lite tidigt att oroa sig , men...

Hejsan.
Har inte läst allt här.. men..

Jag lider av förlossningsrädsla o ska om ca 2 veckor på aurorasamtal på förlossningen..

Så mitt tips till dej TS är att berätta för din BM om hur du känner.. oså ser du till att hon bokar upp dig för ett möte med en aurorabarnmorska.. dom finns där för att hjälpa oss med förlossningsrädslor.

Personligen så tänkte jag att det är bara smärta, det är inget som dödar mig.... visst gjorde det ont, men det finns smärtlinding så man behöver sällan ha skitont om BM bara är insatt i det hela...

Tack Lina för ett medmänskligt svar!! Att höra att någon fött bara med lustgas och att man borde längta till sin förlossning känns bara nedslående i en såhär utsatt situation när man öppnar sig och berättar om sin rädsla och allt..Forumet heter ju trots allt "Förlossningsrädsla". Är det tabu eller? Finns det PRESTIGE i att föda med mesta möjliga smärta?

jag vill inte känna när jag spricker!!! (:_()

hej!
Jag var med lite orolig för förlossning i början av graviditeten men sedan gick det över och jag fick en drömförlossning.
Hela berättelsen finns i min blogg.

Varför måla djävulen på väggen, när du inte har någon som helst aning om hur du kommer att uppleva förlossningen??

Jag förstår att vissa är rädda för förlossningen, men samtidigt inte. Är det så att vi i vårt informationssamhälle har blivit så vana vid att veta allt, ha kontroll, att vi inte längre ser en förlossning som naturligt?

Jag tycker hellre att du ska prata med din bm om din rädsla och skriva in i journalen att du vill ha eda och att du vill ha all hjälp du kan få, om du ber om det på förlossningen. Jag tycker inte att du ska förutsätta att din förlossning kommer att vara ett rent helvete (vilket du just nu verkar tro).

Jag var också så där rädd i början av min första graviditet och visste inte att man kunde få hjälp. För mig blev det visserligen bättre av att läsa på om förlossningen. Kan verkligen rekommendera boken 'Att föda' av Gudrun Abascal. Men vill också råda dig till att tidigt nämna för din barnmorska att du är rädd och behöver prata med någon om rädslan. Och får du inte hjälp då, stå på dig, du har rätt till det!

Jag vill bara lägga till att det här med rädsla styrs inte av förnuft... man behöver erkänna sin känsla och sätta ord på det man känner...

Läste din blogg Sara!! Jättefin förlossning som en dröm!! Grattis! Men har inte hört så många sådana exempel...
Nabben: Jag har hört många som förberett sig genom att läsa på till tänderna, men när de väl själva skall föda, blir det inte alls som de tänkt eller läst.

Precis, rädsla styrs inte av förnuft. är man dessutom en person med extremt låg smärttröskel och orolig i karaktären, blir rädslan mer befogad. Självklart skall man kämpa med sin rädsla, men när man vet att det finns hjälp att få, varför måste man då lida i onödan? Men det är där det blir problem, för att få hjälp idag, måste man vara STARK och kunna stå på sig och bråka för sin sak. Det är inte min starkaste sida, och bara att tänka på förlossningen gör mig nedslagen, så hur skall jag kunna förmedla detta till BM? Har inte varit där ännu..

TS: Skriv ett brev till BM där du berättar hur du känner det.
I ett brev har du tid på dig att formulera dig exakt och fu kan ta pauser när det känns för jobbigt, för att sedan återgå till brevet efter pausen.

Vad jag har hört så "känner" man inte att man spricker - den delen bakas lixom in i allt annat.

Och som de andra sagt så är det väldigt sällan som en förstföderska har en sådan snabb förlossning så att det inte hinns med att få bedövning.

Du ska ta din rädsla på allvar och jag LOVAR att din BM kommer göra detsamma! Hon har varit med om det förut och hon vet att  många kan känna ren panik inflr en förlossning.

Hej TS, jag har inte läst alls i tråden, men ville bara säga att jag själv också var förlossningsrädd och min BM ordnade så att jag fick gå på almasamtal som det heter här.
Där fick jag åka till BB och prata med en BM som visade mig all utrustning och vi gick igenom ALLT som rörde sig i mitt huvud. Allt ifrån en sån bagatell som att bajsa ner sig till att om bebisen skulle dö, smärta, och ja, ALLT
Dettta är verkligen något som jag rekomenderar!
På varje BB har dom ett team med BM, psykolog och läkare som är speciellt för dom som har förlossningsrädsla, så det finns hjälp att få.

Du får gärna maila mig om du undrar över något...

Lycka till

Tack för omtänksamma, medmänskliga svar!!! Skönt att bli tagen på allvar. Gosan lite gladare
Skall sätta mig ned och börja skriva ned allt vad som rör sig i huvudet på mig!! Kramar!

Ja, du har rätt i det, man kan läsa på och det blir inte som man tänkt sig. Så blev det för mig... jag hoppade nämligen över kapitlet om igångsättning och för mig blev det aktuellt pga för lite fostervatten. Och jag kände mig så j-a arg över att ingen hade förberett mig på just det! Men just den boken hjålpte mig med rädslan i ett tidigare skede.
Jag upptäckte under den första förlossningen att jag inte är bra på att tackla smärta, jag behöver smärtlindring och mycket peppning. Och den här andra gången vågar jag be om det. Man är absolut inte sämre för att man föder med full smärtlindring!
Stora Gosan skrev 2007-09-07 20:32:33 följande:

Nabben: Du blev alltså igångsatt utan epidural? Stackare, vilken chock för kroppen! Ska du ta epidural denna gång? Kan man få epidural hela förlossningen? Hur påtryckande bör man vara? Får jag bara den, och den tar rätt, så tror jag att jag skulle palla. Har bara hört en massa skräckisar om att den ibland inte "tar rätt", utan förlamar benen osv..
Jag vill kunna känna att jag kan ha en väl fungerande epidural hela vägen!!! Får jag inte det, kommer jag panika totalt. Vill ha den under krystningen också!!!

Stora Gosan: I början klarade jag mig med TENS och senare med lustgas. När det inte längre funkade ringde de på narkosläkare för att jag skulle få epidural. Den läkaren var just då upptagen så jag skulle få vänta lite. Då började lillans hjärta slå fortare (tecken på stress) och de tog beslut om kejsarsnitt.
även om det var smärtsamt och jobbigt känner jag mig nu inte räddare utan mer säker på vilken hjälp jag vill ha inför kommande förlossning. Och om det kan hjälpa mig kommer jag be om epidural även denna gång.
Jo, det finns många skräckberättelser, inte minst här på FL, och därför är det så viktigt att få prata med utbildad personal som kan ge proffessionella råd för just dig och det du behöver.
Stort lycka till med graviditeten, förlossningen och, inte att förglömma, det fina som kommer efteråt!

Tack. Lycka till med DIN förlossning, nabben! Jag förlitar mig på att EDA:N finns att tillgå under hela förlossningen. Inte mycket mer att göra..