• Anonym (Beroende)

    Blandmissbruk som gått åt helvete...

    Under i princip hela mitt liv har jag levt med psykiskt ohälsa (har ångestsjukdom och ska utredas för adhd) och för 2 år sedan kom jag ur en 2 år långt förhållande där jag både blev misshandlad psykiskt och fysiskt. Efter det förhållandet var jag verkligen körd i botten. Jag kände mig mycket ensam och mådde dåligt efter jag lämnat honom och fann ett umgänge som egentligen inte alls var bra för mig. Jag började röka hasch ca. två månader efter jag lämnat mitt ex och började gå mer och mer in i ett beroende. Till slut hade det gått så långt att hela min ekonomi var körd i botten och jag hade skapat en egen bubbla där jag stängde in mig. Förhållandet till min familj och vänner blev bara sämre och sämre då det enda jag gjorde och tänkte på var att röka och festa. Jag fick under den här tiden också en osund relation till män eftersom jag kände mig så ensam och hade ett stort behov av närhet. Mina vänner jag umgick med var falska rent utav, dom snodde från mig, pratade fult om mig och till mig och jag bara lät det pågå. Vid den här tiden var jag inne i beroendet och rökte flera gånger om dagen. Min hjärna klarade dock inte av cannabis och jag började få svårt med minnet, svårt att tänka klart och kunde knappt prata med andra människor. Då hittade jag tramadol, jag blev fast direkt då det kändes som det gav mig supekrafter, min ångest försvann och jag gick lättare och lättare att prata med andra människor. Jag fick också mycket energi och började må så mycket bättre så tillslut la jag faktiskt av med rökat och träffade då även min nuvarande kille som också är beroende av cannabis.

    Nu har jag tagit tramadol i ett år och jag får inte längre den effekten som jag för ett år sedan blev förälskad i, i det som fyllde mina tomma hål. Min hjärna är nu van vid ämnet och den tar inte längre bort min ångest, därför började jag för 3 månader sen röka igen. Jag har nu rökt flera gånger om dagen i tre månader och känner att jag tappar mig själv mer och mer. Jag har jätte mycket ångest och får ofta panikångestattacker. Jag har börjat få jätte dåligt minne igen och kommer aldrig ihåg saker, kan inte koncentrera mig och har mycket humörsvängningar.

    Pga. mitt missbruk har jag också blivit av med mitt körkort och isolerat mig från mina vänner.

    Jag vill sluta röka hasch eftersom jag känner att det drar mig mer och mer in en djup deperossion, isolerar mig från vänner och familj och helt enkelt förstör min hjärna men det känns som jag tappat hoppet och motivationen, jag ser inte längre någon mening med livet. Samtidigt så hjälper den mig när jag mår dåligt och det är så skönt att bara få slappna av och inte må dåligt.

    Snälla snälla hjälp mig, jag är så rädd att isolera mig totalt från min familj som jag gjorde förra gången jag var fast i cannabismissbruk, har alltid haft en nära relation med min familj och brukade ringa varje dag. Nu pratar vi kanske 2 gånger /veckan.

    Vissa familjemedlemmar och vänner blir det inte av att jag pratar med alls trots att de ringer och skriver. Jag skäms så mycket över det här då min familj är mitt allt och jag älskar dom så otroligt mycket.

    Jag vill så gärna sluta men samtidigt är det så svårt då jag inte orkar hantera ångesten och eftersom jag inte har någonting att göra på dagarna (inga vänner eller familj här) så blir det att jag fortsätter mitt missbruk då jag utan drogerna skulle gå under av att bara sitta ensam hemma.. jag är helt enkelt fast i en ond cirkel och jag orkar verkligen inte mer..

    Tramdol och röka har även totalt förstört min kropp, min aptit är borta och många dagar äter jag inte alls eller bara nått litet. Innan mitt missbruk vägde jag 80 kg och efter 7 månader hade jag rasat ner till 50. Nu väger jag 46 kg och har absolut ingen aptit kvar. Att jag inte äter leder till att jag ständigt fryser och är trött. Mår så otroligt dåligt över mina bröst också då de efter jag rasat i vikt är helt fettlösa, gått från D-kupa till A-kupa..

    . Har provat mycket för att få tillbaka aptiten men inget hjäper så snälla ge mig gärna tips på hur jag går upp till en sundare vikt också.

  • Svar på tråden Blandmissbruk som gått åt helvete...
  • Anonym (A)

    Lyssna nu, du kan sluta jag gjorde det för längesedan utan hjälp.

  • Anonym (soc.sekr)

    Ring vuxenstöd på soc imorgon och säg att du behöver hjälp.

  • klyban

    Vad du ska göra är att du ska kontakta sjukvården och reda ut dina psykiskaohälsa och om det går få
    medicinering för detta.
    Då det ökar dina chanser att sluta.

    Sen är allt missbruk att det gått åt helvete.

    Hur många substanser tar du mer eller mindre dagligen?
    Om det "bara" är tramadol och cannabis, så är mitt råd att fasa ut tramadolen först.
    Och sen ta cannabisen.
    Hur mycket tramadol tar du?
    Så vi kan få en hum i hur schemat ska se ut och ur lång tid detta kan ta.

  • Cbbrukare

    Ok för det första cannabis kan omöjligt vara beroende framkallande I sig det är viktigt att du vet det för att kunna ta kontrollen.

    Vikt miskningen och saknad av aptit kan snarare beror på nån allvarlig sjukdom,du behöver GENAST genomgå en hälsokontroll, de du beskriver låter knappast som nåt man får när man slutar röka, jag har brukat cannabis I mer än 20år jag jobbar har familj så det är OTROLIGT viktigt att kunna ha perioder då jag inte brukar, och visst röker du så triggar thc singaler I hjärnan som ger hungerkännslor men det är inte så att dom helt upphör för att du slutar. Att du inte har hungerkännslor är en stark signal från din kropp att nåt är väldigt fel tror inte det har med ditt missbruk att göra gå till en läkare   

  • Anonym (Beroende)

    Tack för era svar!

    Jag har tagit tramadol sedan ett år tillbaka nu och mängden varierar. Ett tag var jag uppe i 6 tabletter/dag men nu brukar de bli 3-4/dag och någon dag i veckan blir det mer, men som max 6 stycken och det är bara om jag ska göra något extra (ex storstäda, tvätta) Hasch och tramadol är något jag använder varje dag men har även ett tag tagit oxy men de har jag lagt ner med så det är bara dom två jag tar.

  • Anonym (A)

    Det är ju bra, då klarar du dét.

  • Anonym (Clara)

    Håll dig borta från socialen bara. De har otroligt mycket makt över folk. Gå till vuxenpsykiatrin istället. Nämn inte att du självmedicinerar, då kan Du bli listad som narkoman och får inte vissa mediciner, varav en del faktiskt kan funka, men har viss risk för tillvänjning. Berätta bara att du har svår ångest. Du får då börja med lättare mediciner (atarax, theralen), men eftersom sånt skit är allergimedicin och oftast inte funkar på verkliga problem så får du snart bättre mediciner.

    Har själv aldrig fått nåt som faktiskt hjälper, men Lyrica är närmast till hands. Fick det av en privat psykiatriker en gång, och senare hos psykiatrin. Man blir lite bedövad men inte så att det liksom stör. Minsta dosen räcker, det är inget man skall ta mycket av om man googlar runt lite.

    Har personligen alltid avstått från att äta alla dessa SNRI/SRRI-preparat de jämt skriver ut... antidepressiva rubbar kemin i hjärnan och det kan vara otroligt svårt att lägga av med dem. Har jag läst. Oftast mår man ju dåligt pga obearbetade känslor och sånt som inte har med hjärnans kemi att göra, men det är ju en trend att skriva ut antidepp så fort man har ett obehag. Låt dem skriva ut det men ät dem inte! Läkaren kan inte se om du tagit ut medicinen eller ej.

    Begär samtalskontakt hos psyk. Berätta att du är allvarligt orolig för dig själv till den grad att du vill ha en psykolog-INGEN kurator! Samtal hjälper mer än vad man tror med rätt person. Försök trappa ner på egen hand, gråt av dig, ta promenader, försök tänk på att även detta kommer gå över precis som allt annat.

    Hoppas det går bra för dig! Styrkekram!

  • klyban
    Anonym (Clara) skrev 2017-03-19 17:23:50 följande:
    Håll dig borta från socialen bara. De har otroligt mycket makt över folk. Gå till vuxenpsykiatrin istället. Nämn inte att du självmedicinerar, då kan Du bli listad som narkoman och får inte vissa mediciner, varav en del faktiskt kan funka, men har viss risk för tillvänjning. Berätta bara att du har svår ångest. Du får då börja med lättare mediciner (atarax, theralen), men eftersom sånt skit är allergimedicin och oftast inte funkar på verkliga problem så får du snart bättre mediciner.

    Har själv aldrig fått nåt som faktiskt hjälper, men Lyrica är närmast till hands. Fick det av en privat psykiatriker en gång, och senare hos psykiatrin. Man blir lite bedövad men inte så att det liksom stör. Minsta dosen räcker, det är inget man skall ta mycket av om man googlar runt lite.

    Har personligen alltid avstått från att äta alla dessa SNRI/SRRI-preparat de jämt skriver ut... antidepressiva rubbar kemin i hjärnan och det kan vara otroligt svårt att lägga av med dem. Har jag läst. Oftast mår man ju dåligt pga obearbetade känslor och sånt som inte har med hjärnans kemi att göra, men det är ju en trend att skriva ut antidepp så fort man har ett obehag. Låt dem skriva ut det men ät dem inte! Läkaren kan inte se om du tagit ut medicinen eller ej.

    Begär samtalskontakt hos psyk. Berätta att du är allvarligt orolig för dig själv till den grad att du vill ha en psykolog-INGEN kurator! Samtal hjälper mer än vad man tror med rätt person. Försök trappa ner på egen hand, gråt av dig, ta promenader, försök tänk på att även detta kommer gå över precis som allt annat.

    Hoppas det går bra för dig! Styrkekram!

    Initialt i alla fall, man ska dock inte utesluta SOC helt och hållet i att hjälpa en.

    Lustigt du skriver det om SSRI och att de skriver ut det mot allt, fått det själv ett par ggr och då aldrig för den ursprungliga användningsområde.
    Dessa mediciner verkar vara nått man slänger på folk för bli av med dom(undantag på olika psykiska tillstånd).


    Hört det är vanligt att ge vid uttrappning av typ tramadol, men förstår inyr riktigt hur det ska funka.
    För innan dessa tabs tar effekt, så har ju abstinensen slutat.

  • Anonym (Clara)

    Ja, man måste ju vara lite påläst och frisk för att orka vara sjuk i den här världen alltså. : )

Svar på tråden Blandmissbruk som gått åt helvete...