Hur får ni andra det att fungera?

Jag träffade en underbar man för något år sedan. Älskar honom oerhört och har så svårt att tänka mig livet utan honom.

Han har 2 döttrar sedan tidigare och jag har en. Två av våra barn är lika gamla, 6 år och han yngsta är nyligen fyllda 4 (de separerade redan under graviditeten men har byggt upp umgänget stegvis).

Jag tycker jättemycket om sambons barn och de tycker jättemycket om mig med men de kan vara så fasligt elaka mot min dotter. Emellanåt så leker de superbra men sen ska allt vara på deras villkor annars så stöter de bort dottern och mig och tycker att vi är dumma. Sambon ser det inte alltid och har svårt att säga ifrån. Förutom det så har han svårt att inkludera mig och min dotter i familjen. Jag känner mig jämt lite bortstött när hans barn är här och trots att jag pratar med honom om det så sker ingen förändring. Han vet inte vad han skulle kunna göra annorlunda säger han. Min dotter bor hos oss nästan heltid (hon är hos sin pappa ons-sön varannan vecka). Sambons barn är hos oss varannan vecka. Veckorna går inte att byta heller..

Älskar den här mannen så fasligt mycket men saknar när det bara var jag och min dotter. Min dotter tycker också väldigt mycket om sambon så det känns jättehemskt mot henne också att separera. Vad gör andra när situationen inte är direkt idealisk?

Anonym (Ledsen.) skrev 2017-04-30 15:26:49 följande:

Jag träffade en underbar man för något år sedan. Älskar honom oerhört och har så svårt att tänka mig livet utan honom.

Han har 2 döttrar sedan tidigare och jag har en. Två av våra barn är lika gamla, 6 år och han yngsta är nyligen fyllda 4 (de separerade redan under graviditeten men har byggt upp umgänget stegvis).

Jag tycker jättemycket om sambons barn och de tycker jättemycket om mig med men de kan vara så fasligt elaka mot min dotter. Emellanåt så leker de superbra men sen ska allt vara på deras villkor annars så stöter de bort dottern och mig och tycker att vi är dumma. Sambon ser det inte alltid och har svårt att säga ifrån. Förutom det så har han svårt att inkludera mig och min dotter i familjen. Jag känner mig jämt lite bortstött när hans barn är här och trots att jag pratar med honom om det så sker ingen förändring. Han vet inte vad han skulle kunna göra annorlunda säger han. Min dotter bor hos oss nästan heltid (hon är hos sin pappa ons-sön varannan vecka). Sambons barn är hos oss varannan vecka. Veckorna går inte att byta heller..

Älskar den här mannen så fasligt mycket men saknar när det bara var jag och min dotter. Min dotter tycker också väldigt mycket om sambon så det känns jättehemskt mot henne också att separera. Vad gör andra när situationen inte är direkt idealisk?

Man gillar läget, fokuserar på det positiva och försöker förbättra det som är mindre bra.

Jag förstår inte riktigt, då älskar honom väldigt mycket och din dotter gillar honom också. Ändå funderar du på separation? Att barn bråkar emellanåt sker även mellan helsyskon, huvudsaken är att det inte är mobbning på heltid. Föräldrarna måste försöka styra upp. Barn växer och förändras, det går fortare än vad man tror.

Om din man inte vet vad han kan göra annorlunda så måste du förklara det för honom. Om du vill ha mer egentid med din dotter så kan du säkert fixa det inom relationen. Res iväg ni två bara, t ex. Ett alternativ är att ni blir särbo men jag tycker inte att det behövs, de relativt små problem ni har måste gå att komma tillrätta med ändå.

Hur får ni andra det att fungera?

INNEHÅLL