Väntar ett prematurbarn, fler som vill dela resan eller någon som vill berätta?
Allt började med ett rul i vecka 18, barnet ville inte visa alla delar och rörde sig jättemycket, min ul-läkare klagade också på att jag hade för mycket bukfett för att man skulle kunna göra en bra undersökning, jag är lite stor men är inte i närheten av fetma och jag har skött min vikt exemplariskt under graviditeten, dte visade sig senare vara en mycket tjock moderkaka. Jag får en ny tid vecka 19, då visar barnet allt utom delar av huvudet och ul-läkaren skrattar och säger att "vilken envis unge ni väntar, dessutom är ert barn lite litet men det är inget vi skall oroa oss för, ni får komma tillbaka"
Den 23/7 kliver vi in för ytterligare ett rul, då i vecka 21+2. Det som vi fick veta då var varken vad vi eller läkaren hade väntat sig. Barnet hade en tillväxthämning på 20-25% och det var på tok för lite fostervatten, bara små pölar. jag har ej haft sammandragningar, förvärkar eller någon form av vattenavgång. Tappen visade sig bara vara 2,2 cm dessutom så läkaren sjukskrev mig och lade in mig på förlossningen med en gång. därefter följde en vecka va tester, undersökningar och provtagning. Vi blev skickade till Lund, från Helsingborg, och fick träffa specialister,fler undersökningar. Efter flera dagar konstateras det att barnet är vad man kan se nu på undersökningar och fvp fullt friskt men alldeles för litet för att födas nu, man har också kommit fram till att felet ligger hos min moderkaka, den ger för lite näring och det finns flödet i navelsträngen kunde vara bättre samt att jag har för lite fostervatten, men det har återskapats lite nu:)
Nu finns det bara en sak att göra.. VÄNTA! jag är ordinerad vila och ligger hemma på soffan hela dagarna och är livrädd för att barnet inte skall leva där inne, eller att förlossningen skall sätta igång plötsligt! jag är nu i 23+3, barn kan överleva då, men inte vårt säger läkaren, dte är för litet, jag går på kontroller två ggr i veckan på lasarettet. Allt är stabilt nu och det skall vi vara tacksamma för- men jag är livrädd!
Vi har fått berättat för oss av flera läkare att vi kommer få ett prematurbarn, att vi skall vara glada om jag klarar av att gå till vecka 28-30.. att vi måste förbereda oss på en tuff resa! Att vårt barn kommer vara mycket känsligt när det kommer ut.
Hur förbereder man sig på detta? Hur förbereder man sig på något som kanske inte ens resulterar i ett levande barn? Vad skall man göra?
Någon annan som går igenom samma sak som vi? eller har gjort det tidigare? snälla berätta för mig! Jag och min sambo känner oss så ensamma i det här trots alla våra fina vänne roch familj runt oss!
Kajsa
!
