Debattartikel i Aftonbladet: Ska barn med Downs syndrom inte få finnas längre

Men Velouria , med ditt resonemang blir det ju så att då Downs elimineras ,då försvinner människor med sjukdomen ,de ska bort då med andra ord.?

Provet måste väl vara frivilligt precis som alla prov? Känner man att man av ideologiska skäl INTE vill veta om barnet bär på en kromosomdefekt el dyl så säger man NEJ!

kvinnan ska definitivt ha eget val,konsekvensen annars blir ju att man går i månader och mår dåligt istället. Men livet är svårt,jag tror institutionerna förr inte var trevliga för människor att vara på, de behandlades nog inte så bra alla gånger, det blir ändå ett val om vem som ska få födas oavsett vem som väljer,och om samhället  hjälper sjuka till ett bra liv i samhället. Att överleva blott ett år inne på dåtidens institutioner låter allvarligt.Hur behandlar vi våra sjuka och  äldre idag nu när pengarna styr?

Man kan i Sverige leva ett bra liv med DS och det finns ju olika grader av syndromet. MEN jag tänker att varje förälder som får ett barn med DS initialt önskar att det varit ett friskt barn! Sedan anpassar man sig förstås och man älskar sin unge. Men hur det än är så är ju dessa barn (många av dem) väldigt beroende av sina föräldrar och har svårt att klara eget boende. Man har småbarn liksom hela livet ut och sedan kanske man oroar sig för vad som händer när man inte finns mer och det kanske inte finns andra anhöriga. Bara som jag tänker och jag skulle valt bort ett barn med DS. MEN det betyder ju inte att man ser ned på eller tycker att de barn (och vuxna) med DS som redan finns ibland oss INTE skulle finnas.

JA TACK Downs syndrom barn ska inte finnas längre. JA TACK säger jag. Har en mycket god vän till familjen som hade ett DS barn och det barnet blev 30 år gammalt men var i hela sitt liv på en mental ålder av ca 6 månader.
Som ett stort hjälplöst spädbarn.
De var tvungna att låta henne bo på ett särskilt hem.

Just DS är ett sånt handikapp som måste vara rent fruktansvärt att leva igenom. Men det finns ju mycket mindre grova handikapp som inte så att säga behöver "utrotas" bara för att de är handikapp!

Men enligt min erfarenhet på nära håll är DS ett gissel för alla inblandade. Även den drabbade personen.

Sverige är ett lustigt land, därför att vi tror att LIV alltid är per automatik det mest rätta och etiskt korrekta. Men det finns tusentals drabbade, och säkert hundratusentals andra, som kan berätta vilket lidande livet kan vara att leva igenom - med sjukdom och elände utan ett enda hopp till förbättring eller ens bot. Är DET = etik? Hålla människor vid liv, hur eländigt dom än har det, för att samhället i övrigt ska "se bra ut"?

Jag kan tycka att det är lite skrämmande år 2012, att vi fortfarande ser "etik" som något samhällspraktiskt, och inte något på individ nivå. För det betyder att vi egentligen inte alls kommit särskilt mycket längre i vår förståelse av människan som enskild individ. Bara att "etiken" ändrats i takt med vad samhället just NU tycker är rätt och fel. Den enskilda sitter fortfarande i kläm.

Personligen tycker jag att det är rimligt att föräldrar som går i väntans tider, får möjligheten att känna till att dom väntar ett barn med speciella behov, för att kunna ta ett vettigt beslut därefter. Och det handlar inte om att det ska "utrotas" handikapp. Utan att kunna ge BARNET rätt förutsättningar när det kommer. Bara för att ett blodprov kommer, innebär inte per automatik att alla föräldrar kommer att göra abort. För så fungerar inte emotionen i människan.

Jag ser faktiskt inte problemet med blodprovet som så, och tillämpingen av den är ämnad för människor som står inför sin största förändring i livet. Och jag tycker det är rimligt att dom får så mycket information som möjligt, för att kunna göra bästa jobbet när barnet kommer. För alls bästa.

skillnaden mot förr är att man kan välja, den enskilde kan göra detta, dilemman gällande abort eller ej kommer alltid att finnas.Jag har giftstruma lindrigt och nedsatt glukostolerans och förhöjt blodtryck samt hypoglykemi sedan barnsben,eller ung ålder men jag är i femtioårsåldern så barn är inte aktuellt längre, under den tiden det var det, kunde sjukdom under graviditet varit aktuell för egen del.Eller problem  med förhöjda värden.Men ingen talade om det i skolan det fick man reda på själv. Att kunna få välja är mycket viktigt och en bra rätt. Men man kan ställas inför avgörande beslut, och dom är inte lätta att fatta.Hur kvinnor väljer måste vara upp till var och en. Läkare är det inte fel på utan att valet hos den enskilde blir för tungt. Att fördöma blir fel, det är svårt vilket som,Dessutom var mamma rh negativ och fick mycket problem med oss syskon.Även mor och mormor hade giftstruma.Det finns inga täta svar på hur man skall göra i valet.Men mycket riktigt så blir många barn svårt sjuka och kommer på vårdhem. De val vi ställs inför i livet som abort eller ej, efter  en diagnos, besked om HIV negativ eller positivt,eller cancer, är svårt. Vad kvinnor än gör jag förstår alla beslut.

Ja alla DS Personer är ju lika, eller hur var det ?

Kanske det var så att DS personer är lika olika som alla vi andra, ja hur var det? 

Hur tänker vissa av er, min brorsa har DS och han kan prata, gå/springa, räkna och liknande han kan inte laga mat än men kolla på vilken ålder han ha här nedan. Och behöver inte blöja hela tiden (han är 4,5 och har högsta graden downs). Han är helt normal. Jag trodde att det svenska samhället hade växt ifrån diskriminering och liknande, hur kan du som vuxen äns överväga tanken att ett barn med DS borde aborteras. DET ÄR HELT SJUKT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Visst någon du känner med DS kan ha varit dum men tänk på vad du själv just skrivit.

Det är väl ingen som tvingar kvinnor att göra testet eller göra abort om barnet har DS. Vill ni som är emot testet / abort av foster med DS förbjuda abort helt? Eller tycker ni att det går bra att göra abort så länge barnet är friskt men inte om barnet har DS? Det är fri abort i Sverige , och kvinnor har rätt att göra abort oavsett skäl. Denna 2 kvinnor eller någon annan har inget att säga om när andra kvinnor " får" göra abort.