risker med att donera ägg ?

Det är ju samma risker som vid ivf för det är ju ett ivf bara att återförandet inte sker till dig. Och då är ju det "värsta" överstimulering som du skriver.

Kul att du vill donera

Jag vill också men fick nej från Huddinge för att jag själv gjort ivf. Tycker att de tänker lite fel för de borde ju vara tacksamma för de som vill eftersom det är brist på donatorer. Jag har ju ändå fått barn med ivf så det funkar ju.

Tack för ditt svar Dahlia!

Funderar över risken att få en infektion i samband med äggplocket som ger ärr-vävnad på äggledare och därmed infertilitet?

Va fantastiskt att du kan tänka dig att donera!!! Ang dina frågor så behöver man på Huddinge inte vara klar med sin familj utan även om man inte har barn så får man donera. Man blir inte infertil av behandlingen utan som Dahlia skrev så är det ju som en ivf utan återförande. De ägg du odlar och som går "förlorade" är de ägg som hade aktiverats och gått förlorade den månaden i vilket fall som helst. (Varje månad har man ju anlag för flera ägg även om man bara får ägglossning med ett.) Jag har också gjort ÄP flera gånger och enligt läkarna är risken för infektion minimal, det hade aldrig förekommit på den klinik där jag gick och de har många patienter varje år, så det tror jag inte att du behöver oroa dig för det. Kramar och lycka till!

Kom gärna med input om det är någonting jag glömt att fundera igenom.

Lite konstigt kanske om det finns ett (eller fler) barn därute med mina gener men att mitt eget barn inte har det. Men det är ingenting som stör mig! Det är inte gener som gör en till förälder. Visst, jag kommer säkert att vara nyfiken på hur ett barn med mina gener kan tänkas se ut och vara (det är jag ju oavsett om det finns ett barn eller inte med det) men det är min dotter som är 100% mitt egna barn. Inte någon annans barn som råkar ha mina gener.

Hade jag fått välja hade jag helst sett att jag inte kunde bli uppsökt om 18 år - det gör på något sätt det här till en mycket större grej och ingenting man kan släppa helt efter donationen. Nu får jag inte välja och tycker ändå att det är värt "risken" att hjälpa någon till ett barn. Vet själv hur stark och smärtsam längtan kan vara trots att vi bara kämpat en bråkdel jämfört med många andra!

Och jag tycker att det är positivt att min dotter kommer att ha möjligheten söka upp sin donator om det är en viktig pusselbit för henne - så ur barnets perspektiv så tycker jag att det är bra att det går. 

En sak jag börjat tänka på de senaste dagarna är att det kanske inte är självklart att mina ägg är någonting att ha... fniss, det där jämförandet man inte kan låta bli med... jag är en rätt normal människa men har en tendens att oroa mig, och var riktigt blyg som barn. Hade det rätt tufft som tonåring. Fast om mina ägg duger till mina barn (vill gärna föda ett barn om några år), så borde de duga för någon annan också! 

Mycket tankar... Känns som om jag vill ha tagit ställning och bestämt mig innan jag pratar med någon irl om detta.

Saken är ju den att det finns inga perfekta människor, alla har sina fel och brister. Att vara blyg som barn och ha en tuff tonårstid låter som rätt så normala saker i mina ögon.

Förstår om det är många tankar som snurrar i huvudet, är ett stort beslut att fatta. Jag själv är så oändligt tacksam över att det finns kvinnor som vill donera, utan dem så hade jag inte suttit här med mig tjocka mage i vädret

Ang din fundering kring att barnet kan söka upp donatorn i vuxen ålder har jag läst en studie (förmodar att studien är baserad på spermiedonationsbarn då äggdonation enbart varit tillåtet i Sverige sedan 2005) som visar att de flesta "donator" barn inte har något behov av att söka upp den som donerat.