Flytt utan pappans godkännande

Jag och min sambo måste flytta en liten bit härifrån p.g.a arbete.
Jag har ett barn från ett tidigare förhållande som jag dessutom har gemensam vårdnad över.

Hur läget ser ut nu:
- Barnet träffar sin pappa ungefär var 6:e vecka, dagtid ca 3-4 timmar.
(Han vill ha det så och säger att han inte har mer tid än de).
- Sonen är folkbokförd hos mig och har alltid varit det.
- Han har aldrig sovit över hos sin pappa.

Problemet:
- Pappan vill inte godkänna flytten. Han säger att han vill ha möjligheten att kunna träffa sin son mer i framtiden om det skulle bli så.. och då vill han inte behöva pendla. Han kan dock inte börja ha sonen mer nu utan ber mig vänta. Hur länge vet jag inte. Han har dock påstått att han ska börja ha sonen mer i ett år nu och jag tvivlar på att hans ord ska ha en annan betydelse idag. Han tycker att vi ska bo kvar för hans skull och söka pengar hos soc istället för att jobba. "Det är ju också en lösning, som är mycket bättre" säger han.

Jag ringde skatteverket och frågade om hur man kan göra i en sådan här situation och deras förslag gav mig en smärre chock faktiskt. Dom tycker att jag ska flytta ändå, ta med mig sonen och fylla i pappret själv. En handläggare kommer då att kontakta både mig och fadern och fråga varför en underskrift saknas. Jag ska då tala om hur det ser ut och sedan får pappan tala om sin version. Då kommer dom göra ett beslut om vem dom tycker att sonen ska vara folkbokförd hos och sedan är det klart. Det är inget som är brottsligt, sa hon.

Så nu till mina funderingar:
- Ska jag tala om för pappan att jag tänker flytta även om han inte skriver under?
- Bör jag skaffa mig en advokat ifall detta går vidare?
- Är det "bra" att göra det som skatteverket föreslog?

Kanske ska tillägga att han inte dykt upp på möten jag bokat in oss på hos familjerätten. Han tycker inte det är ett ställe för han att behöva vara på. Jag har dessutom erbjudit honom att stå för halva resekostnaderna för honom om han vill ha sonen en helg i månaden eller varannan helg. Han säger då att han vill ha varannan vecka och poängterar hela tiden att det är hans rätt. Däremot börjar han inte med det någongång.. när jag frågar honom om han vill börja prova ha sonen varannan vecka nu när vi fortfarande bor kvar så säger han nej. Han vill börja med det när vi flyttat. Får ingen annan en känsla av att han jävlas??