Bonus-sonen mår dåligt av sin mamma

Har en fantastisk 15-årig bonus-son som jag älskar som om han vore min egen. Vi har en fantastiskt stark relation och han kommer alltid till mig med både glädjeämnen och bekymmer. Hans pappa (min fantastiska man) är också väldigt lycklig över att jag och sonen har det här starka bandet.

Sonen brukar säga att han litar på mig vad som än händer, att han kan berätta va som helst för mig i förtroende och att han vet att jag finns där för honom. So far so good. Men:

Ett problem som ofta återkommer och som alltmer eskalerar är relationen han har till sin mamma. Hon valde bort honom vid skilsmässan och har försummat honom, rent ut sagt jävlats med honom och anklagar honom för både det ena och det andra på falska grunder. Hon mår inte så bra psykiskt.

Jag vet inte hur jag ska kunna hjälpa honom riktigt. Jag är oerhört tacksam för visat förtroende och försöker trösta, stötta och uppmuntra så mycket jag kan. Jag vill, för hans skull, att han ska få en fin relation med sin mamma, men efter den senaste tidens dumheter som hon hittat på ser det nattsvart ut:(

Han har börjat kalla mig för mamma (mitt hjärta svämmar över)...

Vad ska jag göra? Vill ju bara hans absolut bästa, att han ska må så bra som möjligt min älskade pojk.

Ska jag pusha honom till fler samtal med henne (han blir så ledsen varje gång) eller ska jag bara vräka kärlek över honom och hoppas att mamman själv sträcker ut en hand?