Jag är sockerberoende . Fråga mig vad du vill.

Håller med om detta.

När jag var yngre var jag på riktigt sockerberoende, kunde äta sirap eller socker med sked om jag inte hade godis. Sen fick jag bukt med det och blev istället ett destruktivt överätarbeteende gällande vanlig mat. På ett sätt var sockerberoendet enklare, det kunde jag "fixa". Överätandet var jättesvårt att sluta med.

Jag är också sockerberoende och beroendet är mest fysiologiskt. Jag tröstäter och då kan man ju tro att det är helt psykologiskt men faktum är att sockret höjer seretoninet och funkar som en stämningshöjare. Har märkt att socker faktiskt ger mig den effekten. Sockerfritt godis som smakar som vanligt har inte alls den effekten och ger inget sug efter mer.
Jag har också märkt att jag inte blir mätt av kolhydrater, även om de blandas med fett. Jag kan äta nästan hur mycket som helst av kolhydratmat, godis och snacks. Äter jag däremot kolhydratfritt (LCHF) så blir jag mätt efter en lagom mängd mat.

har du testat? att äte något fett eller proteinrikt istället för sött, alltså?

det kan jag göra =P

Inte för att jag är sockerberoende.....

Hej
Jag hoppas ni alla sockerberoende har hittat till facebookgruppen "Sockerbomben i din hjärna" där finns många i liknande sits som kan ge stöd.

För er som inte tror på sockerberoende kan det vara läge att läsa på om det en del och kanske googla Bitten Jonsson eller läsa hennes bok.

Jag själv tror inte jag är helt sockerberoende utan mer ligger på skadlig bruk men orkar inte ta tag i det och lever i förnekelse.

Önskar alla som försöker bli av med det här lycka till.

Man blir grinig, trött, otillfredsställd, hungrig, får huvudvärk osv i flera dagar efter man slutat äta socker och kolhydrater. Abstinenssymptom som kan vara riktigt jobbiga. Det är för att kroppen och hjärnan behöver tid på sig för att lära sig använda annat bränsle än det lättanvända glukoset.
Det är därför man mår dåligt 1-2 veckor när man börjar med LCHF eller strikt GI. Efter två veckor har hjärnan ställt om sig och efter ett par månader har resten av kroppen ställt om sig från glukosdrift till fettdrift.

Jag är likadan har jag insett. I perioder har jag ätit LCHF och det hjälper oerhört. Efter nån vecka är allt sug borta, jag är inte hungrig och får ett annat lugn inuti. Men oftast faller jag tillbaka, och då i samband med socialt ätande som kalas. Jag tänker att jag ska bara äta kolhydrater den dagen och sen gå på LCHF igen dagen därpå, men då är suget tillbaka med råge och jag kan inte stå emot. Och ju mer socker och bröd jag äter desto mer vill jag ha...

Min egna teori är att en del av oss människor är mer kolhydratkänsliga än andra helt enkelt. Vi triggas av det och tål det sämre. Men det blir som en drog, en drog som det är svårt att sluta med, helt enkelt för att man måste äta för att överleva.

Jag håller på att lyssna på boken sockerbomber 3.0. Och känner igen mig i ALLT!

Jag vet att jag är sockerberoende . Jag bökade lyssna i förgår . Jag kommer aldrig kunna " unna mig lite "

Jag måste avstå allt! Jag visste detta innan boken men nu vet jag varför en del blir det och mer fakta bakom. Kanske lättare att acceptera .

Jag måste acceptera! Byta livsstil helt utan avsteg . Unna mig, dom orden är de värsta jag vet.

Slutar jag inte med socker så kommer jag snart gå under helt .

Precis som mig! Jag faller även tillbaka under stress. Jag gör många dåliga val då .

Jag förstår dig precis ts. Jag är väldigt glad i sött och att allmänt småäta.

Jag tycker ändå att det finns inslag av psykologiskt beroende/ej fysiologiskt beroende i det du beskriver.

Socker kanske höjer serotoninet men det gör det väl i så fall hos alla, även dem som inte betraktar sig som sockerberoende? Och då måste det ju vara nån annan mekanism som gör att den sockerberoende tycker sig behöva sockret mer ön en annan person.

Sug, sugenhet, tröstätning, svårighet att motstå/avstå, svårighet att hantera den grinighet, trötthet etc som uppstår av att inte tillfredsställa sockersuget är också olika för olika personer. Men är mer en psykologisk än fysiologisk benägenhet.

Mättnadskänsla är också både psykologiskt och fysiologiskt. Du kanske märker olika mättnad på olika sorts mat och tolkar dina signaler, men om man tittar på forskning så är ju fett och protein det som mättar mest. Alla kolhydrater är dessutom inte att likställa med varandra. Kolhydrater från en rå morot eller ritkigt grovt bröd kommer inte att ge dig samma känsla eller mättnad som en sockrig godis även om totalkalorierna skulle vara desamma. 

Kan förresten själv erkänna att jag är ett sockertroll och då i synnehret lösgodis som är min gigantiska last. Som tur är så påverkas jag inte på samma vis av att äta bröd, pasta och annan kolhydratrik kost. Nu har jag varit hyfsat godisfri i ett par månader. När det var som värst, i gymnasieåren och fram tills jag skulle fylla 21, åt jag ca 8hg lösgodis om dagen. Mitt största problem idag, 40 fyllda, är att jag har samma köpbeteende kvar även om jag inte har samma ätbeteende. Så den godispåsen som förr räckte en dag räcker nu en vecka minst.

När jag slutar äta godis får jag en hemsk huvudvärk i ca en vecka. Det gäller bara att stå ut så vet ajg att det går över och blir bättre. 

Dricker te med honung men det ger inte alls samma sockerkänsla eller huvudvärkseffekt som lösgodis. Kan utan problem dricka o'boy. 

Jag kan ha uppehåll på lösgodis i flera månader för att sen trilla dit igen och se till att jag alltid har godis om jag har en period på jobbet där jag har mycket att göra som jag inte tycker är helt kul. Är en "distraktionsätare" som jag kallar det, äter för att distrahera från det tråkiga.

Vissa hjärnor kanske är känsligare än andra och har lättare att bli beroende? En del kan ju dricka måttligt med alkohol medan andra fastnar i missbruk, likadant med de flesta droger.
För mig och för alla andra som missbrukar kolhydrater kan bröd och i vissa fall morot få oss att trilla dit igen. Och det har inte det minsta med kalorier att göra.

Tänker du på söta saker när du onanerar?