Krossad. Min bonusdotter tycker jag är som en storasyster?

Jag är hur tacksam som helst för alla svar. Jag är helt öppen för att jag är självisk eller fel ute. Och jag kommer självklart inte att ?agera ut? den här känslan annat än att vräka ut den här..

Eller ja jag lär väl grina ut till min sambo lite..

Hon var så ledsen när hon sa det. Jag vill ju inte att hon ska må dåligt av att inte få ihop rollerna heller..

Mitt exs döttrar sa något liknande till mig... Samma situation, ingen bra kontakt med den egna mamman utan jag var på alla sätt den som hade en mammaroll i deras liv. Jag var dock också noga med att de inte skulle kalla mig mamma, som max bonus mamma... Vilket var svårt för de kunde bli ledsna när det inte fick göra det så tillslut beslöt vi att de fick kalla mig vad de ville bara de var bekväma med det. 

Ta det för vad det är, de vill så gärna ha mamma och pappa på ett ställe, framförallt om relationen till mamman inte är den bästa. Ni har det bra hemma, om mamman var hos er så skulle kanske deras relation till mamman vara bra. Det är lite så de tänker. De försöker hitta sätt för dem att lösa det som är ett problem i deras liv, de menar inget illa och de menar det egentligen inte så som de säger. 

Jag svarade mina bonusar att det helt enkelt inte skulle funka så , drog några skämt om konstiga situationer som skulle kunna bli med för många mammor i huset absurda situationer som att allt skulle tvättas tre gånger (deras far hade redan lyckats med att ta fel och tvätta om den rena nytorkade tvätten engång något som de hade i färskt minne), att vi inte hade nog med sängar så barnen skulle få dela osv... 

Skämta lite om det eller bara släpp det... Men barnet menar inget illa, så ta inte illa upp och bli ledsen!

Jag tycker också att det var märkligt av dig ts att installera en värdemätare vad gäller kärleken och hur den kommer till uttryck, inte minst med tanke på att du och flickans pappa aktivt försöker skaffa ett gemensamt barn. Nu har ju du redan innan det lyckats bestämt att det finns en kärlekshierarki i er familj. 

Det verkade vara en tillfällig grej. Eller snarare.. i samråd med pappan sa jag ungefär att ?vad än du känner är helt okej, men jag älskar dig som mycket MER än en syster och du kommer alltid att ha all min kärlek och allt mitt stöd? ungefär.. Ni kanske tycker jag gjorde fel som petade i det. Men det passade oss bäst. Hon har inte sagt något mer liknande utan kör helt på lite olika smeknamn som jag inte tänkte röja men något liknande kan vara ungefär ?jag älskar dig du är min goa fluffmaräng? typ. Det har jag inga problem med heller.

Låter superknäppt och urbarnsligt att reagera med att uppleva sig "krossad" för att en 10 åring säger att du känns som hennes storasyster och att damma tioåring önskar att hennes mamma och pappa var tillsammans. Skärp dig och väx upp. Hon är 10 och du är 29...

Men hur var det nu? Tog hon illa upp över att tjejen ville att hennes mamma och pappa skulle vara tillsammans? Har för mig att det inte var det som var problemet. 

Det där med att alltid tala om för andra att skärpa sig och växa upp, värdera någons känslor som "superknäppt" och "urbarnsligt", vad ska det ens vara bra för? Tror du på allvar att du hjälper den tioåriga flickan genom att trycka ned hennes pappas partner så att hon inte ens får uttrycka sig anonymt på ett forum? Jag tror fler styvbarn skulle vara hjälpta av att deras föräldrars förvirrade partners fick prata av sig lite och få goda råd och andras erfarenheter snarare än att tryckas ned av såna som dig.

Jag är totalt ointresserad av att sitta här och terapeuta någon. Här ,tillskillnad från i det normala livet där man måste uppföra sig socialt lagom, så kan man säga vad man tycker istället. Det är mitt syfte.

Du är en idiot. Enligt din egen devis.