Traumatisk förlossning...prövar igen, någon med liknande erfarenheter!

Hej!
Jag är gravid igen med mitt andra barn, födde en dotter 06 nu är jag i vecka 7+0.
Läste din förlossnig och förstår vad du menar, även om din son mådde sämre än min dotter så var det en liknande historia. Jag har inte förklarat så ingående vad som hände oss men lite finns att läsa..
Du skrev att ett läkar team stod utanför, det var ju bra tycker jag, för mig så fylldes hela salen och jag blev ju skräckslagen..
Vet inte vad jag ska göra nu, om jag ska prata med någon om detta..de sa att det inte kommer hända igen men vem vet känner jag!

Hur ska du göra?

Jag reserverar mig från att läsa "negativa" upplevelser så att jag själv inte blir skrämd...

Men om jag har förstått det rätt så berodde det på att din son mådde dåligt.

Jag tycker att du ska ringa din bm och be om tid/remiss för att gå i terapi och bearbeta det som har hänt. Du kanske redan har gått i terapi och tom talat ut om dina känslor inför ett ev. kommande barn, men det är inte samma sak att blicka framåt och faktiskt uppleva det här och nu! Jag tycker absolut att du ska börja bearbeta dina tankar och föregå rädslan innan den blir för stor och tung att bära

...
och ang. ks.

Nu vet jag ju inte vad som hände men du kan ju från början berätta för din bm och be att hon lägger in som reservation att det kanske måste bli ett ks om samma komplikationer skulle uppstå, men i ett väldigt tidigt skede. Nu är du i v 5, grattis! och vi vet ju inte hur det blir i framtiden, kanske blir det ks, kanske inte. Läkarna vet ju bäst så det finns inget vi kan göra, förutom att ta itu med känslorna runtomkring.

Jag hade en mycke jobbig fl som slutade i akutsnitt + en jobbig tid efteråt med mycke sjukt barn o själv fick jag livmoderinflammation...
Är oxå gravid igen (v20) och min underbara BM ska boka tid hos Aurora för mig! Dels för att bearbeta den förra fl (tror inte jag gjort det än...) + att gå igenom den kommande fl. Dessutom tar förlossningsläkare/BM en mer på allvar när det väl är dags om man varit på Aurora, lättare att få igenom planerat snitt om man vill det osv...
Mitt råd till dig alltså: Be att få prata med en Aurora-BM!
Grattis till magen!

Hur mår din son idag?

Om jag hade gått igenom det du gjort hade jag velat ha ett kejsarsnitt och det en dag bokad långt i förväg. Även om det säkert är ovanligt att man har din otur två gånger tror jag inte att jag hade orkat oroa mig igenom en förlossning.

Stort lycka till!

Nu har jag läst din förlossningsberättelse
Har du fått prata med någon efter detta? Du ska absolut prata med en Aurora-BM nu inför nästa och definitivt, utan tjafs, få planerat kejsarsnitt om du vill!
Kram

Hej =)

Jag väntar mitt andra barn och är i vecka 25. Jag hade en jobbig förlossning som slutade med akut kejsarsnitt och tiden efter var ganska jobbig den också. Jag tycker att du ska be din BM att boka tid för aurorasamtal så fort som möjligt. Jag förstår verkligen rädslan att föda normalt men det är inget kul med kejsarsnitt heller. Dessutom är riskerna för barnet större med kejsarsnitt.

Jag tycker att du ska tala med aurora innan du bestämmer dig. Jag har själv inte bestämt hur jag vill göra då jag är livrädd för båda alternativen. Däremot har jag fått bra hjälp från aurora och de kommer följa hela min graviditet. Jag hoppas att jag vågar föda vaginalt =) lycka till o grattis till graviditeten =)

Hej, och tusen tack för alla svar. Jag bor i Norge sedan tre år tillbaka och jag tror inte att de har Aurora här? Jag vet till och med inte vad det är?

Auti:jag är också livrädd för båda alternativen dvs keisarsnitt och vaginalt. Jag var inte det minsta orolig när jag skulle föda Will vaginalt, men keisarsnitt har jag alltid varit rädd för.

Saadie: Jag håller inte längre med om att läkarna vet bäst. De är människor de med och det finns inga garantier. Det är jag som ensam tar beslutet i sista änden om kejsarsnitt eller inte. De kan göra allt det de är lärda till att göra vid förlossningen, men de kan inte ta beslutet för mig. De kan heller inte råda mig till vad som kan bli det bästa beslutet för mitt ofödda barn. Det ansvaret läggs på mig, och bara mig!

Linhen: Som det är nu så följer helt din tankegång =)

Zockervadd: Det är samma här, min tillit är borta. Min son var inte "sjuk" på något sätt, heller inte finns det en förklaring på varför det gick som det gjorde. Jag har bara mina egna teorier om varför =(

CLT: Vad är en Aurora? Jag tror inte att det finns här, jag har dessvärre inte fått den uppföljningen som det verkar finnas hemma. Varken jag eller min man har fått något stöd sedan den dagen vi blev utskrivna från intensiven. Däremot har jag själv tagit intiativ till att prata med en BM som var från ett annat sjukhus och som läste mina journaler, men det gav mig ingenting. Hon lyssnade, men hade inga åsikter.

Linhen: Idag utecklas Will normalt om än lite sent, läkarna gav oss besked om att vi kan inte vara helt säkra innan han når skolåldern att det kan ha blivit några komplikationer från födseln. Men med tanke på vad jag trodde från starten, så känns dessa komplikationen som en fis i havet om jag skall vara ärlig. Så länge han kan få ett värdefullt liv utan allt för stora begränsningar så är jag tacksam och lycklig.

Jennie

Altså din berättelse är ju helt sjuk. En sugklocka ska bara hjälpa till, man ska inte dra hårt i den!

Ninni 17 Maj skrev 2007-12-06 22:45:18 följande:

CLT: Jag tror att det är stor skillnad mellan Sverige och Norge till att börja med. Men sedan är det stora variationer mellan sjukhusen i Norge, vilka rutiner man har. Jag blev inte upplyst om att jag kunde skriva förlossningsbrev, jar har heller inte mött någon som har gjort det. Jag har upplevt att de barnmorskor som jag har mött i Norge är väldigt diffusa och har sällan några åsikter om de frågor som du ställer. Nu är det lite fult att dra alla över en kant, men även de norska vänninorna som jag har här upplever detsamma. Man får en som lyssnar, men ingenting tillbaka. Jag får snitt om jag vill utan problem, räcker att jag visar journalen. Dessutom får jag möjligheten att välja det sjukhus som det menas är bäst lämpat, men sjukhusproceduren i Norge är en lång historia. Bara kontrollerna för de nyfödda är annorlunda. Normalt sett så får alla ett hembesök 2v efter förlossning, därefter ses man 1 gång i månaden det första halvåret. Efter 6 månader ses man vid vaccinationstillfällena. Vid vårt tillfälle, efter hemkomsten fick vi inget extra stöd, till trots att vi med jämna mellanrum åkte och tog EKG, vilket var otroligt påfrestande. Så från att sitta på intensiven med dygnet runt bevakning, till att komma hem och inte få någon extra uppföljning alls var ..speciellt!

Hej! Min förlossning gick också snabbt (dock tog jag eda när jag var 10 cm öppen).
Men min flicka fick problem med andningen så läkaren drog ner henne med sugklocka till bäckenbotten(jag hade ingen känsel). Sedan förlöste jag henne själv.
Men vad jag undrar är, finns det risk altså med sugklocksingrepp att barnet slutar andas, är det vanligt?
Eller var det själva situationen, att han inte fick ut barnet på första försöket, och att barnet då inte orkade kämpa?
Kram!

Om du är orolig över att det kommer bli likadant så prata med din barnmorska om riskerna inför denna förlossning. Begär ALL information! Tycker du sedan att det låter riskabelt så begär ett kejsarsnitt. Inte ska du behöva genomgå samma sak två ggr!

Gör det som känns bäst för dig å ditt barn!

Hej Ts hade en lång och jobbig förlossning (finns att läsa i min blogg) med bedövning som inte tog som den skulle osv och som tillslut slutade med sugklocka.

Min dotter fastnade i mitt bäcken och skadade axeln samt att hon var väldigt medtagen då hon föddes (inget skrik och helt lelös). Vi fick inte heller hålla henne utan ett akut team sprang iväg med henne och bad pappan följa med.Kvar låg jag utan att veta om bebisen levde eller ej. Vi hade turen att det inte blev lika dramatiskt som för er son utan att hon hämtade sig ganska snabbt.

Jag blev rejält avskräckt efter den upplevelsen och mår fortfarande inte bra då jag tänker på det. Fick även havandeskapsförgiftning i slutet av graviditeten vilket inte gjorde situationen bättre. Fick komma i kontakt med en sk aurorabm samt tala igenom förlossningen med läkaren som förlöste vår dotter. Har blivit beviljad kejsarsnitt och rekomenderas att endast gå på det beroende på barnets vikt. För mig känns det dock som pest eller kolera är lika rädd för det. Har även blivit erbjuden att först försöka med vainalförl. och känner jag att jag inte klarar av det så blir det kejsarsnitt, de ska inte behöva ta 30 timmar som sist. Men det känns som att det inte spelar någon roll just nu för jag är ändå lika rädd. Vid en framtida förlossning så får jag komma på aurorasamtal och göra upp en förlossningsplan tidigt i graviditeten. Så jag hoppas att jag känner mig tryggare då det är dags igen..

Hade jobbigt förlossningen med mitt första barn, va 29 timmar på förlossningen å allt slutade me akutsnitt, sonen mådde dock jätte bra efteråt men jag mådde dåligt länge efter pga av att de vart snitt, de skrämde mej otroligt mkt å ja mådde illa å nästan kräktes när ja såg en gravid kvinna efter de å tänkte fy fan stackars henne!
Men fick gå på samtal hos en kurator ett par gånger å allt kändes mkt bättre.
Blev gravid snabbt igen.. och vart skräckslagen när ja tänkte på förlossningen att ja ska få vara me om denna jävla pina igen plus att ja va skit rädd för krystvärkarna eftersom ja missa de förra förlossningen!
Ja pratade mkt me min Bm om detta och hon lugnade mej mkt, hon bokade även ett aurorasamtal till förlossningen så ja fick prata av mej å gå igenom förlossningen ordentligt och så fick ja kolla i en förlossnings sal igen så ja inte skulle få slag när ja kom in å skulle föda så ja kunde få de nu ist.
De hjälpte jätte mkt för mej! vist va ja rädd för förlossningen efter de oxå men inte skräckslagen.
När förlossningen väl startade så va all rädsla så gott som bort blåst, ja tänkte inte alls på att ja va rädd. När vi åkte in kände ja mej bara trygg där, första gången kände ja mej skit rädd å börja gråta när de sa att ja skulle få stanna kvar, är väldigt sjukhus rädd oxå.
Men nu kändes de jätte bra allt å ja kände inte ens rädsla för krystvärkarna längre, fick dock en BM ja kände som gjorde mej ännu tryggare oxå. allt gick kanon bra å förlossningen va över rätt snabbt.. å allt va bra me bebisen

Dock förstår ja att de en helt annan sak när de e barnet som mår dåligt efter förslossningen. Men nu har ja delat med mej av min historia om förlossningar iaf.

Å lycka till nu me din andra grav!

Massor me kramar!

Ninni 17 Maj skrev 2007-12-07 23:05:01 följande:

Mitt fjärde barn blev planerat snitt pga svåra förlossningar, och jag har aldrig mått bättre,både psykiskt och fysiskt!Jag skulle gjort alla med snitt om jag hade vetat skillnaden....