Kan även en extremt smärtkänslig kontrollera sin smärtupplevelse?

Det kan ju vara möjligt att nu när du vet vad som väntar dig är bättre förberedd och inte blir lika tagen på sängen av smärtorna t.ex, annars rekommenderar jag profylax, har hört många positiva grejer om det, och om det blir några fler barn här så kommer jag definitivt att gå en profylaxkurs.

Jag är också väldigt smärtkänslig, och jag gruvar mig för andra förlossningen nu ... Jag tror att man kan kontrollera sin smärta till stor del. I alla fall så pass att man "överlever". Det jag ska försöka fokusera på till nästa gång (också) är att inte glömma bort att andas, samt att inte spänna mig under värkarna. Hoppas det fungerar också ...

ett tips kan ju vara att ha med någon på förlossningen som hjälper dig igenom värkarna! som peppar dig och talar om när det är toppen på värken, så att du lättare tar dig igenom. som påminner dig om att försöka slappna av när du börjar spänna dig och som småpratar med dig mellan värkarna för att få dig lugnare. det kan ju vara allt från en man som behåller lugnet, till en bm-student som ger dig all sin tid.

Låter som min första förlossning. Vid min andra gjorde barnmorskan allt för att jag skulle hinna få eda, men när dom skulle lägga den så kom krystvärkarna, så det blev inget den gången heller.
Men jag måste säga att jag upplevde andra gången som så mycket bättre. Jag hade kontroll och visste vad som skulle hända. Första gången avskydde jag lustgasen, den här gången kunde jag använda den på mina villkor. Det gjorde fortfarande jätte ont, men jag kunde verkligen hantera smärtan den här gången. Och jag är också en sån som grinar vid magsjuka =).

Absolut, det kan man! Kanske kan en doula vara något för dig? Här kan du läsa om vad det innebär att föda med doula:

www.doula.nu

Lycka till!

Jag tror att man kan - det är också väldigt mycket paniken för smärtan som ger smärtan.

För mig har det varit bra med profylax och yoga - men mest för att jag fick mer kunskap om vad som händer och när. Det riktiga jobbet gjorde jag egentligen när jag hade jätteproblem med mushand och ont i axlar och nacke och fick lära mig lite olika avspänningstekniker. De gick i stort ut på att lära sig slappna av och känna sig vital (istället för att bli en avslappnad säck potatis) och på att faktiskt gå in i smärtan och känna vad den gör med en. Genom att lära mig det så blev smärtan faktiskt desarmerad - man känner den, den är där men man lär sig att inte vara rädd för den.
I en musarm betyder smärtan att blodet börjar strömma i armen igen, t ex - och det är bara bra ju. Och under förlossningen betyder smärtan att livmodern kramar ut barnet och att man öppnar sig och barnet kommer en liten, liten bit längre ut och närmre en själv..

Det är inget som jag säger är speciellt lätt att göra, även om vissa verkar kunna det här av sig själv - men jag tror att det går.
Jag håller med om att en doula nog kan vara bra hjälp - plus då yoga eller haptonomi eller dylikt.

Håller med Moster la. Det är mycket ondare när man tänker att det gör ont. Då kan man inte slappna av- det är huvudsaken. Man ska vara avslappnad och låta släppa ut ungen. Det var min huvudtanke. Spänner man sig så hindras förlossningen och det gör mera ont, dras ut på tiden.
Jag kan varmt rekomendera Profilaxkursen. Det har hjälpt mig enormt och jag har de kunskapen som min livlina denna gång också. Jag har full förståelse för de kvinnor som klättrar upp för väggarna av smärtan. Det gjorde jag med när jag struntade att profilaxandas under en värk....

Jag är exakt likadan när det kommer till magont/smärta. Krossa hellre min fot med en hammare med allt vad det innebär, som jag brukar säga. Jag har bara upplevt förlossning fram till jag var öppen 4cm men det räckte. Jag blev LÄTTAD när de sa att jag skulle sövas och snittas. Jag brydde mig knappt om att det var fara för barnets liv ens. Jag undrar också om jag vågar bli gravid igen med tanke på värkarna.

 "slappna av och känna sig vital (istället för att bli en avslappnad säck potatis)" låter så bra men jag kan inte när det väl gäller.

Nä, det är nog inte heller så många som kan det utan att ha tränat på det innan. Bara ett fåtal kan nog på en gång.

För mig var det något som jag faktiskt under en lång tid fick lära mig göra för att komma tillrätta med andra smärtproblem - och som jag sedan närmast automatiskt använde mig av under förlossningen.
Sedan hjälper det också om man kan släppa rädslan för smärtan (i huvudet), och det kan man ju göra genom att faktiskt börja styra om tankarna man har inför förlossningen. Det är svårare om man är lite paniskt lagd och har svårt att greppa att det går att tänka på andra sätt, men inte omöjligt.

Och - det är något man ska få hjälp med. Jag behövde hjälp med det under förlossningarna. Ena gången när jag fick värkstorm var det svårt att hålla koncentrationen och inte få panik -  det var lite som att inte kunna andas, som att drunkna.
Och andra gången fick min TENS kortslutning under en av de sista j-aste värkarna - och jag blev superrädd och kände plötsligt hur ont allt gjorde och ville bara bort, bort, bort.
Min bm var jättebra och fick mig lugn igen och sa åt mig att jag faktiskt KUNDE ta värkarna och att det gick att hålla paniken borta - och det gjorde det. Det gör sån otrolig skillnad.