Meriall skrev 2018-03-21 17:41:19 följande:
Det är jättejobbigt men inte säkert det går att göra något åt. Jag tror ärret har vuxit fast i vävnaden under på något sätt. Om man öppnar upp och skär loss och syr om så kan den ju fastna ännu mer. Men kanske värt ett försök. Jag mådde också jättedåligt över det de första tre åren efter snittet men det känns lite bättre nu.
Man får nog räkna med att kroppen kan bli ful om man får barn. Även om jag hellre hade tagit bristningar över hela magen. Känns dock dubbeltrist att jag inte ens fick ett barn av det.
Du hade kunnat få keloid också, det hade nästan varit lika illa. Också något man måste räkna med.
Ärret var en stor anledning att jag var jätterädd att behöva snitt :/
Ja detta sitter också fast i vävnaden under, helt klart fastvuxet ärr! Om der beror på sammanväxningar i buken KAN det bli värre, men jag har läst om sammanväxningar som man tar bort genom tillhåll.
Jag var också rädd för snitt denna gång, då jag gången innan gick igenom ett urakut snitt. Men även om magen säkerligen var lite åt detta håll strax efter förlossningen så var magen ?normal? när jag blev gravid denna gång. Och hqde vart i flera år. Kan ha förträngt att magen var såhär och om, isåfall hur länge. Denna gång är ett faktum och det är hemskt.
Förstår att det är extra jobbigt att du inte fick något av det, men ändå ett fult snitt. MÅSTE kännas skit. Utomkved? Visste ibte att man gjorde ett vanligt kejsarsnitt för det..?
Jag googlade det, aldrig hört talas om innan. Glad att jag slapp det! Men strå att det är ärftligt, ingen i min släkt har sådana ärr. Förstår också att någonstans börjar det, så jag går inte säker bara för att ingen annan har det.
Ingenting förändrar dock exqkr vad jag länner inför detta och jag VILL VERKLIGEN göra något åt det. Står inte i journalen och ingen har nämnt att jag haft sammanväxningar alls..? Om de var så pass svåra att själva ytteehuden växer fast i det borde jag blivit informerade samt avrådd att skaffa flera barn..? Eftersom det med säkerhet skulle innebära kejsarsnitt, då jag genomgått två stycken (av samma anledning, och utan någon vaginal förlossning).
