Hjälp! Rättigheter som mamma under de första åren?
Åh jag har ett stort problem. Och jag ber om ursäkt för att detta inlägg kommer bli långt, men det går inte att förkorta för jag vill att folk ska få rättvis bild för att kunna svara. Så jag förklarar allt för er som orkar läsa och hoppas att ni har kunskap och vill hjälpa! <3
Jag blev oplanerat gravid med en kille jag har haft kontakt med under ca. 2 års tid, men som jag inte känner speciellt bra. Vi har aldrig haft någon relation mer än sexuellt egentligen. Och sist så frågade jag om han hade kommit för jag misstänkte det starkt, men det förnekade han, men nu är jag gravid i v 13. Jag hade stora problem att bestämma mig men jag klarade inte av en abort, jag är så glad att jag tog detta beslutet. Är så lycklig att jag väntar mitt lilla barn.
Men problem mellan mig och pappan har dock uppstått... Och det är så tungt, jag känner mest hopplöshet och jag känner mig väldigt hjälplös.
För mig är det väldigt viktigt att pappan finns med i barnets liv. Jag har själv växt upp utan en pappa och vet att det påverkar mycket, - ALLA behöver en pappa. Jag har en sambo som jag lever med nu, vi har sammanlagt varit tillsammans i 3 år men hade ett uppehåll då jag blev gravid. Hursomhelst är han en underbar person som stöttar väldigt mycket i det här. Jag har varit väldigt tydlig både mot pappan till barnet och min sambo att barnet INTE ska ha två pappor, utan EN - den riktiga givetvis! Det är viktigt eftersom att det vore respektlöst mot pappan att sätta min sambo som en pappa också. Han får vara en person i barnets liv, kanske en fadersgestalt eller manlig förebild. Hursom, han ska inte ta något ansvar från pappan!!
Jag och pappan har pratat om allt möjligt kring det väntade barnet, båda är förväntansfulla trots omständigheterna, det är ju en väldigt speciell situation. Det jobbiga är att vi ser saker så otroligt olika, och det är nu det börjar bli riktigt riktigt tungt. Han menar på att efter bebisens 6 första månader, så börjar vi köra varannan veckas boende. Vi ska alltså köra barnet framochtillbaka varje vecka, till olika miljöer, olika människor. Det hugger i hjärtat av bara tanken, visst att det är tidigt att "bestämma" nu, men vi har ändå diskuterat saken. Jag tänkte att jag måste försöka mötas halvvägs och föreslog att vi börjar med att träffas några dagar i veckan de första åren, för då är barnet så litet och varannan vecka är ostabilt för ett barn i den åldern. Jag vill att barnet ska växa upp tryggt - med BÅDA föräldrar, men med ETT hem. Han är välkommen att hälsa på i barnets hem, och vi får ses utanför hemmet också då jag har sambo och jag respekterar att pappan kanske inte vill klampa in hos oss varje gång.
Men när jag sa detta till pappan idag, att vi börjar med några dagar de första åren, och sedan, efter kanske 2-3 år, kan barnet börja sova över en natt i taget, och sen fler nätter allt efter tiden går. Vi måste ju se hur barnet tar detta, vi har ju inte ens lärt känna barnet ännu.. Då jag la fram detta så blev han otroligt förvånad över hur jag kan säga så och han blev väldigt upprörd. Han tyckte inte det lät klokt att vänta längre än 6 månader med varannan vecka. Han sa att vi utgår från detta och sen får vi se. Det jobbiga är att jag har så svårt att stå upp för mig själv när vi pratar, blir ganska överkörd, han är duktig på att prata och har en stor familj bakom sig som alla tycker som honom. Jag är ju som jag sa, uppväxt med en mamma och har ju min sambo också som stöttar mig. Men jag känner mig SÅ hjälplös, bara grät efter vårt samtal idag. Jag är så rädd eftersom jag vet att pappan har sina rättigheter, vilket han också SKA ha, men till ett rimligt pris! Det får ju inte skada barnet..
Jag ska höra av mig till familjerätten nästa vecka, fick rådet om det idag. Men ni som vet, FINNS det någon lag angående detta? Jag kommer ingenstans med "statistik" eller "socialen rekommenderar 3 år innan delat boende..", för han skiter bokstavligt talat i vad socialen rekommenderar, han är säker på sin sak. Så har jag ingen rätt eller lag bakom mig är jag körd, för han har sin fina fasad och stora familj som kommer kriga för att få ha bebisen så fort som möjligt. Jag önskar att vi kan mötas halvvägs men icke.
Snälla snälla hjälp mig och TACK till er som läst igenom!
