt av de tankarna. Vad ska jag göra? Ska jag ställa henne mot väggen och kräva att hon berättar sanningen och riskera att få höra något som jag absolut inte vill höra eller ska jag låta bli. Jag vet inte hur jag skulle reagera om hon berättade att allt som jag tror är sant faktiskt är det. Kanske skulle det göra det lättare för mig att släppa allt eller också skulle det sätta igång ännu fler bilder i min hjärna?
Jag älskar henne verkligen men om det inte blir nån ändring tror jag det blir svårt att fortsatta förhållandet tyvärr. Jag måste besluta mig för att fråga henne rakt ut eller ej.
Vad tror ni är bäst? Jag vet inte, vet bara att jag mår dåligt av att ha det såhär och att jag får spela teater för att låtsas att det inte spelar någon roll för mig.
