amia01

Äldre 12 Jun 12:24

81 svar

Hur överlever man på vårdbidrag?

Hur är det tänkt att man ska kunna överleva på vårdbidrag?

Har en son som inte klarar av att vara alla dagar i skolan, och inte heller kan gå på fritids. En bra vecka är han i skolan 4 dagar = 20 timmar, övrig tid måste vi vara hemma med honom.

För att vi avstår en halvtidstjänst till detta vill fk bevilja 50% vårdbidrag = 4667 kr före skatt!.

Ingen möjlighet till VAB om han inte får "andra sjukdomar" eftersom vi har hans behov av stöd när han är hemma är inräknat i vårdbidraget...
Förlorad arbetsinkomst får inte räknas med som omkostnad i vårdbidraget....

Utöver det så måste vi köra honom till skolan de dagar han går, 10 km enkel resa = 80 km/vecka, vilket varken fk eller kommunen vill ge ersättning för...

Och eftersom vi aldrig kan säga i förväg vilka dagar han behöver vara hemma och har 30 minuters bilväg till jobbet, så har det praktiken blivit så att vi behövt gå ner mycket mer än 50% i tid...

Har kämpat med det här i en termin nu, först hoppades vi att det skulle lösa sig med skolan, men det känns mer och mer som en permanent lösning. Bävar inför höstterminen, och hur vi ska lösa vår ekonomi då, nu när reserverna tagit slut...

Ska vi behöva gå till soc för försörjning på grund av vår sons funktionsnedsättning?

amia01

Äldre 15 Jun 00:18

#71

Rappakalja skrev 2017-06-14 12:16:38 följande:

Åter till min klass, vi har ett litet rum som vi kan gå till när det behövs, men det är bara vissa som måste gå dit, andra kan vara i klassrummet då klassen faktiskt är en tyst klass som jobbar koncentrerat. En del kan ändå inte vara i klassrummet jämt och det kan bero på dagsformen för en del barn. Detta gör att jag får välja vilka barn jag ska ta mig an just den dagen, för läraren klarar inte av att ge alla de med behov av anpassningar i undervisningen som de behöver samtidigt som han ska ge alla andra vad de har rätt till.
En jäkla sits alltså. Och alla föräldrar ser bara sitt barns behov och alla möten med hab avser just det barnet som hab har och då ser inte de heller att det finns fler i klassen som behöver anpassningar.

Återigen, jag tror att man som lärare inte har en chans att klara det om man inte helt enkelt hittar ett sätt att individanpassa undervisningen genomgående.
Just enskild undervisning, och möjligheten att sitta enskilt, är inget som fungerar för vår kille i dagsläget. Han har ett stort behov av att passa in i gruppen, och låser sig inför allt som innebär att han pekas ut med någon form av särbehandling.
Den tidigare läraren hade bra lösningar där enskild undervisning vävdes in i den ordinarie undervisningen på ett sätt som inte var utpekande. Den nuvarande läraren klarar inte det, utan det blir alltid en situation där sonen känner sig utpekad, får frågor och tvingas ta ansvar för att hantera sin särbehandling på egen hand. Därför är det ingen åtgärd vi kan jobba med i nuläget.

amia01

Äldre 15 Jun 00:20

#72

Rappakalja skrev 2017-06-14 12:16:38 följande:

Så, mitt råd är first things first. Försök få sjukskrivning så att ni kan rodda runt hela alltet utan att gå under.

Var på om att utredningen ska snabbas på i den mån det går. Åtminstone kan en diagnos ges så att ni hamnar i LSS rullar så att säga och kan få tex en boendestödjare, en personlig assistent eller vad ni nu behöver.

Japp, jobbar på det

Även om sjukskrivning inte är överst på listan just nu. Men utredningen ska vi jobba på, och givetvis gå vidare med de LSS åtgärder som kan behövas därefter.

amia01

Äldre 15 Jun 00:29

#73

Rappakalja skrev 2017-06-14 12:16:38 följande:

Var på skolan om att ÅP ska följas, på vilket sätt de vill göra det är inte din sak, det ska följas bara och klarar de inte det får skolverket kliva in med stora handen och peka. Påpeka även detta med socialt stöd under raster, den som är rastvakt, är det en allmän rastvakt till för alla eller är denne enkom för ert barn?

Prata med rektorn om vilken uppgift rastvakten har och att om uppgiften inte är att sitta på ett ställe och ha uppsikt över alla så behöver ju denne få det klargjort för sig. Det är dock jättesvårt att vara ett specifikt barns sociala tolkare om barnet tycker om att springa runt lite överallt. I alla fall på min skola pga skolgårdens utformning med berg och skog som tillhör själva skolan.

Vi har såna barn och den som är till för just de barnen med särskilda behov har en gräsligt ful jacka på sig, men den syns vida omkring så den personen är lätt att lokalisera för alla barn. Alla barn får lära sig att söka upp den personen om det blir galet och man blir osams. De får också lära sig vad man kan göra om man blir så där arg att man bara vill slå (tex slå med en pinne på ett träd, eller slå på en kudde om man är inne)

Givetvis blir det bråk i alla fall ibland, men oftast så kommer de faktiskt och talar om att det har blivit bråk innan det går överstyr. Det är något man får jobba med intensivt i början av varje termin.

Finns oftast ingen eller bara en vuxen ute på raster. Den vuxna är oftast en av assistenterna till någon av de andra eleverna med diagnos. Rollen blir därför i första hand att agera assistens till dennes "egen" elev, och därefter "övervaka" att ingen av de andra eleverna kommer till direkt skada.

Det vi efterfrågat, och som faktiskt börjat hända lite de senaste veckorna, är att de åtminstone ska vara två vuxna ute på rasten. Och att åtminstone en av de vuxna ska ha möjlighet att vara delaktig i någon lek/rastaktivitet. Sonen brukar då självmant söka sig till den vuxna som finns delaktig på skolgården, för att få trygghet och stöd, så bara det finns någon där ute, som finns bland barnen, så brukar det fungera mycket bättre för honom (och de flesta andra barn på skolan med sociala svårigheter).

Just att få barnen att söka upp en vuxen innan problemen går över styr är en nyckel till framgång. Tyvärr är det svårt att få det att fungera om de vuxna är för otillgängliga. Det kräver också att de vuxna har kompetens att stötta barnen när de söker hjälp. Att skälla ut ett förvirrat och förtvivlat barn leder oftast bara till att barnet inte vågar söka hjälp nästa gång det behövs...

amia01

Äldre 15 Jun 00:33

#74

Och stort tack igen till "Rappakalja" för alla goda råd!
Kräver inte att du svarar på alla mina tankar om ditt inlägg, känner ändå att det hjälpt mig att sammanfatta och konkretisera bara genom att få möjlighet att fundera och svara på de olika delarna.

Rappakalja

Äldre 15 Jun 14:18

#75

amia01 skrev 2017-06-14 23:19:42 följande:

Tänkte försöka kommentera en del i taget om det är ok, riskerar att bli ett alldeles för långt inlägg annars...

Nej, skolan misslyckas med att följa ÅP. Läraren anser sig inte ha möjlighet. Vet att vi kan anmäla, men jobbar hellre konstruktivt med lärare och rektor för att försöka hitta lösningar som gör att de kan klara av anpassningarna. Har som sagt var i stort sett blivit avrådd att anmäla från de flesta jag pratat med. Men det kanske är fel råd?

Jag anmälde inte och det ångrar jag idag. Mitt barn blev en hemmasittare utan fullständiga betyg trots stor begåvning. Idag får hon ångest bara av att höra talas om skolan så vi avvaktar med komvux.

Du måste givetvis avgöra hur det känns för dig, låt det inte gå för långt bara om ingen förbättring sker.

Rappakalja

Äldre 15 Jun 14:22

#76

amia01 skrev 2017-06-15 00:18:27 följande:

Återigen, jag tror att man som lärare inte har en chans att klara det om man inte helt enkelt hittar ett sätt att individanpassa undervisningen genomgående.
Just enskild undervisning, och möjligheten att sitta enskilt, är inget som fungerar för vår kille i dagsläget. Han har ett stort behov av att passa in i gruppen, och låser sig inför allt som innebär att han pekas ut med någon form av särbehandling.
Den tidigare läraren hade bra lösningar där enskild undervisning vävdes in i den ordinarie undervisningen på ett sätt som inte var utpekande. Den nuvarande läraren klarar inte det, utan det blir alltid en situation där sonen känner sig utpekad, får frågor och tvingas ta ansvar för att hantera sin särbehandling på egen hand. Därför är det ingen åtgärd vi kan jobba med i nuläget.

Hos oss tycker alla det är en förmån att få vara i det andra rummet

det är som du säger, invävt i den övriga undervisningen så ingen känner sig utpekad.

Om det tidigare har fungerat med enskild anpassning borde det fungera nu med, men med tanke på att barnen tidigare fått tex förre uppgifter, uppnåddes målen då?

amia01

Äldre 15 Jun 23:32

#77

Rappakalja skrev 2017-06-15 14:22:01 följande:

Hos oss tycker alla det är en förmån att få vara i det andra rummet

det är som du säger, invävt i den övriga undervisningen så ingen känner sig utpekad.

Om det tidigare har fungerat med enskild anpassning borde det fungera nu med, men med tanke på att barnen tidigare fått tex förre uppgifter, uppnåddes målen då?

Alla barn fick inte färre uppgifter, några fick fler, andra färre, anpassat efter varje barns förutsättningar och behov.
Vår son har lätt för att lära sig, men tappar massor av energi på utförande och repetition. För honom fungerade det att göra bara en uppgift för att ha lärt sig. Andra som kanske lär sig bättre genom repetition eller har hög bearbetningsförmåga fick många fler uppgifter.
Genom den anpassade undervisningsmetodiken klarade alla elever att nå målen. Vår son klarade även de flesta målen för 2:a klass i matematik redan i 1:an, vilket varit en stor trygghet det här läsåret när han inte alls klarat av att följa med i undervisningen på samma sätt.

Rappakalja

Äldre 16 Jun 10:44

#78

amia01 skrev 2017-06-15 23:32:40 följande:

Alla barn fick inte färre uppgifter, några fick fler, andra färre, anpassat efter varje barns förutsättningar och behov.
Vår son har lätt för att lära sig, men tappar massor av energi på utförande och repetition. För honom fungerade det att göra bara en uppgift för att ha lärt sig. Andra som kanske lär sig bättre genom repetition eller har hög bearbetningsförmåga fick många fler uppgifter.
Genom den anpassade undervisningsmetodiken klarade alla elever att nå målen. Vår son klarade även de flesta målen för 2:a klass i matematik redan i 1:an, vilket varit en stor trygghet det här läsåret när han inte alls klarat av att följa med i undervisningen på samma sätt.

Aha, då missuppfattade jag

Jag trodde du menade att vissa inte hann med och därför fick färre uppgifter

Din son är som min dotter, en uppgift räckte, upprepningar gjorde henne bara frustrerad.

Kanske en annan skolform vore bättre för din son (om det nu inte alls går att lösa på skolan han går på idag) tex en skola där han får jobba i egen takt och inte behöver vänta in alla andra. Många av barnen med diagnoser skulle kunna gå klart skolan på betydligt färre år än andra men det tillåts ju inte i den 'vanliga' skolan vad jag vet.

amia01

Äldre 16 Jun 13:40

#79

Rappakalja skrev 2017-06-16 10:44:29 följande:

Aha, då missuppfattade jag

Jag trodde du menade att vissa inte hann med och därför fick färre uppgifter

Din son är som min dotter, en uppgift räckte, upprepningar gjorde henne bara frustrerad.

Kanske en annan skolform vore bättre för din son (om det nu inte alls går att lösa på skolan han går på idag) tex en skola där han får jobba i egen takt och inte behöver vänta in alla andra. Många av barnen med diagnoser skulle kunna gå klart skolan på betydligt färre år än andra men det tillåts ju inte i den 'vanliga' skolan vad jag vet.

Visst önskar jag att skolan kunde se annorlunda ut, men det finns som sagt var inga alternativ inom timligt avstånd, och det är väl så här det fungerar i de flesta skolor, där man inte har turen att ha så fantastiska pedagoger anställda som vi hade förra året.
Hans kreativitet och snabba inlärning gör att jag egentligen inte är orolig för att han halkar efter i skolan. Så länge han mår bra och trivs med livet, kommer drivkraften för skolarbetet också att finnas där när förutsättningarna är rätt. Försöker dock kompensera med att stärka sonens självförtroende och kunskaper hemma så långt det är möjligt. Det som fungerar bäst är praktiska uppgifter med tydliga syften och mål: vi räknar procent, bygger larm till hans rum, blandar eget lim, gör en budget för inköp av en ny mobiltelefon, och funderar över varför mammas skattepengar ska gå till att bekosta vägarna där vi inte bor

I planerna inför sommarlovet finns att ta reda på hur man behandlar kohorn för att göra ett bra dryckeshorn (eller kruthorn som han hellre vill ha, till sin nybyggda pappers-pistol...), att sy ett eget gitarrfodral och att gå på massor av loppisar och lära sig mer om prylar man aldrig sett. Nej, jag tror inte risken är särskilt stor för att han inte kommer att klara sig i livet, bara vi inte låter livet knäcka honom innan han är tillräckligt stor och stark för att kunna stå på egna ben

Rappakalja

Äldre 19 Jun 07:16

#80

Man har ju rätt till skolgång på annan plats och ändå få skoltaxi om den egna kommunen inte kan tillgodose behoven. För er verkar det ju dock som att det handlar om fel person som lärare. Kan de förklara varför den här läraren inte kan? Det kan ju handla om ekonomin, men det kommer de aldrig säga.

Denna lärare torde rimligtvis ha lika mycket planeringstid som den förra, men den förra kanske la mycket egen tid också. Sen har ju alla lärare sitt sätt att arbeta och lägga upp arbetet på och det kan vissa ha svårt att ändra på..

Nilla1

Äldre 20 Oct 19:27

#81

Undrar också över det bristande samhällsstödet. Helt sjukt. Har lämnat en tjänst pga omöjligheten och en inkomst på 50000 i månaden mot vårdbidrag 3500 i månaden och jobbar lite motsvarande en tredjedel av tidigare lön men får knappt ihop det utan måste vabba, hej o hå, då är ju vabben inte värd något alls längre... tänker ändå att vi är lyckligt lottade med en förälder som fortfarande tjänar ok och att detta är begränsad tid. Men helt sjukt, skulle jag bli sjuk själv eller skilja mig kan jag sätta mig med en pappersmugg utanför T banan o tigga.

Hur överlever man på vårdbidrag?

INNEHÅLL