Varför kallas det bonusbarn?

Tja, ts, det kallas väl så för att den som myntade uttrycket från början ansåg att det var en bonus med barnen, sen finns det tydligen rätt många som tycker likadant, annars hade uttrycket aldrig blivit så vedertaget.
Din egen attityd till dina bonusbarn lyser igenom och jag tycker den är tragisk.
Inget barn ska behöva bli betraktad som en parasit, det är inte barnets val att leva i en familj där föräldrarna är frånskilda. 
Och det är inte barnets val att det kommer in nya vuxna och det är inte barnet som väljer dom nya vuxna.
Så frågan är väl vem som är parasiten i familjen egentligen?

De där alternativen som ts räknar upp, tycker jag absolut att man ska tala om för sin kille att man använder i sina tankar. Så att han kan skydda sina barn från att bo under samma tak som en sån tjej och får veta hur hennes sanna natur är. Kan någon tänka sej en mamma bo med en sambo som tänker på hennes ungar som "parasitbarn "?

Jag kan inte säga hur någon bör KÄNNA. Men jag kan ha åsikter om hur någon bör AGERA gentemot sitt barn och sin omgivning.

Brumma sitter inte på läkaren. Hon har egna barn också och deras resa för att få deras familj att fungera har inte varit en rak och lätt väg.

Jag respekterar hennes sätt att se på sin och hennes bonusdotters relation, även om den skiljer sig från min och sambons (fantastiska) barns relation.

Det viktigaste är att den fungerar och att alla mår bra, sedan kan den se olika ut. Så om Brumma skriver att hon älskar sin bonusdotter, så vet jag att det är äkta känslor.

Mitt inlägg syftade mer på det stora antal inlägg jag läst av brumma där hon har åsikter om hur biomammor ska agera. Den situationen har hon inte varit i.

Där relaterade jag till att hon TRODDE hon hade mammakänslor men inte förstod vad det var förrän hon fick egna barn.

Fast lika lite som du vet hur du känna vet du hur du skulle agera. Men som sagt, lätt att ha åsikter.

Ingen vet exakt hur man reagerar i en situation de aldrig varit i. Men man kan absolut tycka att ngn handlar fel när de behandlar andra människor illa.

Eller tycker du det är ok för folk (säg folk som gruppvåldtäkt, misshandlar i pressade situationer osv) att agera som de gjorde för att DU inte varit i just den situationen? De enda som får ha en åsikt om att de gjort fel är människor som varit i samma situation men handlat annorlunda?

Nu pratar du om olagliga situationer vilket är helt befängt i sammanhanget.

Men absolut tycker jag man ska vara försiktig med att ha åsikter om hur andra bör agera i situationer som är mer komplexa och där flera alternativ kan vara rätt beroende på vem du frågar. Om du inte är expert i ämnet vill säga. Men skulle knappast säga att en styvmamma genom att leva i en styvfamilj har kvalificerat sig som expert på barn, föräldrar och deras relationer.

Jag har lärt mig ganska mycket ;) Jag är fullständigt övertygad att jag INTE skulle utsätta mitt barn för vissa situationer om jag separerade. Detta har min bonusdotters mamma lärt mig - jag har sett på nära håll hur skadad hennes dotter blivit och eftersom jag (tyvärr) sett det hade jag högst troligt inte valt att utsätta mina barn för samma sak.

Ok - vi skippar olagliga situationer.. säg att ngn helt enkelt behandlar ngn annan illa? Mobbning? Du får inte säga ifrån om du inte själv varit mobbare? (Om man varit på andra sidan och utsatt för mobbning räknas ju inte enligt ditt sätt att tänka.. ). Att ngn skriker på dig trots att du inte gjort något fel. Då får varken du eller ngn annan säga ifrån och tycka för att du inte varit i den aggressiva personens situation? Om en rasist uttalar sig illa om flyktingar får jag inte säga emot för att jag inte varit rasist?

Jag har aldrig påstått att jag är expert på alla barn, föräldrar och relationer. BARN är jag däremot ganska insatt i. Dels genom att jag själv har två men även för att jag har många års studier och arbete bakom mig gällande barns rättigheter och mående. Föräldrar då - jag är själv förälder, så det ger mig en viss insikt ;)

Och nej. Om ngn behandlar ngn ILLA och utsätter sitt barn för en situation där barnet uppenbarligen inte mår bra så är tyst det SISTA man bör vara.

Du pratar fortfarande om situationer där alla/samhället kalla-det-vad-du vill är överens. Och jo, absolut att man ska reagera och gripa in om man märker att någon blir illa behandlad. Men det verkar som att du tolkar mig fel med flit.

Jag pratar inte om situationer där de flesta är överens om vad som är rätt och fel, som att en person skriker på en annan. Jag pratar om mer komplexa situationer än så vilket jag också varit tydlig med. Situationer där det inte nödvändigt finns rätt eller fel upplever jag att du kategoriskt vrider och vänder till pappans eller styvmammans fördel.

Samtidigt som du verkar vara helt omedveten om att det du har sett är just ur en styvförälders perspektiv. Du eller din man har vad jag läst aldrig någonsin haft någon som helst del i konflikten med biomamman. Och så kanske det är, vad vet jag, det finns absolut människor som tycker att komma överens är att göra som de säger. Då blir det svårt. Men att ge nästan varje svar ur endast ett perspektiv tycker jag ändå är lite märkligt.