• Ung och förvirrad

    Halvåret från helvetet

    Vill bara ha råd om hur jag ska klara av vardagen just nu. 

    Jag har svimmat konstant sedan jag gick i 8an och nu nästan 5 år senare har det inte slutat, utan blivit värre med mindre mellanrum mellan svimningarna. 
    Fick en hjärnröntgen eftersom jag kommer från en släkt där många har cancer osv. De hittade ingenting i hjärnan men såg en skugga i mitt ansikte. Jag hade en tumör i käkhålan. Den hade inget att göra med mina svimningar, men var tvungen att tas bort ändå pga kunde vara livshotande. Såg ut som jag hade blivit nedslagen i sådär en månad, och har fortfarande inte hela känseln tillbaka i ansiktet. 
    Efter det var jag förkyld i evigheter vilket gav mig en infektion i mitt oläkta ansikte, så fick äta antibiotika. Av den antibiotikan fick jag en svampinfektion, och har fått upprepade sådana ända sedan dess (sisådär 3ggr i månaden).
    Min pojkvän har vart så tålmodig att det är sjukt, men jag har inte velat berätta att det är svamp (vilket ingen BM är säker på) jag har, eftersom jag låtit honom hantera mycket av min skit länge nu. 

    Jag trodde 2013 kunde bli en nystart efter förra året, men det här är inte vad jag hade hoppats på. Inte eftersom jag går IB vilket är den jobbigaste svenska gymnasielinjen, kan jag ta en paus från allt. 
    Och jag är ganska säker på att jag är på väg in i en säker depression. 

  • Svar på tråden Halvåret från helvetet
  • amandam

    Åh stackare, du är så mycket starkare än vad du tror. Det låter som samma som min kusin har varit med om. Hon är lite äldre än dig men har också svimmat mycket och röntgats men då hittade de ingenting. Nu är hon sjukskriven och försöker bara ta det lugnt men jag ser att det är svårt. Kan det bero på stress och yttre omständigheter där kroppen till slut säger stopp och straffar en för att man inte har tagit hand om den på något sätt? Hur är er relation? 

    Kram och kämpa! Du är stark! 

  • Ung och förvirrad
    amandam skrev 2013-07-29 14:27:16 följande:
    Åh stackare, du är så mycket starkare än vad du tror. Det låter som samma som min kusin har varit med om. Hon är lite äldre än dig men har också svimmat mycket och röntgats men då hittade de ingenting. Nu är hon sjukskriven och försöker bara ta det lugnt men jag ser att det är svårt. Kan det bero på stress och yttre omständigheter där kroppen till slut säger stopp och straffar en för att man inte har tagit hand om den på något sätt? Hur är er relation? 

    Kram och kämpa! Du är stark! 
    Tack så mycket för dem goda orden! Det värmer.. 
    Jo jag tror det kan vara stressrelaterat eftersom det blir värre ju äldre jag blir..
    Vår relation är verkligen jättebra! Så bra den bara kan vara. Vill bara inte äckla honom, you know.  
  • JennyCarin

    stackars dig! stort kram. du har inte lätt för dig men du är inte ensam. försök uppskatta vad du har nu och undvik inte. du har en underbasr pojkvän som står vid din sida, ta vara på det.

  • amandam
    Ung och förvirrad skrev 2013-08-01 00:37:10 följande:
    Tack så mycket för dem goda orden! Det värmer.. 
    Jo jag tror det kan vara stressrelaterat eftersom det blir värre ju äldre jag blir..
    Vår relation är verkligen jättebra! Så bra den bara kan vara. Vill bara inte äckla honom, you know.  
    Har du varit inne på www.stressklubben.se och kollat? 
Svar på tråden Halvåret från helvetet