Anonym (orkar inte mer..) skrev 2011-04-10 18:59:02 följande:
Jag var på 300-400mg dagligen förut, nu minskat till nästan 50mg. Tycker själv jag kommit en bit på vägen. Men det är fruktansvärt jobbigt. Många tycker jag trappat ner för snabbt. Men hur ska man göra när man varken vet ut eller in? Ska jag ta det långsamt, avbryta allt direkt? Jag vet ju inte
Hur det än är med allt, jag har så fruktansvärt ont i kroppen så mitt problem står kvar, gravid eller inte. Är rädd att gå till någon läkare och berätta. Det känns så skamligt allting.. faktumet att jag är beroende. Men det är ju heller inte konstigt. Jag började äta efter misshandeln och det är ett tag sedan. Har försökt att slutat en gång tidigare. Men smärtan var outhärdlig.
Önskar det fanns något annat jag kunde få, och utskivet också så jag har en läkare att vända mig till, utan att jag skulle behöva oroa mig för barnet och att något ska hända. Känner mig som en stor bov just nu..
Men är det så att jag måste tvärsluta så får jag ta det. Kommande barnet är värt det hur dåligt jag än ska må.
Nej fy, jag ger upp snart.
Du behöver hjälp och stöd att ta dig ur ditt beroende och du behöver det snarast.
Det fungerar lite olika i olika kommuner, men hos oss är det bra att i första hand vända sig till socialtjänstens missbruks-/beroendeenhet. De kan i sin tur hjälpa dig med en planerad inläggning för nedtrappning och ev plats på behandlingshem. Nu är jag inte läkare, men det finns troligtvis andra läkemedel du kan ta mot värken som inte skadar barnet, och du ej behöver införskaffa på olaglig väg.
Om det känns för jobbigt att göra en egenanmälan till soc., kan du istället börja med att tala med din barnmorska om det är en person du känner dig bekväm med. H*n kan förhoppningsvis lotsa dig vidare.
Du har en svår resa framför dig, men den är inte omöjlig så länge som du är helt ärlig mot dig själv och de som vill hjälpa dig. Du är heller inte ensam om att ha fastnat i ett beroede, det kan drabba vem som helst.
Jag önskar dig lycka till!