Jag är 17 år (18 om 3 månader) och jag och min sambo har börjat prata om barn. Han vill att jag slutar med mina p-piller, men jag har inte bestämt mig. Jag vill inte bara bli gravid utan att göra lite research först. Så jag tänkte fråga er, alla unga mammor, om hur det har varit.
Hur gjorde ni med skolan?
Hur fungerade ekonomin?
Är ni tillsammans med barnets pappa?
Kommer ni på någonting mer så skriv gärna, vill höra hur det har gått.
Jag höll mig och fick barn 2 månader efter studenten. Rätt så praktiskt. Ekonomin är ju svår, och värre lär det bli. Samtidigt så får man spara in där det går och planera mycket.
Jag är inte tillsammans med barnets pappa, men vi bor ihop. Låter lite konstigt kanske, men vi är världens bästa vänner.
Jag tog studenten i juni, har BF 28 oktober.
Min sambo jobbar jag får (från och med 1 november) Föräldrapenning.
Ja, vi är tillsammans.
Känner mig inte överdrivet ung, vi lever precis som alla andra föräldrar, och ser inga konstigheter i att VI ska ha barn.
Tänk över er situation, hur mycket pengar kommer ni få varje månad, vad har ni för utgifter etc. Så kommer ni ju se om det funkar.
Ett tips: Gå ut gymnasiet först. Det underlättar.
Klart att ett barn kostar en del o så ju, men inte det första året direkt! Det som kostar är ju att man helt plösligt kanske bara har en inkomst, men samma räkningar som ska betalas. Har ni råd att betala räkningarna med de pengar som ni får in, så kostar inte barnet ¨så mycket första tiden! Du skrev inget om din sambo, jobbar eller pluggar han?
jag va nitton när min dotter kom.har gått ut gymnasiet och de underlättar ju sen när man ska söka jobb. vi bor ihopa och de funkar bra lite tufft med ekonomin ibland men de funkar gäller bara att vara ekonomisk o planera bra. jag rekomenderar att gå ut gymnasiet först bara.
Jag hann gå 1 och ett halft år på gymnasiet innan jag fíck sonen. Jag vart gravid när jag var 17, skulle fylla 18 om 3 månader precis som dig. För mig har det funkat kanon, är mammaledig med sonen nu, jag och pappan är inte tillsammans längre. Ekonomin funkar, vi lever på föräldrapenningen för tillfället, men när den är slut så blir det jobba. Det har gott mycket bättre än förväntat och jag ångrar inte en sekund att jag valde att skaffa barn tidigt.
ta det lugnt tills den dagen du verkligen känner dig säker.. Jag va 18 när jag fick mitt första barn och nu väntar jag mitt andra, e idag 21..
Jag ångrar mig inte alls, visst "kanske" man missar vissa saker men jag tycker familjen e det absolut viktigaste! 
Lia och bäbisen skrev 2007-10-03 11:50:38 följande:
Egentligen är ni i samma sits som mig då, fast jag är 25. Jag pluggar på högskola och har lägsta föräldrapenning. Min sambo har fast jobb. Vi började spara pengar "för säkerhetsskull" när vi bärjade försöka bli gravida. Dessa pengar har vi dock inte behövt använda, men känns såklart skönt att ha en liten buffert nu när man har barn!
Vi tar bara ut 3 föräldrapenningsdagar i veckan, dessa tar min sambo fre-lör-sön, det tjänar vi mer på, samt att vi slipper "slösa" så många dagar nu. Kanske din sambo kan tänka sig att ta minst 1/4 av fredagen ledigt, då kan ni göra likadant o ta helgen istället, för han lär ju få högre FP än dej! =) Så räcker era dagar längre isåfall. Men eftersom han har jobb är ju kanske inte ekonomin det största problemet, utan helt enkelt om du är redo (har ju inte med åldern att göra såklart, men visst, du är ju ung!), beredd att skippa skolan 1- 1½ år...
först å främst skall man lyssna till sina egna känslor/tankar...det är ingen mer än du själv som kan avgöra om det kommer gå bra el ej, det är din egen inställning!!! Jag fick min dotter då jag var 17 år, hon föddes hösten 02 och jag pluggade fram tills dess. Därefter tog jag ett år mamma ledigt, för att sedan starta upp med pluggandet igen hösten 03. Jag hade ställt in mig på att de här fixar jag...och jag var MOTIVERAD...såå betygen skenade mot sin topp de återstående två åren på gymnasiet. PLANERING är a och o....och jag startade upp högskolestudier direkt efter gymnasiet var avklarat. De har vart tuffa perioder som ensamstående mamma...men de härligaste av allt är att jag känner mig stark, och det finns nog inte mycket som jag känner att jag inte skulle klara av här i livet ;). EKONOMI...är pengar, pengar är att planera och leva sparsamt...barnet märker inte av om de är lite pengar i kassan så länge alla behov är uppfyllda...bara du inte glömmer framtiden, sätt upp mål och stäva efter dem!!!
Lycka till med dina val i livet...kraaam
Jag ör 21 och fick mitt första för 3 månader sen... kanske inte är så ung som du funderar på, men jag kan säj att jag inte gått ut gymnasiet, var arbetslös sista tiden på gravven och aldrig stannat på ett jobb mer än ca ett år...
är tillsammans med pappan och vi har fått det att funka hur bra som helst...
ekonomiskt sett så kan vi till och med spara undan pengar även om vi bara får ut 20,000kr efter skatt... och då handlar jag ändå mycket till dottern varje månad....
det går om man vill!
Det känns skönt att läsa allt detta. Jag är nitton och studerar på folkhögskola och vill börja försöka bli gravid snart. Det känns skönt att veta att det funerat bra för de allra flesta. Jag tror också att det hänger mer på hur man känner sig än vilken ekonomi man har.