• caledonianclear

    Åttamånaders som INTE vill sova

    Det finns säkert hundratals trådar med samma frågeställning, men de jag hittar passar inte riktigt vår situation så jag startar en ny. 

    Vi har en åtta månader gammal son som nog helst skulle vilja vaken hela tiden. På dagarna sover han två kortare pass, ett på förmiddagen och ett på eftermiddagen, och vi (eller rättare sagt jag) lägger honom för natten mellan kl 19 och 19.30. Han sover max 30-60 minuter i stöten, aldrig i sin egen säng och aldrig med någon annan än mig. Helst ska han ha tutten i munnen hela tiden också. Han är redan väldigt rörlig och jag vill ogärna ha honom i vår säng eftersom han kryper runt och kan ramla ner på golvet (ytterligare en anledning till att läggningarna är kaos). Det räcker dock med att han ser spjälsängen så börjar han skrika och så fort jag sätter ner honom blir han panikslagen.  

    Följande saker har vi testat som inte fungerar: 

    - Sova i egen säng men mamma ligger bredvid (han ställer sig bara upp och börjar slita i mig)
    - Musik och white noise
    - ljudbok
    - vanlig bok
    - Bad före (han HATAR bad)
    - Pappa nattar 
    - Ta bort tupplur på dagen
    - Lägga tidigare
    - Lägga senare
    - Söva i vagn (vill sitta upp)
    - Söva i bil (hatar att åka bil)
    - Söva i sele (vill klättra ur)
    - Söva i famnen utan att amma
    - Söva i dubbelsängen med amning och sedan lyfta över (han vaknar VARJE gång). 

    Fram tills nu har jag gett honom tiden och legat hos honom från 19-tiden till cirka 7 på morgonen. Men vi har en femåring också som börjar reagera över att jag aldrig nattar honom eller sover med honom längre (inte heller han vill sova ensam). 

    Jag vill verkligen inte att vår yngsta ska vara rädd för att sova i sin egen säng och jag vill inte tvinga honom till något, men situationen börjar tära på alla i familjen och jag blir ständigt störd på nätterna av att ha en liten väderkvarn bredvid mig. jag märker också att sömnbristen påverkar mitt humör och tålamod mot barnen. Dessutom får jag snart tuppjuck på allt skrik! Vad ska jag göra? Tips om hur man får en femåring att somna ensam är mottages också tacksamt!
    /Trött mamma

  • Svar på tråden Åttamånaders som INTE vill sova
  • caledonianclear

    Tips som jag tänkte testa: 

    Mer aktivitet på eftermiddagen och kvällen. Kanske simma eller bara leka mer aktivt? 

    Ta varannan natt istället för att dela på nattpassen. 

    Dricka mindre kaffe/te

    Ge mindre majskrokar/smörgås och mer grönsaker/proteinrika mellanmål. 

    Jag såg nu att det kommit tips om att ta av benen på sängen och sova alla i samma säng. Ta av benen var ett bra tips som jag ska ta upp med mannen. 

    Vad tror ni?

  • SI12344
    caledonianclear skrev 2018-12-03 12:26:12 följande:

    Åh, vad jag känner igen mig i det där <3 Allt jagande och vaktande och oron att han ska ramla och slå sig konstant tär ju också på en. Men samtidigt skönt att han rör på sig liksom. Svårt det där ;) 


    Vi har haft sånt himla sjå att barnsäkra och fixa hemma. Nu när grindar är uppe (mycket för att katten ska kunna äta i fred...) och allt är bortplockat så har han också börjat bli lite chillare med att plocka med allt. Eller om vi vant oss. Stackars katten är alltid i skottlinjen men han verkar ha vant sig också.

    Efter den här seperationsfasen eller vad det är vid 8-mån kan han leka lite mer ingående med leksakerna och det har varit tillfreddställande tror jag.

    Jag tror det varit värre om han inte kunnat krypa!
  • caledonianclear
    SI12344 skrev 2018-12-03 12:32:13 följande:

    Vår tar inte napp heller, eller ersättning. Vi skulle precis börja försöka med att pappan matar urpumpad mjölk för det började bli ohållbart men så plötsligt blev det bättre med sovpassen (från varje timme till 4-5h i sträck!!) men så har han istället magknip och/eller svårt att komma till ro så nu är kvällarna 22-01 problemet istället.

    Jag har varit restriktiv med att testa allt för mycket, jag blir helt slut av att lägga för mycket energi på att ?rätta till? nåt som jag inte kan fixa. Jag förstår att ni bara ?släcker bränder? men ert äldre barn, för hur ska man orka allt?


    Nej, inte vår heller. Flaskan är helt ointressant annat än att tugga lite på. Ersättningen spottar han ut, vällingen också. Jag funderar också över hur mycket man orkar mecka, det känns som att det är försent redan. Och ja, jag fattar att det inte funkar att ha en sån inställning om man vill lösa problemet men om orken inte finns vad gör man då? Ändå sjukt tacksam för alla tips här i tråden och ska se om vi kan testa några av dem =)
  • caledonianclear
    sextiotalist skrev 2018-11-16 10:56:39 följande:

    Är han trött?
    Är han inte det, så kanske ni kan skjuta upp läggningen och ta femåringen först.
    Är han trött, så kanske ni kan försöka bryta helt.

    En längre period (just kring den åldern) så satt jag (sambon jobbade natt, så det var jag som var hemma) flera kvällar i soffan framför tv´n och väntade in sonens insomning, just för att ha inte ville sova. Det hände mycket i hans utveckling och många barn kommer in i en separations"ångest"fas när de är kring den åldern. Det bästa med vår lösning var att det inte blev några kaosnattningar, utan sonen fick somna när han somnade och jag fick ändå lite lugn och ro.

    Och lite tröst, ditt barn följer utvecklingen
    https://www.viforaldrar.se/forsta-aret/darfor-strular-somnen-sa-ofta-vid-8-manader/


    Hade missat detta inlägg. Han är trött. Han liksom ramlar från sida till sida för att han är så groggy. Hur menar du att bryta helt? Att gå upp? 

    Ja, jag vet att det infaller en separationsfas i den här åldern, men det skadar inte att påminnas om det. Tack =) 

    Nu har det skiftat lite från att vara kaos vid själva nattningen till flera långa uppvak under natten. Ibland somnar han inte om på ett par, tre timmar. 
  • caledonianclear
    Pope Joan II skrev 2018-12-03 12:32:05 följande:
    Jag stör mig inte på tråden, jag deltar i den. 

    Jag har naturligtvis läst ursprungsinlägget och i det om vad ni testat. Därav höll jag med om sextiotalists inlägg med bra råd och lade till att ni kan ta av benen på sängen eftersom du/ni oroar er för att barnet ska falla ur. På dig lät det senare som om det skulle föreligga några särskilda omständigheter kring er familjesituation men om det inte rör något annat än det du redan skrivit så finns det vad jag förstår ingen anledning alls att låta bli att testa exempelvis just de råd jag omnämner här. 
    Jag hade missat era inlägg. När man sover i snitt tre fyra timmar per natt kan det hända och att bli kritiserad för att jag inte vill följa några råd när det är just dina det handlar om är inte befogat. Jag har tackat för alla tips och planerar att testa en del av dem vilket du verkar ha missat. Andra, som att växla varannan natt funkar inte pga vår familjesituation, nej. Inte när vårt andra barn vaknar på nätterna fortfarande och bebisen ammas. Så nu har vi rett ut den saken.

    Att ta av benen på sängen kanske hjälper lite, men den är ändå hög (resårmadrass med bäddmadrass). Hur hög kan den vara utan att en bebis skadar sig av att falla ned? Känns ändå som att det finns en skaderisk?  Att sova alla i en säng funkar inte, den är för liten. 
  • SI12344

    Vi har gjort så här med sovsituationen.

    Nu sover vi alla i samma sovrum. Min man sover på en säng brevid dubbelsängen (han vaknar lätt/svårt att trängas). Jag och bebisen sover i dubbelsängen, bebisen i mitten så att han inte trillar ned.

    I praktiken sover jag och bebisen och katten på 90 cm, tomt 90 cm och sedan maken på 90 egna cm. Haha.

    Sen en madrass på golvet som jag nattar på så att jag kan sitta i vardagsrummet utan att behöva kolla så att han inte ramlar ner från stora sängen.

    Spjälsängen är på vinden. Vi har också ett extra rum med säng där maken sov månad 1-7 och jag på morgonen.

  • caledonianclear
    SI12344 skrev 2018-12-03 14:46:34 följande:

    Vi har gjort så här med sovsituationen.

    Nu sover vi alla i samma sovrum. Min man sover på en säng brevid dubbelsängen (han vaknar lätt/svårt att trängas). Jag och bebisen sover i dubbelsängen, bebisen i mitten så att han inte trillar ned.

    I praktiken sover jag och bebisen och katten på 90 cm, tomt 90 cm och sedan maken på 90 egna cm. Haha.

    Sen en madrass på golvet som jag nattar på så att jag kan sitta i vardagsrummet utan att behöva kolla så att han inte ramlar ner från stora sängen.

    Spjälsängen är på vinden. Vi har också ett extra rum med säng där maken sov månad 1-7 och jag på morgonen.


    Aha, smart att natta på madrass. Bra tips =) Har ni ställt in en vanlig 90-säng eller är det någon form av tältsäng?
  • ABC73

    Jag placerade ut en hel del kuddar och dynor kring sängen. Då slog sig inte barnen när de föll ur sängen. Madrasser runtom funkar också. Då kan man dessutom lägga sig där när barnen bökar omkring.

    Vet att en del sätter ihop flera sängar, till en stor familjesäng.

    Ett tag sov maken med sonen i hans rum, och jag sov med lillasyster. Då fick i alla fall han sova ok och kunde ta båda barnen mer på helgerna så att jag fick sova lite extra dagtid.

  • SI12344
    caledonianclear skrev 2018-12-03 14:53:54 följande:

    Aha, smart att natta på madrass. Bra tips =) Har ni ställt in en vanlig 90-säng eller är det någon form av tältsäng?


    Det har funkat bra! Det vore skönt om han kunde sova ett pass på madrassen medan jag fick sova i fred i sängen några timmar...

    Vi har precis beställt en riktig säng! Hittills har vi kört med en gästsäng från ikea med två madrasser på. Nu blir det riktig säng i sovrummet, soffa med extra madrass i andra rummet.

    Jag tycker det är skönt att få sova några timmar i fred på morgonen och när börjar jobba hoppas jag att jag kan få timmar i fred på natten där också.

    Sängar överallt men ingen sömn...
  • caledonianclear

    Tack för all tips i tråden! I dag är minstingen 1,5 år och sover betydligt bättre. Han har fortfarande svårt att somna på kvällarna, men uppvaken är färre och kortare. Den store är nu sex år och somnade på egen hand i sin egen säng i går kväll. Vi hoppas att det håller i sig.

    Tyvärr hann jag inte testa några av råden eftersom jag gick in i väggen strax efter mitt senaste inlägg. Sömnbristen utlöste en utmattningsdepression med suicidtankar och min man fick ta över föräldraledigheten medan jag gick tillbaka till jobbet ett par månader för att komma bort från hemmet (jag ville inte sjukskriva mig). Han tog även alla nätter under den här perioden. Nu är jag hemma igen, men går i terapi och är lite kantstött liksom. Jag gör vad jag måste varje dag för barnens skull och vissa dagar fungerar bättre än andra. Bättre är det i alla fall och är tacksam för det.

    Återigen tack för alla tips =)

Svar på tråden Åttamånaders som INTE vill sova