Mysan31

Äldre 27 Mar 11:27

86 svar

Hur vanligt är det att ni använder ordet halvsyskon hemma?

Ja som frågan lyder. Hur vanligt är det att ni som har barn sen innan använder termen "halvsyskon"

Hemma hos oss används det inte alls. Varken av mig eller gubben. Utan det är bröder o systrar.

Kan inte ni dela med er av hur ni säger? Bara nyfiken.

eval

Äldre 18 Apr 23:48

#71

AnnaOlsson skrev 2010-04-18 15:43:30 följande:

JAG pratar inte om att jag inte lägger värderingar i ord, jag vet hur mina värderingar är och ser inget problem att stå för dem, jag är av tron att folk till slut växer upp och skapar sig sina egna värderingar och jag är inte den som kommer hindra någon Och nej, inga utav mina barn hade tvingats bo varannan vecka, jag är inte så egoistisk.Är fullkomligt övertygad om att två hela hem inte existerar, varför bor inte fler vuxna på två ställen om det nu är så fantastiskt och endast en vinst, kanske hade kunnat ordnas med två halvtidsjobb på olika orter.Vilen kanonlösning, dubbelt så många olika människor omkring en, kanske två helt olika jobb, två olika statusområden och boendeform så är allt klappat och klart för en trygghet och känsla av att höra hemma där man befinner sig för dagen....eller inte.Hur kan ett styvsyskon bli halvsyskon?Bara nyfiken.ANDRA säger sig inte vilja lägga värderingar i ord som halvsyskon men är JÄDRIGT nog a med att använda ordet "syskon" istället för att det anses vara mer "äkta"

Du behöver inte längre vara övertygad om att två hela hem inte existerar, för det är precis vad jag hade under min uppväxt. Däremot inga varannanveckahem. Båda mina hem (i olika statusområden och boendeformer) var mitt hem. Inte mammas hem och pappas hem där jag fick vistas enligt något schema mina föräldrar gjort upp, utan hem, där jag bodde.

Jag har förresten fyra syskon. Ett av dem har samma föräldrar som jag.

JuliaåRonjasmammis

Äldre 19 Apr 02:01

#72

AnnaOlsson skrev 2010-04-18 23:03:15 följande:

"kommit längre"???Som i "bortse från fakta och inrikta oss på att bli känslostyrda"?Om de syskon som är riktiga syskon inte känner sig som syskon, är de inte syskon då?Så borde det ju rimligtvis vara ifall de som inte är syskon men känner sig som det "är" syskon.Låter vrickat i mina öron eftersom genetik inte går att varken känna bort eller känna fram.Hur har ni fått till det att de har samma rättigheter/skyldigheter gällande egendom, om ex du med barn sedan innan går bort så ärver inte din sambo någonting utan allt delas lika till barnen påstuds, ev en god man som tar hand om rubb och stubb?Om ett särkullsbarn vill ha ut sina pengar spelar det väl ingen roll vad ni skrivit.Resonemanget med "halva individer" är bara löjligt så det går jag inte ens in på.

Jag ryser när jag läser dina inlägg, din människosyn är allt annat än vacker!

"Två halva hem", my god! Du vet inte alls vad du pratar om!

Mina åsikter är alldeles gratis!

Mysan31

Äldre 19 Apr 06:52

#73

Ja jag ser att min fråga skapat mkt diskutioner. Är väldigt nyfiken på hur en man skulle svara i denna fråga??? Jag har barn sedan tidigare o min man ser inte dem som halv osv. Dom bor heltid med oss. Frågar folk ute hur många han har så svarar han 6 UTAN att förklara halv osv. Han är precis som jag önskade då jag tänkte att när jag träffar en ny man så ska han acceptera mina barn. Tar han mig så tar han 2 barn på köpet. Skulle inte klara av att leva med en människa som inte accepterar o respekterar mina äldre. O bättre fick jag han särbehandlar ingen av barnen. Han ser till var o ens behov.

Pappan till mina äldre finns inte med i bilden längre. Ang växelvist boende så ville han det då barnen var små. JAg sa nej o det höll rättsligt. Jag gick med på att antingen jag var umgänges förälder eller han. O vi hade gemensam vårdad då.

Men jag tycker det är läskigt att läsa hur vissa människor tänker ang sina bonusar. Jag resonerar som så att väljer man en partner med barn så får man acceptera hela paketet inte halva. Som jag skrev tidigare man måste inte älska det barnet men acceptera o behandla det som sina egna o framför allt med respekt. Barnet har inte valt kvinnan åt sin pappa eller man åt sin mamma o framför allt inte valt att födas o att föräldrarna ska skiljas.

LillTussa

Äldre 19 Apr 07:54

#74

AnnaOlsson skrev 2010-04-18 23:03:15 följande:

"kommit längre"??? Som i "bortse från fakta och inrikta oss på att bli känslostyrda"? Om de syskon som är riktiga syskon inte känner sig som syskon, är de inte syskon då? Så borde det ju rimligtvis vara ifall de som inte är syskon men känner sig som det "är" syskon. Låter vrickat i mina öron eftersom genetik inte går att varken känna bort eller känna fram. Hur har ni fått till det att de har samma rättigheter/skyldigheter gällande egendom, om ex du med barn sedan innan går bort så ärver inte din sambo någonting utan allt delas lika till barnen påstuds, ev en god man som tar hand om rubb och stubb? Om ett särkullsbarn vill ha ut sina pengar spelar det väl ingen roll vad ni skrivit. Resonemanget med "halva individer" är bara löjligt så det går jag inte ens in på.

Jadu, förutom den lagliga laglotten (som skiljer mellan barnen) har alla barnen samma arvsrätt från mig och sin pappa.

Min sambo ärver det gemensamma boendet och sakerna utanför har vi sett till att båda står på (ex bilen). Men det spelar ingen roll i för sig eftersom vi snart är gifta. Så vi har ganska skyddat bo.. Oroa dig inte. Men det krävs en duktig jurist för att få det bra skrivet. Det enda som särkullbarnet kan kräva ut är sin laglott om testamenten finns men laglotten faller även ut till de andra barnen. Dock gäller det bara det som sambolagen innefattar. Resten måste man se till. Även försäkringar och dyl kan man ordna att sambon är den som ärver. Så, läs på juridiken lite. Det du säger gäller bara om man inte skrivit något testamente, men har man skrivit så kan man skydda varandra ganska gott.

Och ja, jag trodde att man kommit längre idag än att behöva diskutera blodsband. För vem spelar det roll? Inte våra barn i alla fall. Att hålla på att särskilja syskon som lever i en och samma familj beroende på vem som är pappa eller mamma tycker jag är lägga energi på onödigt tjafs.

Och jag har i lagens mening halvsyskon också, men vi lever som helsyskon och har vuxit upp tillsammans så jag tänker aldrig på att vi är #halva syskon#. Svammel!

Hur blir det för de som adopterats var för sig till samma familj? De är ju inte syskon, fast lever som sådana? Hur ska vi benämna det?

Sanningsdan

Äldre 19 Apr 08:53

#75

LillTussa skrev 2010-04-19 07:54:37 följande:

Och jag har i lagens mening halvsyskon också, men vi lever som helsyskon och har vuxit upp tillsammans så jag tänker aldrig på att vi är #halva syskon#. Svammel! Hur blir det för de som adopterats var för sig till samma familj? De är ju inte syskon, fast lever som sådana? Hur ska vi benämna det?

Ja eller hur, vad fånigt det skulle bli med föräldrar som går omkring och skäller: NEJ HAR JAG JU SAGT, du får inte ropa på "syrran", det är din adoptivsyster!!!!

LillTussa

Äldre 19 Apr 08:57

#76

mildamatildas skrev 2010-04-19 08:53:21 följande:

Ja eller hur, vad fånigt det skulle bli med föräldrar som går omkring och skäller: NEJ HAR JAG JU SAGT, du får inte ropa på "syrran", det är din adoptivsyster!!!!

LOL

LillTussa

Äldre 19 Apr 09:03

#77

Mysan31 skrev 2010-04-19 06:52:45 följande:

Ja jag ser att min fråga skapat mkt diskutioner. Är väldigt nyfiken på hur en man skulle svara i denna fråga??? Jag har barn sedan tidigare o min man ser inte dem som halv osv. Dom bor heltid med oss. Frågar folk ute hur många han har så svarar han 6 UTAN att förklara halv osv. Han är precis som jag önskade då jag tänkte att när jag träffar en ny man så ska han acceptera mina barn. Tar han mig så tar han 2 barn på köpet. Skulle inte klara av att leva med en människa som inte accepterar o respekterar mina äldre. O bättre fick jag han särbehandlar ingen av barnen. Han ser till var o ens behov. Pappan till mina äldre finns inte med i bilden längre. Ang växelvist boende så ville han det då barnen var små. JAg sa nej o det höll rättsligt. Jag gick med på att antingen jag var umgänges förälder eller han. O vi hade gemensam vårdad då. Men jag tycker det är läskigt att läsa hur vissa människor tänker ang sina bonusar. Jag resonerar som så att väljer man en partner med barn så får man acceptera hela paketet inte halva. Som jag skrev tidigare man måste inte älska det barnet men acceptera o behandla det som sina egna o framför allt med respekt. Barnet har inte valt kvinnan åt sin pappa eller man åt sin mamma o framför allt inte valt att födas o att föräldrarna ska skiljas.

Håller med! Antingen tar man hela paketet eller så tar man det inte alls. Kan man inte ta hela paketet helhjärtat tar man det heller inte.

Herregud, vuxna människor i sandlådan är det värsta jag vet. Småaktigt.

Lillii

Äldre 19 Apr 09:19

#78

AnnaOlsson skrev 2010-04-18 22:24:51 följande:

Det bästa vore väl att föräldrarna bor tillsammans som den familj de skapat och INTE bråkar och beter sig som de kärleksfulla vuxna de borde vara som fattat ett gemensamt beslut om att dela familj Å ena sidan skriver du att din bonus är rotlös men å andra sidan skriver du att du inte var rotlös som vv-barn... hmm... hängde inte riktigt med där.Och självklart anser jag att det finns ditt, mitt och våra barn om det nu är mitt, ditt och våra barn i en konstellation.Man kan faktiskt få saker och ting att fungera ändå TROTS att var och en tar ansvar över debiologiska barn man valt att skaffa Inte skulle jag lägga över något ansvar på en ny partner om jag har laster jag själv valt, varför skulle folk vilja göra det mer än av ren lathet.Men visst, vill folk ta hand om andras ansvar så är det upp till var och en, jag gör det inte iallafall.Jag väljer och har mina egna ansvarsområden, de räcker gott och väl.

Nu har inte mitt bonusbarn samma förutsättningar som jag själv hade, min föräldara valde att gå isär, men har sedan bott med samma partners sedan dess... Med andrar ord har min familjbild varit konstant i hela mitt liv.
Jag har ingen rotlöshet i mig. Har haft 2 "hela hem" och inget halvt.

MEN jag tror att om man tvingas bygga upp nya familjerelationer gång på gång, för att antingen ens mamma eller ens pappa inte kan "hålla sig till en" så blir man som du säger rotlös.

Och det är vad som sker för min bonusdotter hos sin mamma.
Hon har under de 2 åren som mamman och min man har varit isär, fått flytta 5 ggr med mamman, hennes mamma har ett nytt barn (lillebror 6 månader) med en kille som hon flyttade ifrån för 2 månader sen, och vi hör indikationer på att de ska flytta igen, för mamman vill bo med sin nya kille.

Med andra ord, det enda stabila som hon har att falla tillbaka på är familjen här. Alltså använder inte jag ord som får henne att betvivla sin plats i familjen. För hon är tillräckligt osäker ändå. Även om det yttersta ansvaret för henne ligger på min man, så är det min uppgift som ny i familjen att göra ALLT jag kan för att hon ska känna sig välkommen, älskad och en del av familjen.
Alltså använder inte jag ord, eller handlar så att hon någon gång kan betvivla sin plats i "mitt hem".

AnnanAnna

Äldre 19 Apr 12:33

#79

LillTussa skrev 2010-04-19 09:03:40 följande:

Håller med! Antingen tar man hela paketet eller så tar man det inte alls. Kan man inte ta hela paketet helhjärtat tar man det heller inte. Herregud, vuxna människor i sandlådan är det värsta jag vet. Småaktigt.

Finns det bara ett enda sätt att ta hela paketet på? Måste man göra som du tycker är bra för att vara en bra styvförälder eller kan du tänka dig att det finns andra vägar? Kan du tänka dig att man kan vara en bra styvförälder och ändå använda ordet halvsyster t.ex.?
Vuxna människor som utgår ifrån att deras sätt att tänka och göra är det enda godtagbara är det värsta jag vet. Trångsynt.

LillTussa

Äldre 19 Apr 15:51

#80

AnnanAnna skrev 2010-04-19 12:33:23 följande:

Finns det bara ett enda sätt att ta hela paketet på? Måste man göra som du tycker är bra för att vara en bra styvförälder eller kan du tänka dig att det finns andra vägar? Kan du tänka dig att man kan vara en bra styvförälder och ändå använda ordet halvsyster t.ex.? Vuxna människor som utgår ifrån att deras sätt att tänka och göra är det enda godtagbara är det värsta jag vet. Trångsynt.

Jaja, familj som familj. Men det är oftast de vuxna som får det att bli ett problem. Det tycker jag är synd.

AnnaOlsson

Äldre 19 Apr 17:00

#81

mildamatildas skrev 2010-04-19 08:53:21 följande:

Ja eller hur, vad fånigt det skulle bli med föräldrar som går omkring och skäller: NEJ HAR JAG JU SAGT, du får inte ropa på "syrran", det är din adoptivsyster!!!!

Hur nu adoptivbarn kom in i bilden...

Är ju LIIIIIIIIIIIIIIIIIIITE annorlunda jämfört med barn som ahr separerade föräldrar och två hem.

Men vill man jämföra äpplen och päron bara för att de båda är frukter så finns väl inget hinder att skapa en diskussion om även detta.

Jag kommer dock inte lägga mig i eftersom jag ser adopterade barn till sammanboende föräldrar som deras barn och blir det slattbarn av dem som bor vv så räknar jag dem som vilka "biologiska" barn till föräldrarna som helst.

AnnaOlsson

Äldre 19 Apr 17:02

#82

eval skrev 2010-04-18 23:48:11 följande:

Du behöver inte längre vara övertygad om att två hela hem inte existerar, för det är precis vad jag hade under min uppväxt. Däremot inga varannanveckahem. Båda mina hem (i olika statusområden och boendeformer) var mitt hem. Inte mammas hem och pappas hem där jag fick vistas enligt något schema mina föräldrar gjort upp, utan hem, där jag bodde. Jag har förresten fyra syskon. Ett av dem har samma föräldrar som jag.

Bra och kul för dig att du känner så om det funkar för dina halvsyskon

Men själv talar jag inte om enstaka undantag.

AnnaOlsson

Äldre 19 Apr 17:10

#83

LillTussa skrev 2010-04-19 07:54:37 följande:

Jadu, förutom den lagliga laglotten (som skiljer mellan barnen) har alla barnen samma arvsrätt från mig och sin pappa. Min sambo ärver det gemensamma boendet och sakerna utanför har vi sett till att båda står på (ex bilen). Men det spelar ingen roll i för sig eftersom vi snart är gifta. Så vi har ganska skyddat bo.. Oroa dig inte. Men det krävs en duktig jurist för att få det bra skrivet. Det enda som särkullbarnet kan kräva ut är sin laglott om testamenten finns men laglotten faller även ut till de andra barnen. Dock gäller det bara det som sambolagen innefattar. Resten måste man se till. Även försäkringar och dyl kan man ordna att sambon är den som ärver. Så, läs på juridiken lite. Det du säger gäller bara om man inte skrivit något testamente, men har man skrivit så kan man skydda varandra ganska gott. Och ja, jag trodde att man kommit längre idag än att behöva diskutera blodsband. För vem spelar det roll? Inte våra barn i alla fall. Att hålla på att särskilja syskon som lever i en och samma familj beroende på vem som är pappa eller mamma tycker jag är lägga energi på onödigt tjafs. Och jag har i lagens mening halvsyskon också, men vi lever som helsyskon och har vuxit upp tillsammans så jag tänker aldrig på att vi är #halva syskon#. Svammel! Hur blir det för de som adopterats var för sig till samma familj? De är ju inte syskon, fast lever som sådana? Hur ska vi benämna det?

Spelar ingen roll vem som "står på det" vad det nu må gälla om det är införskaffat för att användas gemensamt.

Läs på lite

Hade din sambo haft ett barn från ett tidigare förhållande som dök upp vissa helger och ibland lov så hade du troligen inte tänkt att "det spelar ingen roll vem som är förälder, alla har samma rättighet till mina pengar vid dödsfall eftersom vi är familj" men visst, det låter fint.

"lever som helsyskon" är inte samma sak som att man är det. Fortfarande

AnnaOlsson

Äldre 19 Apr 17:12

#84

LillTussa skrev 2010-04-19 09:03:40 följande:

Håller med! Antingen tar man hela paketet eller så tar man det inte alls. Kan man inte ta hela paketet helhjärtat tar man det heller inte. Herregud, vuxna människor i sandlådan är det värsta jag vet. Småaktigt.

Skutta ur sandlådan då, ingen tvingar dig att sitta kvar.

Ta du vilket paket du vill så väljer vi andra vilket vi tar.
Slappna av är ett tips, det kan få dig att ha krafter kvar att sköäta andras jobb, du bestämmer inte

LillTussa

Äldre 19 Apr 17:40

#85

AnnaOlsson skrev 2010-04-19 17:12:24 följande:

Skutta ur sandlådan då, ingen tvingar dig att sitta kvar. Ta du vilket paket du vill så väljer vi andra vilket vi tar. Slappna av är ett tips, det kan få dig att ha krafter kvar att sköäta andras jobb, du bestämmer inte

*skutt skutt* Bra så?

Vem har sagt att jag bestämmer? Inte då jag.

AnnaOlsson skrev 2010-04-19 17:10:57 följande:

Spelar ingen roll vem som "står på det" vad det nu må gälla om det är införskaffat för att användas gemensamt. Läs på lite Hade din sambo haft ett barn från ett tidigare förhållande som dök upp vissa helger och ibland lov så hade du troligen inte tänkt att "det spelar ingen roll vem som är förälder, alla har samma rättighet till mina pengar vid dödsfall eftersom vi är familj" men visst, det låter fint. "lever som helsyskon" är inte samma sak som att man är det. Fortfarande

Ja, juristen som vi anlitat sa och visade att det är smartast att skriva allt som inte ingår i det gemensamma boendet på båda. Enkelt.

Javisst, jag förstår om det är ett barn från ett tidigare förhållande som inte bor med den övriga familjen att man inte hyser samma känlsor. Men, fortfarande måste man förtydliga att det är ett halvsyskon? Varför min bonus är likvärdig hennes syskon gällande mig är för att hon är det. Hur andra har det skiter jag i. Men fortfarande är det att märka ord..

rismalt

Äldre 5 May 23:45

#86

I vår familj undviker vi medvetet orden HELSYSKON och HALVSYSKON. När någon vid något enstaka tillfälle frågat om det har vi förklarat. Men vår strategi till vardags är att inte utesluta det enda barn av totalt 4 som inte är HEL med de övriga. Vi vill istället uppmuntra till vi-känsla och gemenskap genom att alla kallas "syskon".

Som barn blev jag oerhört provocerad och ledsen en gång när jag gick höra "men du har ju inga riktiga syskon" när poängen snarare vad att jag inte har några HELsyskon. Är det viktigt? undrar jag nu och då. Är man syskon så är man.

Hur vanligt är det att ni använder ordet halvsyskon hemma?

INNEHÅLL