• Impartial

    Så uttråkad av att umgås med mitt barn!

    Hej, Skäms mycket över detta, men så här är det: jag har en son som snart fyller 3. Är gravid. Slutade jobba under graviditeten då bolaget jag jobbade för fick ekonomiska bekymmer, men det kändes ändå ok - vi klarade oss på en lön. Har haft sonen på dagis korta stunder (då jag sökt andra jobb) men har inte hunnit få något innan magen började synad för mycket och det ändå var kört. Följdaktligen har jag umgåtts väldigt mycket med sonen på sistone. Och - puuuh, är det bara jag som känner så här - men vad fruktansvärt trist det kan vara!! Rita hundar tio ggr om dagen, sitta och bygga med klossar, läsa samma bok för 18:e gången. Det är svårt att ta med sonen på väninneluncher eller fikor, det slutar ofta i kaos. Ofta räknar jag timmarna tills jag får lägga honom - då blir jag nästan euforisk över att jag kan sitta och läsa, ringa ngn ostörd, ta ett baf, se en film etc... Min man jobbar mkt och är tyvärr ofta jättetrött och därmed inte superengagerad när han kommer hem. Dör när jag tänker på att jag kommer ut i arbetslivet först 2014 typ... Jag älskar min son över allt annat. Jag är inte deprimerad. Älskar att prata med honom, höra vad han tänker, etc. Men att stå vid en rutschkana och ta emot honom femtioelva ggr - jag behöver mer stimulans i livet! Men då jag erkänner denna tanke skäms jag eftersom jag vet hur fort han kommer bli stor och jag så gärna vill vara närvarande. Fler som känner igen sig? Tips på hur man kan tycka/göra det roligare att umgås med sitt barn??

  • Svar på tråden Så uttråkad av att umgås med mitt barn!
  • Lilla fjunet

    Men får han inte gå lite på dagis om du är hemma?? Jag förstår att det kan vara svårt att aktivera en 3 årineg en hel dag.
    Du kan ju alltid försöka sjukskriva dig, då får man iaf ha barn på dagis.

  • Queenie70

    Ja det är onekligen skittråkigt att äta samma låtsaskorv 511 gånger. Försök göra lite saker som ni båda kan ha utbyte av . museum etc.

  • Nyfiken gul

    varför inte gå på en massa barnaktiviteter? 

    Öppna förskolan eller kyrkans barntimmar  - då får du chans att andas och han får leka med andra barn några timmmar.

    Får han chans att hitta på saker själv? Har en 4-åring hemma som är bra på att hitta på egna saker, han vill gärna att jag sitter i samma rum men i övrigt så kan han engagera sig själv . På så sätt kan jag sitta o läsa tidningen , surfa, ringa ett samtal eller bara ta hand om tvätten. Han är nöjd bara han får ett leende och att jag ser det han visar för mig.

    sen får ett barn också faktiskt finna sig i att man är  vuxen, dom dör inte av att få gnälla lite över hur tråkigt allting är medan man  gör sånt man vill göra själv.  Man varken kan eller ska aktivera dom dygnet runt.        


    Alexander -98- Isaac -00- Victor -08-
  • gryning2

    Men kära nån inte är det onormalt att känna så. Man älskar sina barn men det blir ju inget stimulerande umgänge som med en vuxen. Nu är det ju sommar men till hösten bör väl din son kunna gå 15 timmar i veckan åtminstone på dagis för att få träffa andra barn. Sen måste du ju inte leka med din son och läsa för honom hela tiden heller. Jag låter min stora son titta på TV vissa tider på program han gillar och det är för att han ska vara sysselsatt en stund och man kan göra något eget. Sen får han lov att leka själv ibland fast han gnäller.

    Kan du inte börja plugga lite eller något för att få stimulans själv och din son kan vara lite på dagis?


    Mamma till två pojkar födda 2007 och 2011
  • Nyfiken gul

    sen finns det ju saker som man kan göra där båda kan få utbyte av det.  som tex ovan nämda förslag på museeum.

    finns ju många olika utflyktsmål som kan vara spännande för er båda.  Går man på ett slott eller något museeum så brukar det finnas guidade turer som är anpassade för barn, vissa ställen har till och med egna barnguider medans dom vuxna får gå på egen tur.

    båtuflykt till någon fin skärgårdsö med sol och bad, att få bygga sandslott och bada och äta glass är nog många 3- åringars dröm medans du får solsken på dig och andas frisk luft.


    Alexander -98- Isaac -00- Victor -08-
  • Snöflinga

    Kan ni gå till Öppna förskolan så kan han leka med andra barn och du kan prata med andra vuxna?

  • Sömntutan

    Det är absolut inget att skämmas för. Jag tror nog de flesta i din sits skulle känna precis likadant. Du är ju en vuxen människa som behöver prata med andra vuxna och inte bara umgås med din 3-åriga son. Jag var väldigt mycket på öppna förskolan med mina barn när de var små och där fann jag vänner för livet. Hade jag inte haft ÖF eller andra vuxna att prata med skulle jag bli tokig, då jag är väldigt social. Inte älskar du din son mindre bara för att du känner att du behöver annan stimulans än att läsa samma bok femtioelva gånger eller rita hundar på löpande band. Som många andra här redan sagt så försök att hitta på saker som ni båda får ut något av, där det både finns vuxna och barn.
    Har ni själva valt bort dagis eller får ni inte ha honom där pga. att du är hemma? vad hag vet så får ju barn till arbetslösa/föräldralediga vara på dagis iaf 15 timmar i veckan, i vissa kommuner är det väl tom mer än så.
    Skulle jag vara du så skulle jag utnyttja det. Iof så vet jag inte hur det är om man inte är inskriven hos arbetsförmedlingen, dvs. om man valt att vara hemma utan A-kassa eller att man söker jobb.

    Men som sagt kolla upp om det finns någon aktivitet typ. ÖF i din närhet som ni kan besöka och båda få lite andrum ifrån varandra. Din son skulle säkert uppskatta det lika mycket som dig. Tror även barn kan bli en aning trötta på sina föräldrar om man hela tiden umgås med varandra.


    ÄL ~21 juli, BIM ~4 augusti, 4:e försöket 3:e barnet
  • Nyfiken gul

    Om du inte kan gå iväg och fika - kan du inte bjuda hem folk då?

    Är ni hemma är det ju lättare att hitta på saker att göra för sonen och det blir lättare att avleda tjat och gnäll .

    Kan du fixa lunch för kompisar hemma nån dag?  Bjuda hem andra föräldrar med barn så dom får leka ihop medans  ni fikar i lugn och ro?

    Jag bor själv på en liten bruksort där majoriteten av befolkningen skiftjobbar, här vet jag att många föräldrar hjälps åt att samlas hemma hos varandra för att tillsammans laga middagar och på så sätt få umgås, barnen får leka och man kan avlasta varandra   - kan det vara något att fundera på kanske?        


    Alexander -98- Isaac -00- Victor -08-
  • Selma1966

    Våga hata sandlådan! Jag var hemma med sonen direkt efter adoptionen och han behövde konstant stimulans. Han var ju inte nyfödd och nöjd med att tugga på snuttefilt eller bröstet hela dagen. Inte sov han var och varannan timma heller. Det var fullt ös från morgon till kväll, behövde hjälp med ALLT pga både funktionshinder och understimulans på barnhemmet och därmed försenad utveckling. Visst var det kul att se utvecklingen och hur han lärde sig saker. Men att öppna/stänga en och samma dörr i två timmar har en begränsad tjusning. Mycket roligare numera när det är lekar med innehåll och mycket fantasi och när han kan leka självständigt med tillfälliga inhopp av mig. Jag förstår dig fullt ut! Så tacksam att vi delade på ledigheten och när jag fick börja jobba igen. Då blev det roligt att leka med sonen efter jobbet. Nu då han går på förskola är det också roligare. Dels för att han lärt sig så otroligt mycket av den underbara personalen och alla roliga kamrater som utmanar honom att lära sig mer (för att komma ikapp), men även för att han fått mycket stimulans under dagen och därmed är mycket lugnare (samma med mig).

  • straw2008

    Förstår helt !! Vi bor i liten lägh med små barn o jag har ångest ofta inför en längre ledighet. Våra barn är så extremt krävande. Hatar museum, verkligen avskyr det !! Hela semestern nu har ju regnat bort så vi bara sitter här med barnen som klättrar på väggarna. Fattade faktiskt inte att barn skulle vara så här jobbiga. Bästa tipset jag kan ge är att träffa någon annan mamma hemma hos er eller dom så barnen kan leka o ni ha lite socialt umgänge!


    Ett barn ska jag ha när jag blir stor med smala ben o mjuka skor....
  • Lavish

    Känner likadant, är mammaledig med min 15 månaders. Visst finns det stunder när vi har jättekul ihop, men en ganska stor del av tiden väntar jag bara på att han ska somna så att jag kan göra vettiga saker. Blir frustrerad när han inte låter mig göra något annat än att umgås med honom när han är vaken.

    Har vi inga andra planer brukar vi gå ut till lekparken några timmar varje dag. Det är lättare att "stå ut" när jag inte lockas av annat kul hemma och det ger dagen lite struktur. Dessutom blir han trött och somnar snabbare/lättare när vi kommer in.

    Det bästa är väl att umgås med andra med barn i samma ålder, så att de kan underhålla varandra lite iaf. Men just nu är många på semester och de mammalediga mammor jag lärt känna har gått tillbaka till jobbet...

  • Your Mama Bear

    Du är absolut inte ensam. Det faktum att du blir uttråkad har inget med kärleken du känner att göra!

    Jag har varit föräldraledig under sommaren med min son som fyller två år i september. Jisses vad psykiskt påfrestande det är! Han leker inte själv en sekund och det är faktiskt inte kul att leka hela tiden. För mig blir det desto jobbigare för att vi bor i lägenhet på andra våningen. Att bo i hus med en egen gård hade underlättat enormt då uteleken inte hade krävt så mycket. Det är inte samma sak att behöva packa väskan, traska iväg någonstans, försöka hitta en ledig lekplats och underhålla sonen som att bara kunna vara ute på sin egen tomt. Nu har vi bestämt oss för att söka lägenhet på markplan med stor uteplats - det får bli ett mellanting.

Svar på tråden Så uttråkad av att umgås med mitt barn!