Hur är det att ha ett barn mot två?

Efter en krävande etta med svår kolik valde vi ändå att skaffa tvåan tätt. Som att göra bort 'slitåren' med småttisar snabbt liksom :)

Sen kom världens lugnaste och gladaste två. Som en liten assocear som bara hängde på min höft och skrattade när hon inte sov:)

Så för oss var tvåbarns chocken snarare hur ENKELT det var.

Hej,

fick min nr 2 när storebror var 2 år och 3 mån. Första tiden gick superbra, storebror brydde sig inte så mkt. om lillasyster som var supersnäll och sov bra. Klart det är mkt. att göra med två barn, men ser mer fördelar än nackdelar med att få dem ganska tätt. Nu när de är 4 och 6 år kan de leka bra med varandra. Större barn som har småsyskon har ju inte så mkt. utbyte av småsyskon till lek osv. på många år. Det är dessutom lättare att åka på utflykter/ semester / hitta på aktiviteter där båda kan göra samma saker då man inte alltid måste anpassa sig efter ett mindre syskon som behöver sova middag vissa tider/ byta blöjor på m.m. Visst bråkar de en del, men fördelarna överväger. Båda mina barn har varit aktiva, den mindre än mer än den större, inte still en sekund, men det börjar lugna ner sig och blir bättre.

Jag är 36 i år och vill inte vara för gammal när nästa barn kommer. Däremot tycker jag att jag kan vänta lite till. Kan gärna vänta 1-2 år till men varken jag eller sambon är purunga då han är 5 år äldre än mig. Om jag hade varit yngre hade jag gärna kunnat vänta 5 år innan nästa. Men handlar om ork också inte bara om det går att bli gravid eller inte. 

Det var en positiv överraskning. Jag trodde att de kanske inte skulle få så mycket utbyte av varandra men det har de verkligen! Både när de var små (kan väl hjälpa att storebror också hade längtat länge efter ett syskon) och fortfarande idag när de är 9 och 14 år är de supertighta. Lillebror har fått vara med så mycket när de större killarna har lekt, något som sällan kompisarnas bröder varit ( har såklart också att göra med storebrors personlighet). Det har heller aldrig förekommit minsta konkurrens, rollerna har varit ganska givna.

Jag tror dock inte de haft lika mycket utbyte om yngsta blivit en flicka.

Nu har vi ett tredje barn där åldersskillnaden då blir 9 resp 14 år och jag har inga stora förväntningar på kamratskapet under yngstas barndom men hoppas att de kan umgås när de blir äldre.

Jag har 1,5 år mellan mina barn och jag skulle, nu med facit i hand, ha samma åldersskillnad (eller tätare) igen.

Jag var trött en period när barnen var riktigt små och de båda fortfarande kunde vakna nattetid. Men när yngsta var runt året (strax innan) och jag hade mina rutiner så gick det mesta av bara farten.
Men tvåbarnschock? Njae, trött småbarnsmamma, snarare.

De har haft och har fortfarande stor glädje av varandra, nu är de 9 och 7 år, och som bästa vänner.

...insåg nu att du frågade kring _aktiva_ barn...
Min äldsta var rätt lugn, även om hon vaknade en del nattetid periodvis. Den yngsta har varit den som varit mest aktiv av dem två.

Vem är äldst? Jag har hört att det är vanligare att relationen blir bra med storasyster och lillebror än med storebror och lillasyster. Själv har jag (kvinna) en storebror med tre år emellan och har tyvärr aldrig haft någon större behållning av honom, även om vi inte är ovänner.

Roligt att de är så tighta! Jag hoppas också på en lillebror till min son, särskilt om det blir lite längre emellan dem så tror jag att det är troligare att de står varandra nära om båda är pojkar. Men man vet ju inte om man får en till pojke. Är tredje barnet också pojke?

Vi tvekade också. Dottern var lugn och enkel men inte så handlingskraftig. Vilket var både till för- och nackdel. Hon ville alltid ha hjälp och sällskap.

Redan som tvååring bad hon om småsyskon. Vi ville inte ha fler men då hennes syskonlängtan var stor så påverkades vi. Hon blev storasyster när hon fyllde fyra.

Lillebror sov dåligt, åt dåligt och skrek mycket. Det var hemskt! Storasyster tog det dock ganska bra men var lite svartsjuk den första månaden.

Nu är lillebror 2,5 år. Han är aktiv, påhittig och envis.

Barnen älskar verkligen varandra och är väldigt kärleksfulla så jag hade inte velat att de var utan varandra. Det är dock storasyster som får stå tillbaka mycket för sin envisa lillebror. Hade hon inte varit så förstående och haft sådant tålamod så hade det varit totalt kaos!

Men livet med ett barn var mycket enklare! Vi har dessutom ganska svårt att få barnvakt till båda eftersom lillebror är rätt så krävande.

Vi älskar dock vår lilla galning lika mycket som den stora tålmodiga :). Jag hade inte velat vara utan honom nu när vi vet vem han är.

Men "om" vi inte vetat vem han var och "om" dottern inte hade bönat och bett om syskon redan från tidig ålder så hade vi, med facit i hand nöjt, oss med ett barn ;).

Det vi har sett som praktiskt med 2,5 år emellan är att äldsta började bli självständigare med påklädning, gå i trappor, kunna äta själv o s v innan vi fick syskon. Visst det tar tid när de ska göra allt själva, men det underlättar ju till viss del också. Det svåra med barn för tätt är väl att man gör dem mindre självständiga för man har inte tiden att vänta på att den ene ska göra sig klar och den andra får vänta. Direkt efter 3-åringen är klar med frukosten byter vi blöja så hon kan få tid att klä på sig själv. Nu funkar tröjorna också, så hon är nöjdare.  

Japp, även trean blev en pojke, precis som brorsorna hoppades på!

Det blir säkert bra oavsett vilket, många föräldrar verkar föredra en av varje sort medan syskonen kanske önskar samma sort. Lycka till!

Jag fick en jätteaktiv etta, men valde ändå att försöka mig på syskon på egen hand (pappan ville inte ha fler, och vi hade andra problem som gjorde att vi till sist valde att gå isär). Tvåan var ännu mer aktiv (kändes redan i magen), började dessutom gå och klättra vid 9 månader, så visst var det tufft en period.
Det är fyra år mellan storebror och lillasyster och de har haft utbyte av varann sen lillasyster var bara ett par månader. De är nu 3 och 7 och är bästa vänner, som leker och kramas, och slåss även en hel del... Den som inte får skäll tar alltid den andra i försvar Lillasyster sover fortfarande knackigt av och till, men jag har aldrig ångrat mig en sekund, de betyder så oerhört mycket för varandra.

Tack så mycket! Vi får se hur det blir

Vi blev med barn väldigt snabbt och vi tog det faktiskt nästan för givet!? Man hade ingen dator på den tiden och således ingen möjlighet googla på allt som kunde gå fel Att vi skulle ha fler barn var en självklar känsla men absolut inget vi tänkte kring i tidsramar utan mer så att vi hade namn klara!? "typ", men om inte det kommit en våg till av babylängtan  hos oss så hade det förstås vara blivit ett. Ingen "plan" som skulle följas liksom!

*som svar till dig "seven constanza" på tidigare inlägg!

Efter många inlägg känns det rätt bra med ett barn! Men visst vore det kul med ett syskon i framtiden. Känns ju som att jag vill ge sonen glädje med ett syskon. Men får bli om ca 2 år i så fall när sonen är större och kanske lite lugnare Just nu känns han alldeles för aktiv för att våga skaffa ett syskon.

Sen är det ju annat i livet också, en drömresa som jag vill göra med sambon och sonen (långt bort) och som försvårar det hela med två barn, både kostnad och ork...
Sen är ju en annan fråga om resa eller barn är det rätta valet i livet...

Ok tack för svaret! Ni hade nog lite annan inställning än många svenskar. Idag vill ju många inklusive jag själv gärna ha någon form av grundplan när det gäller det mesta, sedan vet man ju att det kan bli tidigare eller senare eller inte alls.