Vi ska åka bort i sommar på mammans umgängesdag hur löser man det?

Ett avtal är ett avtal. Du får vänta tills ni har ett annat avtal som reglerar somrar och lov och resa då. Tråkigt när det är såhär, men är det så så är det.

Vilket också betyder att vi aldrig kommer kunna åka och hälsa på släktingar på min sida eftersom de bor en bit bort och det inte går att åka över dagen som man kan med mammans släktingar. 

Galet egentligen att en person som inte visar så mycket intresse för barnet kan styra ens liv så mycket. Hon vägrar att vi flyttar också så resultatet är att jag nog bli arbetslös om ett par månader då företaget jag jobbar på ska lägga ner och det är mycket svårt att få jobb här. 

Något egentligt avtal har vi inte, mamman har haft 1 eftermiddag som hon skött dåligt och sen ville ha mer så jag sa ja för att testa, har hållt på några månader, men inget skriftligt avtal.  Går sådär men jag vill att barnet ska ha umgänge men på samma sätt som jag kan tänka mig att byta dagar om hon vill så skulle det vara trevligt om hon kunde göra samma sak. 

Finns inget skriftligt underskrivet avtal så kan man göra som man vill. Det ser dock inte bra ut om man senare har en tvist och den ena har handlat självsvådligt.

Du kan alltså, om det inte finns skriftligt avtal, åka om du vill. Om mamman är vårdnadshavare hon med så kan hon strunta i att lämna tillbaka barnet när det är dags osv.

Familjerätten kan väl inte klubba några beslut.
Ta kontakt med en advokat och få hjälp att skriva ihop ett vettigt umgänges förslag, sen ska mamman skriva på det. Det kan ta ett tag, men hon kommer att bli tvungen att godkänna något någon gång.
Se till att reglera lov och hur många veckor i sträck ni får ha barnet under sommaren. Kan sen inte mamma ha övernattning, så är det hennes problem att antingen lösa eller inte.

Fråga även vad som kan hända OM ni väljer att åka iväg utan mammas medgivande, på hennes dagar.
Det bör gå under barnets bästa att kunna åka iväg på en resa, vilket ju är näst intill omöjligt som ni har det upplagt nu.

Men usch så trist o tråkigt att nån MAMMA kan vara sådär trångsynt o envist egoistisk. För det är ju just det det handlar om, egoism. Annars hade hon ju kunnat justera dagarna så att barnet skall få ha kul. Funderar ibland hur människor är funtade. Dessutom - umgänge sådär "hackigt o knackigt" är inte bra för barnet, satsa på att hon ex har barnet må-ons el to-lö i fortsättningen så får barnet lite lugn o ro.

Mamman klarar antagligen inte mer umgänge, eller får inte ha mer umgänge. Eller så är barnet litet så det är bäst att barnet har en fast punkt.

Ang umgänge, har för mig att finns inte skriftligt avtal gäller vilda västern som någon skrev i en annan tråd. Muntligt avtal gäller förvisso, men det ska bevisas också och det kan bli svårt. Som ni har det nu gör ju att det blir stört omöjligt att åka iväg och även om man vid skilsmässa där det är barn inblandat får finna sig i att kompromissa med en person man kanske inte vill ha med att göra så behöver det ju inte vara trassligare än nödvändigt..

Spelar ju ingen roll vad det är för kön på den som bråkar men ja det är egoistiskt, framförallt när jag erbjuder kompensationsdagar, blir mer krångel för mig före och efter en resa men det är ju för barnets skull. 

Övernattningar funkar inte så det går inte att ha mån-ons eller annat, däremot en heldag skulle funka om hon kan tänka sig att ändra på sitt schema dagtid. Är mycket snack från henne till gemensamma vänner om att hon kan styra sin arbetsvecka mycket och ta en ledig dag och sen jobba en heldag en annan dag men det är inget som hon gör utan bara säger att hon kan. 

Den som hamnar i kläm är ju barnet som inte kan få gå på vissa kalas där mamman inte vill följa med på sin dag eller åka på någon resa, även om man stannar i landet så blir det svårt att göra så mycket mer än dagsturer. 

När hon inte kan ta barnet på natten är det bättre att barnet sover här än att sova med någon annan. 

Fick tag på en på familjerätten som inte kunde säga så mycket mer än att dagarna är för barnet inte för mamman eller pappan för den delen. Så om man kompenserar så barnet får träffa före och efter en resa så ses det inte direkt som umgängessabotage. Men det går ju inte att säga hur en ev. domare resonerar. 

*som vanligt känner jag igen dig*

Alltså. Det är DU som hävdar att barnet i fråga har en funktionsnedsättning som innebär att han inte skulle klara av stora förändringar i sin vardag. Varför gör du på det här sättet mot honom? Jag menar inte att låta anklagande, utan vill bara försöka förstå? Inser inte du att OM han nu har en funktionsnedsättning, så innebär sådant här strul kring umgänget enbart att du får det tuffare med barnets beteende?

Du gör en höna av en fjäder, precis som tidigare. Jag förstår att du har en oro för att barnet eventuellt skulle kunna ha en funktionsnedsättning, MEN poängen är att du själv inte gör särskilt mycket för att lindra problematiken (oavsett vad den beror på). Som nu i den här situationen:

Barnet skulle säkert få ut något av resan och du skulle nog inte ha några större svårigheter att snacka med "mamman" om det och komma överens om en bra lösning. Men nu har det helt ärligt varit rätt många gånger du ändrat om i planerna kring hur umgänget ska se ut, och samtidigt sitter du och gnäller om hur dåligt barnet mår på olika sätt, på grund av sin egen problematik och även för att umgängena fungerar dåligt.

Kontraproduktivt agerande. Det är kanske just därför du inte riktigt får det stöd från omgivningen som behövs för att du ska kunna underlätta för barnet? Det är många som ser det här, men inte riktigt vågar säga det till dig utan istället ger dig en klapp på axeln för att senare gå och snacka bakom din rygg.

Och det är förmodligen på grund av ditt kontraproduktiva agerande som "mamman" i sin tur blir förvirrad och inte riktigt vet hur hon ska agera. Ditt agerande = ingen förstår = mer problematik.

Jag önskar att du skulle kunna öppna för diskussion istället för att bara klampa fram din väg i hela grejen. Förklara hur du tänker och framförallt våga lyssna på de råd du får. (Inte bara råd från t.ex familjerätt som de ger utifrån beskrivningen som du ger till dem, utan mer från de gemensamma vännerna och andra som vill väl även om du inte tror det.) Både för att förbättra samarbete, umgänge och barnets mående i stort. Att bara klampa fram din egen väg och tro att den är bäst fungerar inte. Been there, done that.

Jag är bekant till familjen i fråga... Men TS har "brutit kontakten" med mig, varför jag svarar här på dessa dumheter istället för privat.

Varför skulle inte en MAMMA kunna ha sitt barn nattetid? Är hon funktionshandikappad?

Rent lagmässigt så har ni inte skrivit något avtal om vilka dagar umgänge ska ske så kan du ju göra som du vill, dvs byta dag med mamman för att ni ska kunna resa med era vänner.

MEN - det ser inte bra ut ifall det kommer att bli en vårdnadstvist alt möten hos familjerätten som i sin tur är inblandade i ett domstolsbeslut. Det viktigaste i det här är ju trots allt vad som är bra för BARNET. Det låter väl på din bekanta här att ni kan prata med varandra du och barnets mamma, börja där och förklara utifrån den här gången varför ni skulle behöva byta dagar lite. Om det här är en resa som barnet blir glad av så är det väl inget problem?

Och nej, det kvittar väl vad fan det är för kön på föräldern i fråga, ett ointresse för sitt barn är lika illa oavsett vad du har mellan dina ben.