Ni som fött prematurt efter tidig långvarig vattenavgång snälla se hit!!!!

Hej på dig.

Håll humöret uppe.
Fick min lille kille för 2 år sen pga tidig vattenavgång.
De trodde först att det var urinvägsinfektion då jag "kissade på mig" i vecka 19 men med facit i hand så var det första vattenavgången som sen håll hå från 21 december 05- 8 mars 06 då han kom ut.
Titta gärna in hos mig och läs min blogg.
Känner så väl igen denna väntan och oro du kan känna då även jag låg i strängt sängläge länge.

Sköt om dig och lycka till med din lille i magen.

Maria

Tack för din historia. Skönt att din lille kille mår bra nu.
Hann du få kortisonsprutor för hans lungor? Kom blödningen från nåt farligt ställe? höll moderkakan på att lossna eller nåt.... eller var dina infektionsprover dåliga eller hans hjärtljud, eller varför bestämde de sig för att snitta dig?

De är på engelska, tyvärr är det lågt svenskt deltagande på listan och sidan trots att hon som startade och fortfarande håller i det är svenska. Länken funkade för mig, vet inte om det kan ha med inställningar att göra?

Går du med i mailinglistan så kan du fråga själv, och jag lovar att de är hjälpsamma. Jag har läst många fler lyckliga historier där än på sidan, kruxet är bara att flera av deltagarna hoppar av när barnen är födda och mår bra eftersom de inte hinner med att uppdatera sig längre. Det kommer och går folk hela tiden, även om det finns många som är kvar "bakom kulisserna" länge.

Hittade historierna nu... har läst om några
Detta SKA gå bra. Överlevnadschanserna är precis lika stora som vid en fullgången graviditet men man är ju rädd för komplikationer och annat...

Mitt vatten gick inte riktigt så tidigt som för dig, men jag låg i alla fall i 3 veckor innan de kom ut. Läs min dagbok från sjukhustiden här:
www.familjeliv.se/Forum-2-13/m460321.html

Jag följde din kamp 2004 då jag väntade min dotter... hittade till och med ett inlägg från mig i din tråd från den 7 Juni då jag gratulerade på bröllopsdagen Ganska otroligt att jag nu ligger här i liknande situation.
Jag uppdaterar dagligen i min gästbok om du är intresserad av att följa min kamp

I natt kl 1 är det 7 veckor sedan detta startade.....

Jag hoppas verkligen att det går lika bra för dig som det gjorde för mig! Håller tummarna!

Kan tillägga om jag inte skrev det i tråden att jag oxå hade GBS, men det gick bra. Jag åt antibiotika hela tiden och fick det även intravenöst under förlossningen + att barnen fick det när de kom ut.

Lider oxå lite med dig. Vet hur tråkigt det är att ligga där i sängen och stirra i taket. Jag höll på att bli galen efter bara tre veckor. Du är otroligt stark som har orkat ligga så länge!

Jag hade visserligen värkar med ca 10 minuters mellanrum i stort sett hela tiden, men jag kommer ihåg att jag bara grät sista veckan. Var så trött. Så när de berättade att det var dags på riktigt bröt jag bara ihop. Av lättnad, av skräck, av oro.

Sen fick jag ju tillbringa ytterligare 6 veckor på sjukhus när de väl hade kommit ut oxå, men det var en helt annan sak.

Tänker på dig!

Idag var det nog nära att jag blev tvåbarnsmamma.... blöder som en stucken gris igen och lillemans hjärtljud var för jämna.. låg på nästan samma frekvens hela tiden och han har inte rört på sig lika mkt igår och idag, men sen rörde hanlite mer på sig och kurvan såg lite bättre ut på CTG så de avvaktar.... strikt sängläge igen

28+1

Såg denna tråd och är bara tvungen att skriva några rader.

Jag var precis med om samma sak förra våren.
Jag hade äntligen blivit gravid genom mitt 5:e IVF-försök varav 2 st blev tidiga missfall.
I vecka 21+4 gick mitt vatten och det var nästan inget kvar. Läkarna sa på en gång att det med största sannolikhet var kört men mot alla odds ville mitt lilla pyre stanna kvar.

Jag låg på sjukhus i strikt sängläge i 9 veckor, fick endast gå upp på toaletten och duscha. Många gånger när de skulle mäta vattenmängden var det så lite att inte gick att mäta. Vecka 30+6 gick värkarna igång antagligen pga av en infektion och det blev kejsarsnitt för att han hade inte hunnit vända sig.

Lungorna hade inte kunnat utveckla sig normalt pga vattenbristen så han fick ligga i respirator i 8 dygn när han föddes. Efter den pärsen så gick det bara framåt och snabbt behövde han bara syrgas på grimma. Fick komma hem från neo ungefär samma tid som han skulle ha varit fullgången.

Jag vet hur det känns att ligga där och oroa sig för sitt ofödda barn men jag säger bara HÅLL UT. Varje timme han vill ligga kvar där inne är värdefull.

Jag har nu en underbar pigg liten 10 månaders som bara skrattar och vill upptäcka världen.

Jag håller så många tummar jag kan för er och lycka till.
Jättekram

TACK för din berättelse...

Visade din lille kille tecken på att öva andning på ultraljuden?
Var det helt torrt.. hittade de inga pölar med vatten?

Är han helt utan men idag?

Många frågor
Grattis till din pojke och att det gick så bra.

Många kramar
Linda
29+2 idag

Flera gånger hittade de inga mätbara pölar men de såg att han hade vatten i urinblåsan.
Att han övade andning känner jag inte igen att de pratade om.

Några men tycker jag inte han har fått, han behöver inhalera låga doser luftrörsvidgande dagligen vid infektionstider och lite högre doser om han är förkyld. Ofta blir han rosslig och lite trång i luftrören vid förkylning.

Läkarna säger att han kommer att få ett fullgått liv men kanske inte blir någon maratonlöpare, men det kan vi stå ut med ;)

Tappa inte hoppet.

Vattnet gick v.15, men blev inte upptäkt förens v.28 av sjukvården. Casper föddes v.30+2

Hela historien om Caspers öde finns på min press....( känsliga varnas )

Du har fått chansen att göra allt du kan för att ditt barns lungor och kropp ska kunna utvecklas. Ni har fått medicin och du är under uppsikt. De är jätte bra och de ger stort hopp i mina ögon. Jag önskar er verkligen lycka till....

Jag har hört talas om en kvinna som fick vattenavgång i v.16 och låg hela graviditeten och fick all stöttning och hjälp hon kunde få. De barnet föddes bara några få veckor före bf och var frisk och lever än idag. De ger hopp för dig och ditt barn......

Stora styrkekramar från mig och jag önskar er som sagt all lycka......

vad skönt att ni klarat er så länge :)
min ena pojke "började läcka" (väntade tvillingar) och jag var sängliggande i 3 veckor innan det satte igång och de fick tas ut med akut snitt i v.26+2
nu har vi precis kommit hem från sjukhus efter 3 månader och vi mår bra, fast den lille har syrgas, vi hoppas han blir av med den snart.
önskar dig lycka till! det kommer nog gå bra ska du se. läkarna är fantastiska nuförtiden :)

nu såg jag att den lille redan kommit. grattis!!