Så uttråkad av att umgås med mitt barn!
Hej, Skäms mycket över detta, men så här är det: jag har en son som snart fyller 3. Är gravid. Slutade jobba under graviditeten då bolaget jag jobbade för fick ekonomiska bekymmer, men det kändes ändå ok - vi klarade oss på en lön. Har haft sonen på dagis korta stunder (då jag sökt andra jobb) men har inte hunnit få något innan magen började synad för mycket och det ändå var kört. Följdaktligen har jag umgåtts väldigt mycket med sonen på sistone. Och - puuuh, är det bara jag som känner så här - men vad fruktansvärt trist det kan vara!! Rita hundar tio ggr om dagen, sitta och bygga med klossar, läsa samma bok för 18:e gången. Det är svårt att ta med sonen på väninneluncher eller fikor, det slutar ofta i kaos. Ofta räknar jag timmarna tills jag får lägga honom - då blir jag nästan euforisk över att jag kan sitta och läsa, ringa ngn ostörd, ta ett baf, se en film etc... Min man jobbar mkt och är tyvärr ofta jättetrött och därmed inte superengagerad när han kommer hem. Dör när jag tänker på att jag kommer ut i arbetslivet först 2014 typ... Jag älskar min son över allt annat. Jag är inte deprimerad. Älskar att prata med honom, höra vad han tänker, etc. Men att stå vid en rutschkana och ta emot honom femtioelva ggr - jag behöver mer stimulans i livet! Men då jag erkänner denna tanke skäms jag eftersom jag vet hur fort han kommer bli stor och jag så gärna vill vara närvarande. Fler som känner igen sig? Tips på hur man kan tycka/göra det roligare att umgås med sitt barn??