Hur lära sig att strunta i vissa saker

Ja du, det är skitsvårt! När jag tycker det blir för mycket tjafs med bonus så lämnar jag bonus och hans pappa och tar en långpromenad med hunden, underbart! Däremot förstår jag inte varför det är jobbigt med kompisar som sover över, på vilket sätt drabbas du av detta?
Om barnet vill ha städat på sitt rum får det städa själv.

Har samma funderingar. Det är mycket som egentligen inte är mitt problem som kan få mig att känna irritation och frustration.

Det där med kompisar förstår jag absolut. Jag tycker också det är jobbigt att dom alltid ska vara här och leka och sova över. Det blir aldrig tyst och lugnt.

Bestäm gemensamma regler, antingen du och pappan eller allihop. Håll sen reglerna. Bestäm hur ofta någon får sova över, vem som ska städa vad och hur ofta osv. Med regler som alla vet om och kan förhålla sig till borde stressen minska.

Ja ta en promenad är ingen dum idé .. Ja alltså kompisar ok men översovning varje helg.. Dels blir det ett ton med sängkläder som ska tvättas och det dras fram vid frukost och fika och ofta tas det en nattmacka också så även om man städat undan i köket innan man lagt sig är är det kaos på morgonen... Man får säga till att dom ska plocka undan varje gång, disken ställs i diskhon även om diskmaskinen är tom, skor fulla hallen och det är tyvärr ganska lyhört så när klockan börjar bli mkt får man ofta säga till flera gånger att dom måste dämpa sig... Nör sambon väl säger nej till översovning (vilket oftast bara gäller hans ena barn andra får alltid ja vilket också stör mig) blir det ett jäkla liv och tjat och bråk.

Ja alltså om man bor nära varför kan man inte hänga och sedan åka hem liksom? Varför ska det alltid sovas över... Och alltid här! Dom kan väl sova hos kompisen inland också...

Ja svårigheten är att han har svårt att säga nej vilket till stor del bidrar till irritationen. Och han jobbar långa dagar och är.mkt borta på aktivitet med sitt ena barn... Så att han lovar kompisar och sedan själv inter den som.är hemma stör mig.. Men då han inte verkar fatta eller gå att ändra på *gah* tänkte jag försöka ändra mina tankar så jag inte stör mig så... Jag lämnar ofta tvätt och dyl åt honom men jag går omkring och retar upp mig istället för att bara släppa det.

Säg åt kompisar att ska de sova över får de ta med sig en sovsäck eller sitt eget täcke så ni slipper få så mkt tvätt. Det kan de säkert fatta. Sen tycker jag ni ska prata med kompisarnas föräldrar för de får ju då "lugna" helger om deras barn alltid sover hos er. Prata med dem om att de får sova över på andra stället emellanåt också + detta med egna sängkläder om det ska sovas över (givetvis får era barn gör likadant om de sover hos kompisen). Jag skulle inte heller vilja att mina barns vänner sov här varenda helg. Nån gång i månaden är ok. 

Jag har både egna och extrabarn och jag städa inte alls i deras rum (nian egna barn tjatar jag en del på men bonusbarnen får deras pappa i så fall säga till om det behövs) 
Matfrågan förstår jag också då mina tonåringar ibland äter oss hur huset, haha. Det är väl ett minikrav att de åtminstone städar undan efter sig. Ibland har jag kört med lappar i köket "ställ in i kylen efter dig" "ställ disken i diskmaskinen" och ibland står det lappar i kylskåpet på lådor "mammas matlåda" = den får de inte äta av eftersom jag ska ha den till jobbet nästa dag. 

Prata med era egna barn om detta innan det dyker upp kompisar nästa gång och säg att om de inte klarar av att hålla åtminstone den ordningen i köket kan inte kompisar sova över så ofta.

Ja deras rum struntar jag i så länge det inte blir snuskigt med massa disk vilket det blir med ena barnet men det får pappan ta.. Men vill dom ha kaos får dom ha kaos. Ja jag måste prata igen med sambon om översovning ... Mina barn har kompisar över mer sällan och dom har alltid med sig eget.. Ja vi har nog blivit tacksam barnvakt åt i alla fall ena familjen... Lungt och skönt för dom...

Jag håller med om att det skulle vara bra med lite gemensamma regler.
Kan ni inte ha ett familjeråd och prata igenom hur ni skulle vilja att det var?
Antingen kan mötet vara helt öppet om ni är flexibla inför barnens egna förslag.
Alternativt så tänker du och mannen ut hur ni vill ha det först, och sen presenterar ni det under ett möte med barnen. Där får ni avgöra hur stort behovet är av förändring och vad som ska vara minimi-nivån liksom.

Det skulle kunna vara så att:
-man får ha kompis att sova över en gång  per vecka, två gånger per vecka under lov
-man ska dammsuga sitt rum och plocka i ordning en gång per vecka
-man hjälper till att plocka ur diskmaskin/gå ut med sopor/hänga tvätt/kratta löv eller vad det nu må vara en gång per vecka

Då blir det väldigt enkelt för alla inblandade, du vet att de vet vad som gäller och det kanske lugnar din stress lite. För då kan du se framför dig att det kanske kommer att sova andra barn här två gånger under en lovvecka men inte mer än så. Till exempel.

Gällande maten så hade jag inte accepterat gnäll utan att få något konstruktivt tillbaka. Det enklaste där är att inte tjafsa. Utan be barnet/barnen att skriva ner ett antal maträtter som de gillar och sen kör ni på dem när de är hos er. Det finns annat att lägga sin energi på och blir det köttbullar och pannkaka varannan dag så brukar de flesta barn efter ett tag tröttna och öppna upp för annat.

Min syster gjorde så ett tag med ett barn som BARA åt stekt falukorv och makaroner. Hon gjorde en rejäl laddning så att det fanns matlådor med detta i kylen att värma till barnet (och för att slippa laga flera rätter varje dag). Övriga familjen åt annan mat. Efter två veckor hade barnet tröttnat och började smaka på lite andra grejer och efter tre månader var barnet helt klart med på att det fanns mer än en rätt som var god och som man kunde äta