Förlossningsrädd/ första barnet?

håller med, det är det häftisgaste jag varit med om oxo.
Sa redan när jag låg på bb att jag kan föda igen på en gång, men måste vila lite. Tyckte det va så jävla underbart, klart det gör ont Men ändå.

håller med, det är det häftisgaste jag varit med om oxo.
Sa redan när jag låg på bb att jag kan föda igen på en gång, men måste vila lite. Tyckte det va så jävla underbart, klart det gör ont Men ändå.

Jag väntar första barnet nu och är faktiskt inte alls rädd! Jag trodde att jag skulle vara det, men så fort jag blev gravid så gick det över. Jag suger åt mig av alla positiva förlossningsberättelser, men är såklart även medveten om att det kan bli tufft. Men ungen ska ju ut, på ett sätt eller ett annat liksom

Jag är gravid i vecka 28 med första barnet och ser fram emot förlossningen! Jag är inte rädd, tvärtom, det skall bli fantastiskt att uppleva vad kroppen är konstruerad för.

Jag vill inte ha någon smärtlindring men förstår mycket väl om jag ändrar mig när det väl är dags!

Hej! Jag har gått in i v. 38 idag och jag är skiträdd... Var inte det för några veckor sen men nu har det kommit i samband med att jag har fått mycket mer och kraftigare sammandragningar/förvärkar. Antar att det beror på att nu förstår jag verkligen att det närmar sig och att det faktiskt är på riktigt, finns ingen återvändo liksom.
Har sedan tidigare problem med ångest och panikångest och jag har blivit extra känslig nu när jag är gravid. Jag äter antidepressiva men har trappat ner till hälften av dosen. Dom hjälper fortfarande men inte fullt. Ångesten medför att jag har fobi för att kräkas och får lite lätt panik när inte magen är som den ska och det är den inte nu kan jag säga... Får gå upp på nätterna tom för att jag får sån magknip. Har ingen aptit för jag mår illa mest hela dagen.

Jag är så rädd för att inte kunna hantera smärtan när den väl kommer... Skulle behöva några uppmuntrande och stöttande ord.

Jonthes moster Milla skrev 2009-11-26 11:16:36 följande:

smulanC: TACK

Undrar också varför man alltid ska få det som är negativt trist och otäckt slängt i ansiktet - är det för att folk är avundsjuka och rädda att nån annan ska få uppleva nåt bra och positivt eller???

Hej.. jag har förvisso väldigt långt kvar tills det är dags för mig.. ska inte föda fören i Aug.. men min rädsla är så enorm.. Jag har tom en period (innan jag blev gravid) övervägt att ALDRIG skaffa barn för att rädslan är så stor som den är! Vill ju att det ska ske vaginalt för annars tror jag att jag kommer ångra mig sen o tänka att jag aldrig har fått genomgå en förlossning..

Jättehärligt att höra positiva historier också! TACK!

Fast förringar denna tråd de som är LIVRÄDDA, och är det från graviditeten, inför fl, och även under fl gång?
Jag var det. Hela vägen. Hela vägen på förlossningen, hela vägen på BB, åkte hem som ett vrak och var ett vrak flera månader efter. Och blev också matad med "det är så häftigt, och det är helt fantastiskt".....
De som kanske känner så känner sig väl snarare MER ensamma när de hör om "jag var så rädd, men allt blev helt perfekt".

MEN jag är verkligen jätteglad att vissa övervann sina rädlsor, eller de som bara såg fram emot en förlossning igen direkt efter sin första. Men man ska kanske minnas att inte alla har den upplevelsen? Och det gör väl inte deras rädslor mindre?

jätte bra skrivet!