Hur blir man lycklig som singel? Känner mig så ensam...

För att ha en lyckad relation måste du vara bekväm och trygg med att vara med dig själv.

Att "lära sig uppskatta singellivet" är aningen fel uttryckt, det du ska göra är att inse att ditt liv inte är en strumpa som saknar strumpa nr. 2 och därmed är värdelös på egen hand. En relation är ingenting som ska behövas för att man ska må bra.

En del passar inte att vara singlar, så enkelt är det. Jag är sån. Men se till att var mer noggrann när du väljer nästa partner och hoppa inte in med första bästa. Du är tjej så du har större valmöjligheter än killar så ta det lugnt och använd förnuftet och inte bara känslan.

Tack för era tips, det värsta är bara att det känns som att detta inte är tillfälligt utan att det bara är sådan jag är. Som extrovert så livnär jag mig på andras närhet och tillvaro, utan den känner jag mig livlös och tom, och det är just det som gör det extra jobbigt för mig att kunna leva som singel. Nu har jag inte riktigt någon att kunna få energi ifrån, utan jag måste ju lära mig själv att kunna må bra ensam.

Det är vanligare att de som inte trivs som singlar är introverta, de har svårt att knyta kontakter med vänner och kollegor som kompensation. Extroverta har lätt att umgås med andra och har i allmänhet många vänner. De trivs ibland som singlar då de kan känna sig bundna och låsta i en relation. 

Du hade otur med din senaste kille, det är mindre vanligt att personer ändrar beteende så totalt som han gjorde. Nästa gång går det bättre!

Jag tror absolut att det är vanligare, men det betyder inte att alla introverta vill ha en relation. I ditt fall har du väl haft en relation då du har två barn? Det är annars en klassiker hos extroverta, de går in i en relation då de vill ha familj och barn men när det är avklarat väljer de singellivet och har många vänner och olika älskare.

Är du säker på att det är vanligare att introverta inte trivs som singlar? Jag är introvert och mycket nöjd med att vara singel. Jobbet uppfyller med råge mitt sociala behov och utanför arbetstid orkar/vill jag sällan träffa vänner eller en partner. För min del räcker det att träffa en partner eller vänner 2-4 gånger i månaden (1-2 gånger i veckan mina barnfria veckor). De veckor jag har barnen räcker jobbet och barnen mer än väl till och jag vill inte ha umgänge med någon annan efter arbetstid.

Vad härligt att höra, du är ju precis som jag! Jippie, det finns fler! :) Och du verkar stå för det utan att skämmas, om du förstår vad jag menar... Givetvis är det inget att skämmas för, men idag är ju normen typ att man ska vara supersocial, ha cirka 300 vänner och ngt ständigt på gång - o att ensamhet nästan är något skamligt, folk tycker nästan synd om ensamma.... men gud vad jag längtar efter ensamhet! Även om jag älskar mina medmänniskor. :) Lever nu i kärnfamilj och har aldrig någon space! När jag var singel var det jätteviktigt för mig med min egentid, att bara få umgås med mig själv. Vilken kontrast! Har dock djup förståelse för att ofrivillig, total ensamhet är något helt annat, det är inget att leka med. Människan behöver en känsla av samhörighet och tillhörighet för att må bra!

Det finns inget magiskt spö som poff förhandlar dig till en nöjd singeltjej.

Att vara tillfreds med livet och sig själv är ett jobb som alltid pågår.

Det är aldrig någon annans jobb/skyldighet att göra dig nöjd.

Jobba på självkänsla och värdighet. Ta reda på vem du är och vad du vill bli. Att aktivt jobba på ett bättre du.