Barnlängtan försvunnen?

Jag har länge velat ha barn och min partner och jag har diskuterat det ända sedan vi träffades. Förra året flyttade vi till hus, våra utbildningar var klara och vi sa att sommaren därefter (i år) skulle vi börja försöka. Min längtan har ökat ännu mer med tiden och lagom till att vi skulle börja försöka var jag SÅ förväntansfull! Min sambo var lite mer skeptisk/osäker då det är vårt första barn men ändå glad.

Vi har nu gjort tre försök och blivit gravid två gånger, varav båda slutat i tidiga missfall. Sambon började efter vårt första mf tveka och nu känner även jag att min barnlängtan ger vika. Känner någon annan såhär? Jag har ju längtat efter barn i flera år och nu funderar jag på att lägga planerna på hylla ett år. Hur ska vi gå vidare?

Tror inte det är barnlängtan som "gett vika". Tror bara det är liksom "orka palla med det här". Lägg det på hyllan ett tag. Ha sex när ni vill och hur ni vill, men skydda er inte. Missfall är ofta att fostret inte är friskt. Och det kanske man ska vara tacksam för att naturen gjort att man kan få missfall om det blivande barnet inte är livsdugligt. Sen är det ju synd att det var just så, men inte mycket att göra något åt.

Låt inte några negativa upplevelser få er att sluta försöka få barn. Men "försök" inte bara. Låt det vara och lev ert liv så kommer det nog bli nåt så småningom.

Sen kan jag ju undra varför man väljer att skaffa barn till den här världen så som den ser ut med krig, självmordsbombningar, klimathot och annat otäckt.

Barnlängtan försvunnen?

INNEHÅLL