Kanske är jag själv fördomsfull?

Jag tycker nog att du är lite fördomsfull, ja. Men å andra sidan du har ju dina värderingar o de måste du få ha. Själv tycker jag inte att man skaffar barn. Barn är en gåva som kan komma till en i livets alla skeden.

Jag håller med dig helt ts och tycker du verkar vara en mogen 20-åring!

håller med..ekonomi och ordnade förhållande är a och o för att et barn ska få det tryggt!

nää jag tycker INTE att du är fördomsfull, du har ett moget och genomtänkt argument för att skaffa (eller inte skaffa) familj..

Nu måste man dock vara medveten om att det inte alltid blir så som man tänkt sig, att en graviditet kan komma utan att man planerat det och när man väl står med ett plus i handen så är det inte världens enklaste sak att bara säga att man ska göra abort bara för att ekonomin inte är tillräckligt stabil.

Att börja planera och försöka skaffa barn då man lever på socialbidrag och kanske har gjort det en längre tid känns inte särskilt genomtänkt, men så får man också avväga lite var i livet man befinner sig.
är man 23 och längtar efter barn så det skär i en, men man har aldrig haft en egen inkomst, aldrig haft ett eget arbete så är det nog inte så himla moget eller smart att börja försöka skaffa barn.

Är du 35 och fortfarande inte fått några barn, har haft arbete tidigare i livet men inte just nu. Då känns det ändå som att det är mer läge att skaffa barn.. eller få barn eller hur man nu ska uttrycka det.
Märker idag att det är alldeles för många unga tjejer som skaffar barn alldeles för snart i sina relationer bara för att de längtar efter barn så mycket att de håller på att gå under, barnet ska fylla någon slags tomrum hos dem och det är DÄR jag säger NEJ.
Ett barn ska inte födas till en arbetsuppgift oavsett om det är för att ge mig kärlek, för att jag ska kunna ge kärlek till någon eller om det är för att mitt första barn ska få ett syskon / sällskap.

Man har alltid rätt att uttrycka sina åsikter, men om man är lite mer mogen och insiktsfull så lär man sig när det är läge att göra det och man lär sig använda orden på ett klokt vis, det finns olika sätt att uttrycka sina åsikter och en del människor klampar på som elefanter i glasbutiker och slår sig för bröstet för att deras åsikt måste vara rätt...

Men åter igen.. jag håller med dig och tycker INTE att du är fördomsfull

Tack för era svar, alla svar!

Äh, allt ordnar sig. Det finns de som har världens stabilaste tillvaro och ändå misslyckas som förälder. Jag har lagt av med alla såna där fördomar. Jag skaffade barn i en helt vansinnig tid i mitt liv, men jag visste hela tiden att det skulle ordna sig, man får ju lägga manken till lite.

Tycker samma !

men gud "skaffa barn" är ju bara hur an säger.. Tror nog dom allra flesta ser det som en "gåva" osv =)

Jag menar mer på att barn kommer till en i livets alla skeden. Det är inte bara nåt förunnat dem som har ordnat sin tillvaro exemplariskt. Men bara för att man fått ett barn vid ett mindre bra tilfälle så innebär det inte att de inte kan få till ett bra o tryggt liv för sina barn ändå.

Så jag tycker själv inte om att man säger skaffa barn, men du får säga hur du vill.

förstår hur du menar, men har däremot inget emot uttrycket "skaffa barn" =)

Jag tycker inte att dina värderingar är fördomsfulla på något vis. Att välja att aktivt försöka bli gravid utan dessa kriterier uppfyllda verkar omoget och egoistiskt.

MEN man måste komma ihåg att det inte utesluter att man blir en fantastisk förälder om det skulle slumpa sig så att man blir gravid iallafall under dessa förhållanden!

måste nog säga att lite fördomsfull är du allt. visst är det en väldigt bra förutsättning att ha ordnade förhålanden gällande ekonomi, pappa osv. men varken du eller jag kan räkna till hur många toppenbra föräldrar de finns i världen som inte haft det så ordnat för sej när dom blev gravida..

att inte kunna se till att människor har olika livsittuationer pgav olika förutsättningar men ändå kan bli världens bästa mamma eller pappa, tycker jag är mer omoget än att vilja ha det underbaraste som finns vid en mindra bra tid...

Hej igen tråden!

Jag tycker också att det är en gåva att bli förälder.
Det känns underbart

Ja, man kan vara världens bästa mamma och det går alltid att lösa sina problem bara man anstränger sig och är villig att göra vissa prioriteringar.

Men jag skulle för den saken inte försöka bli gravid för att det är min rätt som människa.
Absolut inte utan att tänka på om jag har råd att ta hand om mitt barn eller om jag har en bostad att låta lillen växa upp i.

Jag tycker det är ett intressant ämne, tack för era svar!

Jag fick första barnet vid 23 och fick mitt första fasta jobb vid 33 :) men har ändå alltid haft jobb sedan jag gick ut gymnasiet. Barnens pappa samt "bonuspappa" är nu båda 40+ och har (pappan) aldrig haft ett fast jobb och (bonus) haft fast jobb under några år, men eget företag sedan flera år, ingen av dem har dock varit långvarigt arbetslös någonsin. Så jag tycker inte att _allt_ måste vara "ordnat" för att man ska planera barn (John Lennon sa ju "Life is what happens to you while you´re busy planning other things"). MEN jag tycker inte det är OK att _planera_ barn innan man gått ut gymnasiet och har egen bostad. Även en väldigt ung människa kan säkert bli en helt underbar förälder men jag tycker ändå man ska stå på egna ben innan man planerar att ta på sig ansvaret för att ha ett barn med allt vad det innebär. Jag, som är tonårsförälder, skulle givetvis stötta våra barn om de blev föräldrar nu men jag skulle inte, ärligt talat, tycka det var _kul_ att ha dem boendes här hemma med bebis och respektive.