Problem med flickvän!

Låter som en katastrofat jobbit situation. Men går det inte att ta kontakt med något familjestöd. Det låter ju lite som att du sitter i en helt ohållbar situation.

Ni kan inte prata, men möjlighet är väl kanske då om det kommer en en tredje person som lite medlare.

Känner ju igen mig lite i situationen. Inte helt men just det att hon fastnar i att se allt från sitt eget håll. Antar du inte själv kan få henne att se saker annorlunda. Speciellt inte om hon mår dåligt och bara är hemma så antar jag att hon gror in i sitt eget ganska mycket.

Hon skulle ju få det svårt att vända på saker om en opartisk person sitter med.

Kolla på dagis eller något. Det brukar ju finnas, eller finns på mitt iaf, kontaktnr till familjerådgivning.

Tycker du ska börja där och fråga om råd, för det gäller ju oxå att iof få dit henne

Hormonerna skyller min tjej att det är.
Försök att smöra lite xtra några gånger, tror du får stryka lite mer medhårs om du fattar vad jag menar..
Jag vet det är jobbigt, men det kommer kanske bli bättre.
Är det så att du känner att hon borde be om ursäkt för sitt beteende, medans hon tycker att du beter dig som en skit?

Har hon psykiska probem är det inte så enkelt som att fjäska för henne. Ett första steg är att hon får hjälp med sina problem så att ni har en neutral plattform att starta från sen. Vill hon inte ha hjälp och bara vänder på allt du säger är det dags att lämna skutan. Du kan spendera år av energi på något som ändå inte går framåt i någon positiv mening. Båda måste bjuda till för att det ska kunna lösa sig. Man måste vara öppen och kunna erkänna sina fel och brister annars blir det jäkligt svårt att komma framåt. Och som med alla som lider av en sjukdom så måste de själva vilja ha hjälp för att den ska ha någon effekt.

Familjerådgivning kan kanske funka när hon fått den hjälp hon behöver. Men en sådan insats måste vara ömsesidig och båda måste ge energi för att kunna få något tillbaka.

Om du ska ha någon att prata med så är det inte en flickvän du ska ha.

Man har frågat gubbar som har varit gifta i hundra år med samma kvinna vad hemligheten är.
De svarar att man MÅSTE lära sig att hålla truten.

Så mitt tips är att inte ta allt som sägs så jävla allvarligt. Efter att de har fått gnällt av sig lite så brukar de bli som "vanliga" igen.

Som sagt, man ska inte förvänta sig att man ska få en bästa kompis i sin partner, någon som man kan prata med allt om på ett vettigt plan. Jag säger bara, GLÖM DET!!!

Jag har inget bra svar eftersom jag har ganska precis samma situation själv. Det svåra är att man inte kan diskutera logiskt eller ens försöka" förhandla" när det är psykiska låsningar med i bilden. Skriv gärna privat-meddelande eller något, så kan vi prata och se om vi blir klokare tillsammans hur man löser sånt här.

psykolog kan ju va bra att få in i bilden... men det kan va svårt för personen att ta till sig det utan att se det som ett påhopp... å sånt gör ju sällan situationen bättre... :(

jag e väl lite trångsynt som kanske tänker mer på barnet och därför själv skulle kämpa på bra länge innan jag gav upp... men finns det ingen återvändo så släpp henne...

Tänk bara på hur hon kan tänkas va mot barnet om hon är psykiskt labil... det kanske krävs lite förberedelse isf.

lycka till

Hej WillesPappaBen!

Du ger ganska knapp information men för mig låter det som ni fastnat i ett dåligt sätt att kommunicera. Jag tycker ni ska ta hjälp utifrån. Sök på "familjerådgivning" som kommer du/ni att hitta många länkar som leder till hjälp just där ni bor.

Dom kommunala familjerådgivarna är skickliga och erfarna. Att söka hjälp ibland är inte i sig något nederlag.....Ben, tänk på din son. Han behöver två fungeramde föräldrar. Ta tag i saken på en gång så att ni kan hitta kanaler att börja kommunicera. Dom flesta söker (tyvärr) hjälp när redan allt egentligen är försent.

Jag önskar dig all lycka. Fundera litet och skriv sen vad du tänker på...

mvh Dan

Familjerådgivning. Jag säger bara familjerådgivning, å gör det innan det är försent...

hota med att slänga ut tv- då kommer hon att se allt i nytt ljus. mvh R.E Freddan

Hej! Ganska typisk tjejgrej det där med att ALLTID se saker och ting ifrån deras håll, och inte se saker utifrån två sidor. Främst ska du ju försöka hålla humöret nere och inte brusa upp vilket jag vet att man lätt gör då jag själv har haft ett och annat tjafs med min sambo. Om det absolut inte går att prata med henne tycker jag att du som #1 talare säger att ta kontakt med en rådgivare. Hoppas det löser sig. Lycka till!

Hej Ben!
Jag har lidit genom liknande situation i 17 år gav upp tillslut.
Familjerådgivningen va ett bra grepp hjälpte mig upp på fötter o stärkte ett tag.
Men tillslut gick det inte längre.
och tjafset fortsätter tyvärr nu efter separationen med vi kan inget lösa alls tillsammans och det hjälper inte då dom hittar en ny kar som tar deras parti heller.

Just därför sök proportionell hjälp gå bara dit o lyssna ni kan även gå ensamma var för sig för att få vägledning. Man kan få hjälp att bara komma vidare med vilket jag önskat att xet fattat.

Sen kan jag bara säga att det finns kvinnor där ute som fattar o är resonabla med, massor men dom går sällan tillsammans som vi män. och kan vara överens en längre period så vida det inte gäller nått gnäll om någon då hoppar de sig ofta ett tag.

Men jag har blivit lycklit lottad o funnit en nu och tro mig denna gång låter jag inte kommunikationen va den bristande o respekten för kommunikation man vill ju inte göra om sina misstag.

Lycka till till er bägge och barnet så den får en bra framtid med en mamma o pappa som kan tala.

Människor ändrar inte på sig överlag. Hade det inte varit för att hon har psykiska problem hade jag direkt rådit dig att bryta upp. Har varit i samma situation (-barn) själv och hon ändrade inte på sig hur mycket jag än försökte vara snäll och inte ge igen för hennes jävla humör.