Adoterad tjej som gärna svarar på frågor om hur det är att vara adopterad

Vad gulligt. Jag kommer tyvärr inte på någon fråga just nu, men jag ska ha dig i åtanke när jag kommer på något jag undrar över.

Hej och tack!

Jag undrar om du har syskon och om de i så fall är adopterade och i så fall från samma land?

hejsan tyvärr har jag inga adoptivsyskon.Enda barnet. Hade mkt gärna viljat ha syskon.

Ok, anledningen till att jag frågar är 1. jag har en adopterad väninna som är enda barnet och som gång på gång säger att vi MÅSTE ha två barn, att det är hennes sorg i livet att hon den dag hennes föräldrar går bort är "ensam" kvar. Hon tyckder det borde vara lag på (nåja, nästa då) att man måste adoptera mer än ett barn.

En annan adopterad vän hade ett biologiskt syskon (äldre) och trots att ingen, absolut ingen i familjen gjorde någon skillnad på dem upplevde den adopterade det som att han inte var riktigt del i familjen. Detta släppte inte förrän det kom ännu ett adopterat barn i familjen (inte ett syskon men ändå).

Pga detta senare exempel är vi tveksamma till att försöka få biologiska barn (vi har en adopterad son) utan vill försöka adoptera ett barn till men andra andoptivföräldrar tycker ofta att vi är löjliga i detta resonemang. Vad tycker du?

Usch vad hemskt det låter att säga att man är TVUNGEN att adoptera ett syskon också Jag menar, man skaffar väl inte barn för att ge det första barnet ett syskon utan för att föräldrarna vill ha ett barn till? Det blir ju som att säga att jaha, nu får du ett syskon och nu måste ni ju komma överens! Det är ju inte alls säkert att man gör det menar jag! Alla barn borde ju först och främst få komma till en familj för att föäldrarna önskar ett barn till inte för att man känner krav på sig att jaha, nu har vi ett barn och vi är skyldiga det barnet att få ett syskon. Nu VET jag ju att ni verkligen vill ha ett barn till men jag tänker på din vän som uttrycker sig så. Du känner ju min man som är adopterad och ensambarn också som INTE känner så som din vän, det är ju olika aspekter och beror ju helt klart på vem man är och vad man känner!

Jag kan förstå att det kan bli problem med ett adopterat och ett biobarn, ändå känner vi att blir det syskon (om vi känner att vi vill ha fler barn än vår son) så blir det biologiskt och inte genom adoption. Men å andra sidan blir ju barnen väldigt lika varandra utseendemässigt ändå Men visst kan det bli känsligt.

hejsan Jag som enda barnet och adopterad tycker absolut att ni ska skaffa bio barn om ni har den möjligheten. Jag enda barnet har jag tyckt det varit lite ensamt, men sen har jag en nära kompis som är adopterad från samma barnhem som mig och våra föräldrar har god kontakt och haft under vår uppväxt så hon är som en stora syster för mig. Vi är födda samma år.

Jag känner flera som trodde att dom inte kunde få bio barn och därför adopterade och sen fick de bio barn efter en tid. Och det har aldrig varit ngn skillnad på de barnen. De ser varandra som syskon. Så jag har bara positiva erfarenheter, men jag förstår hur ni funderar.

Har ni möjlighet att få bio barn och det är det ni allra helst vill så tycker jag att ni ska satsa på det?
Men vill ni hellre adoptera så gör det.
jag tror din son blir glad över syskon oavsett hur bebisen kommer till er.

Så följ erat hjärta.

Bagheeragirl: Jag spinner vidare på ämnet: Tror du att det är en fördel om barnen, o man adopterar syskon, kommer från samma land eller har det ingen betydelse?

Kanske känsligt, så svara ej om du inte vill! Känner du att du är "hel" inombords? Eller har du känt dig/känner dig rotlös och sökande pga att du är adopterad? Om du är helt tillfreds med tillvaron, vad tror du detta beror på? Alltså, vad har dina föräldrar i så fall gjort för att du ska känna dig harmonisk? Har dom pratat mycket om adoptionen med dig etc?

Nej, vi vill inte helst ha biobarn, vi vill ha minst två barn. Min fråga handlar egentligen om detta med att "blanda" adopterade och biologiska barn, jag är rädd att vår son ska känna sig ensam i detta att vara adopterad, i vår familj alltså, om vi fick ett biologiskt barn. Att vår son skulle må dåligt av att vara den enda med avvikande utseende och som inte har blodsband. Jag vet att många INTE känner så men då jag vet en person som mått dåligt av detta är jag väldigt kluven inför den här frågan och vi kommer, om vår ekonomi tillåter det, välja adoption även för syskon.
MammatillVictor, er son kommer ju aldrig vara ensam i familjen om att vara adopterad så ert läge är ju annorlunda.

När det gäller syskon eller inte tycker inte jag att man måste ha mer än ett barn (även om vi båda vill det då vi båda har syskon och har haft mycket glädje av detta) utan det var min adopterade kollega som känner så. Självklart är det olika men hon menar på att det nog är för att hon just är adopterad hon känner så starkt att barn inte ska vara ensambarn.

Vår son är adopterad från Kina men pga ökade väntetider kommer troligtvis syskon komma från annat land så jag är också intresserad av att höra dina åsikter om detta.

Hej Gnista !

jag vet inte om det är för eller nackdel att adoptera barn från samma land eller olika.

Om jag går till mig själv skulle jag nog tycka att det var roligare om vi syskon kom från samma land, för på ett sätt har man mer gemensamt och när barnen är vuxna kan de besöka landet ihop om de skulle vilja. de kanske känner mer samhötighet med varandra. Jag känner fler som är adopterade från olika länder som indien, colombia och nea guinea. men det är med dom som är från srilanka som jag känner mest samhörighet.

Men det behöer ju inte vara så för era barn, det är ju bara hur jag känner. Kan ju oxå vara intressant för barnen att komma från olika länder och kulturer oxå.

Jag har faktiskt funderat på hur jag skulle ställa mig om jag skulle adoptera och jag kan säga att jag skulle vilja ha ett barn från srilanka eftersom jag kommer därifrån. men sedan skulle jag kunna tänka mig ett annat land oxå för barn nummer två.

Jag har haft underbara adoptivföräldrar som under min barndom pratade mkt om mitt hemland och hur det var när dom hämtade mig där, så vi har kunnat prata öppet om allt. även om min bio mamma som jag idag försöker finna, har börjat söka lite smått. Jag är intresserad av mitt ursprung och har ej varit tillbaka i landet, men planerat en längre resa dit för att utforska landet.

Så jag tycker det är viktigt att prata med sina adoptiv barn om deras ursprung och hur det var när man hämtade dom osv.

bagheeragirl: Jag är mycket tacksam för dina tankar! Vi har påbörjat syskonutredning och hoppas kunna adoptera från samma land (Colomiba) och dessutom samma barnhem (La casa). Anledningen är att vi tror att det kan vara positivt för barnen på flera olika sätt.

Det känns bra att vet att om man som adoptivförälder kan prata om landet, resan och det man vet om bakgrunden kan ge barnet en bra grund att stå på senare i livet. Stort tack för dina tankar

Hej Gnista!

Jag tycker det är viktigt att prata om barnets ursprung, och hur han hade det på barnhemmet osv. vet man vilka bio föräldrarna är och har kort på dem tror jag det är viktigt för barnen att se dessa. Jag har en bild på min bio mamma och jag kan inte säga hur tacksam jag är för den bilden. Den bilden ger svar på så många frågor, jag vet hur hon ser ut och jag ser att jag liknar henne.

Hejsan. Undrar om du alltid vetat om att du är adopterad? Frågar då min mamma som nu är 53år gammal fick av misstag veta vid 22år att hon är adopterad. Jag själv är 30år och inte förren jag var 18år fick jag reda på detta. Inte för att det spelar någon roll, min mormor och morbror är ändå just det. :) Nej, det är pga. min mamma aldrig pratar om det, hon har papper på sin biologiska mamma har pappa berättat för mig. Jag skulle väldigt gärna vilja prata med min mamma om detta och kanske även söka upp min biologiska mormor, men det är väldigt känsligt och jag vet ärligt talat inte hur jag ska föra fram ämnet. Vad anser du?

Jag kan lämna mina tankar kring detta då jag också är adopterad och har en bror som är adopterad från ett annat land, dock ifrån samma världsdel

Nu vill vi inte adoptera ett syskon till vår son av olika anledningar men hade vi önskat detta så hade vi inte sett det som ett måste eller så viktigt att få barn från samma land. Att ha ett syskon från ett annat land än "mitt" land kan ha fördelar också. Te x så är det två länder som är speciella i vår familj. Vi ser annorlunda ut men vi delar samma erfarenhet att vara adopterad. Att få ett syskon från samma land behöver inte innebära att man är lik varandra, jag har massor med vänner som har adopterat från samma land som vi och inga av de barnen är lika varandra alls utseendemässigt. De hade kunnat komma från olika länder i Asien, så olika varandra är de, tom de som kommer från samma barnhem och provins.

Hade mina föräldrar adopterat ett syskon till mig från Ecuador hade vi med största sannolikhet varit väldigt olika utseendemässigt, jag är med i Ecuadorföreningen och jag är väldigt olik de andra adopterade barnen från Ecuador, även de barnen som är från samma stad som jag kommer ifrån.

Det kan också vara känsligt att kanske det ena barnet har massor med bakgrundsfakta, kanske namn på bioföräldrarna medan syskonet inte vet något alls. Då kan det kännas jobbigt när man gör återresa till samma land och man åker runt och tittar på det man vet för ena barnet men inte för det andra då det saknas information. Har man två olika länder så kan det kännas lättare att man är i syskonets land och sedan "mitt" land då man fokuserar på olika saker beroende på hur mycket fakta man har.

Varken jag och min bror har känt någon sorg över att komma ifrån olika länder, snarare tyckt det varit bra att ha varsitt land som är speciella för oss - och våra föräldrar.

Gnista:

Jag är adopterad från Korea och har två syskon från Indien. För mig har det absolut inte haft någon betydelse att vi inte kommer från samma land. Jag har också två yngre halvsyskon som är min pappas biologiska barn och inte heller det tycker jag känns "konstigt". Nu har min pappa alltid gjort väldigt klart att det inte alls är någon skillnad på hur han känner för oss känslomässigt. Sen måste jag erkänna att jag inte alls tänker så mycket på att jag är adopterad. Mina föräldrar är mina föräldrar och mins syskon mina syskon, sen att vi kommer från olika länder spelar för mig ingen som helst roll.

Lycka till!!

Håller helt med dig

Nicke Nyfiken: Tack för ditt svar! Känns superskönt att det faktiskt kan vara precis så naturligt som du beskriver det. Visst, man ser lite olika ut och man är född i olika länder, men i det stora hela spelar det faktiskt noll roll! DET hoppas jag verkligen kunna förmedla till mina barn, vare sig dom är adopterade från samma land, olika land, eller har legat i min mage.

jag är adopterad och har en bio bror, jag 86:a och han 89:a. så vi är ganska så nära varandra åldersmässigt. för mig känns det inte alls som jag är adopterad, vi har ju alltid blivit behandlad lika och ingen har verkat tycka det är något konstigt. är jätte glad över att jag har en bror och det hade nog inte varit annorlunda om jag hade haft en adoptivbror. det är ju ens eget familjeliv som avgör vad man tycker är normalt och inte, men är ju uppvuxen med det och vet inte om något annat.

men enda skillnaden mellan mig och min bror är att min tonårsperiod var svårare att tackla för vår mamma och pappa än hans. då hade jag stora problem med att vara adopterad och att vara den enda som var "annorlunda".