Tänkvärda ord om bonusföräldrar...Sanna Lundell
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/sannalundell/article12850486.ab
Mycket bra...
Det där var nog ett av de minst insiktsfulla och onyanserade inlägg jag läst tror jag, av en tjej som dessutom inte har några bonusbarn och inte kan sätta sig in i den sidan av situationen.
Sanna verkar tycka det är sjävklart att älska barn, och jämför bonusbarn med att vara fadder till fattiga barn i U-länderna. Det är ingen självklarhet att älska barn, vissa vill inte ens ha barn, och andra älskar bara sina egna barn. Så att känna en kärlek för ett bonusbarn är inget på något sätt självklart. Det är också skillnad på att skänka pengar till fattiga barn och leva med ett barn man själv inte valt.
Sådana här känslor känner många att man inte får känna, vilket gör det hela värre. Som bonusförälder tror jag det är viktigt att skapa den typ av relation man själv vill ha med sina bonusbarn. Man ska inte behöva känna något krav på att ta hand om barnet, och man bör kunna ställa krav på sin sambo att denne får ansvara för allt som har att göra med barnet.
Oj vad jag är glad att jag vet att Frejas bonus/styvmamma älskar henne.
Sanna verkar tycka det är sjävklart att älska barn, och jämför bonusbarn med att vara fadder till fattiga barn i U-länderna. Det är ingen självklarhet att älska barn, vissa vill inte ens ha barn, och andra älskar bara sina egna barn. Så att känna en kärlek för ett bonusbarn är inget på något sätt självklart. Det är också skillnad på att skänka pengar till fattiga barn och leva med ett barn man själv inte valt.
Sådana här känslor känner många att man inte får känna, vilket gör det hela värre. Som bonusförälder tror jag det är viktigt att skapa den typ av relation man själv vill ha med sina bonusbarn. Man ska inte behöva känna något krav på att ta hand om barnet, och man bör kunna ställa krav på sin sambo att denne får ansvara för allt som har att göra med barnet.
Sanna verkar tycka det är sjävklart att älska barn, och jämför bonusbarn med att vara fadder till fattiga barn i U-länderna. Det är ingen självklarhet att älska barn, vissa vill inte ens ha barn, och andra älskar bara sina egna barn. Så att känna en kärlek för ett bonusbarn är inget på något sätt självklart. Det är också skillnad på att skänka pengar till fattiga barn och leva med ett barn man själv inte valt.
Sådana här känslor känner många att man inte får känna, vilket gör det hela värre. Som bonusförälder tror jag det är viktigt att skapa den typ av relation man själv vill ha med sina bonusbarn. Man ska inte behöva känna något krav på att ta hand om barnet, och man bör kunna ställa krav på sin sambo att denne får ansvara för allt som har att göra med barnet.
Jag tror att om man inte levt i en styvfamilj där inte alla parter jobbar mot samma mål så är det nog väldigt enkelt att sätta sig på höga hästar och knåpa ihop bittra krönikor.
En smula empati och breddad horisont hade nog inte suttit fel.