Anonym (Sjuksyster) skrev 2018-04-11 12:30:42 följande:
I en sådan allvarlig kris är det nödvändigt att stötta henne med de mest grundläggande behoven: se till att hon får riktig mat i sig (du kan laga portioner och lägga i hennes kyl) att hon sover (påminn henne genom att skicka godnatt sms) att hon duschar och sköter sin hygien samt att hon kommer ut och promenerar.
Det bästa rådet jag kan ge. Äta. Sova. Promenera.
Precis så, jag vill bara lägga till att hon behöver få distrahera sig med något annat om än bara korta stunder, så hon får vila lite från sorgen.
Ts, hon är troligen i någon form av chock nu, och då gäller precis som sjuksyster skriver bara basbehoven.
Ibland kommer hon vilja prata, och ibland kommer hon antagligen inte vilja/kunna, för det gör för ont att bara prata om det.
Det finns inga ord du kan säga, i en sån här sitaution som gör det bra.
Men fysisk beröring hjälper, krama henne, eller bara lägg en hand på hennes, visa att du finns där och gör det ofta.
Ring henne ofta, besök henne ofta, för just nu orkar hon inte själv ta dom intinativen.
Var där är det viktigaste, var inte rädd för att säga något dumt, för det värsta du kan göra är att inte säga något alls.
Då är det bättre att du helt enkelt bara säger att du inte vet vad du ska säga, men att du är så ledsen för det som hänt.
Och följ med henne när det är praktiska saker som måste göras, som begravningsbyrån, bårhuset, själva begravningen och urnsättningen, sånt ska hon inte behöva gå igenom ensam.
Sen är det tid som behövs, så småningom går livet tillbaka till en vardag, det gör det alltid.
Det här var sånt jag behövde när mitt liv blev till en ruin och kaos och jag inte på något sätt förstod hur jag skulle gå vidare, när framtiden var en svart ogenomtränglig massa.
När min son dog.