Kan du tänka dig att donera ägg/sperma?

Jag var för gammal för att donera ägg.... fyller 35 år i år... synd..

Fast man får donera fram tills man fyller 36.

dom skrev i mailet som jag fick att jag var för gammal och den kvinnan isåfall skulle behöva göra fostervattenprov... om hon fick mitt ägg...

Får jag fråga vilket sjh det var?
Det låter konstigt måste jag säga.

usö i örebro

Ok. Kanske har dom andra åldersgränser.
Hur som helst var tanken fin av dig

Ville så gärna... men det var visst försent..=(
Får ansöka om foster barn i framtiden istället...

Jag skulle kunna tänka mig donera ägg och jag skulle inte vilja träffa barnet ifråga.

Förstår om man upplevs som lite tjatig när man skriver samma inlägg fyra gånger i rad - knepig dator.

Misty! Min åsikt är att man ska välja det sätt som passar en bäst när man försöker få barn - så länge inte barnet kommer i kläm. För att kunna göra bra val bör man ha tillgång till fakta och man måste våga se alla sidor av problemet - man får inte vistas i en miljö med bara ja-sägare när man fattar så viktiga beslut. Denna tråd ställde en fråga och du måste väl tåla att folk då uttrycker en åsikt. Könsceller ÄR något annat än t ex en lever. Det är väl därför lagen säger att barn har rätt att få veta vem donatorn är medan den som fått en lever inte får veta vem donatorn är. Barn som kommit till genom donation verkar ofta vara intresserade av sitt genetiska ursprung - därför är man inte lämplig som donator om man helst ser att barnet inte söker upp en.

Adoption är ett fantastiskt sätt att få barn på och många skulle slippa åratal av sorg om de vågade släppa in den tanken tidigare. Men är biologi och graviditet väldigt viktigt för en är adoption förstås inte rätt. I den här tråden kändes det naturligt att skriva att adoption hade varit mitt val när jag skrev att jag aldrig skulle donera - man blev ju anklagad för att vara egoist om man inte ville donera och det tycker jag inte man är bara för att man väljer ett annat sätt att lösa ett barnlöshetsproblem

Vem säger att man inte är lämplig som donator ifall man inte är intresserad av att barnet söker upp en??

Är det de på kliniken eller är det bara en personlig åsikt?

Jag vet inte hur mkt som forskats på hur donatorbarn mår men i boken "Experiences of Donor Conception: Parents, Offspring and Donors Through the Years" av Caroline Lorbach intervjuas nu vuxna som kommit till genom anonym spermiedonation. Alla tycker det är fel med anonyma donatorer och sgs alla har önskemål om att få träffa donatorn. Vill veta vem han är, om de är lika honom, om de har halvsyskon osv.

Enligt svensk lag har ju barnet rätt att få veta vem donatorn är när det fyller 18. Om barnet gått och funderat på sitt genetiska ursprung (det kan man göra även om man älskar sina föräldrar) och söker upp donatorn för att träffa henne/honom men donatorn är avvisande och inte vill träffas - ja, då finns det väl en del som talar för att barnet inte mår så bra...... Många verkar vilja hjälpa vuxna att få barn, men man måste alltså tänka på det barn man är med och skapar också, hur det kan reagera och vad som är bäst för det.

Jag kan förstå att man skulle vilja veta lite om sitt ursprung, samtidigt så kan jag känna att mitt ansvar sträcker sig tills dess äggen är lämnade. Men hade någon ringt och sagt att de ville träffa mig så hade det nog gått bra men jag tror inte idag att jag skulle vilja ha någon vidare kontakt.

Det är jättebra att ni som genomgår ägg- eller spermiedonation i Sverige träffar kurator och får fundera igenom det hela noga! Mitt inlägg ovan handlade främst om donatorns roll, många här verkade inte vilja att barnet tar kontakt och jag förklarade hur det kan ligga till. Jag vet inte om donatorerna också träffar kurator.

Många åker utomlands och gör ÄD/insemination. Jag vet inte om kuratorsamtal ingår då, men i t ex Danmark är donatorerna anonyma. Vissa som väljer det alternativet verkar inte vara insatta i det där med barns funderingar kring genetiskt arv. Viktigt att vara medveten om det du skriver - att det finns stora likheter mellan adoption och donation.

Jo alla inblandade i en donation träffar kurator,oavsett om man ska ge eller få ägg eller spermier...och går man så långt som till en donation så förutser jag att man är precis lika förberedd på detta som om man skullle adoptera!
Detta gäller även donatorerna!

Jag har precis blivit godkänd som äggdonator och det känns jättespännande!! Jag är ganska nyfiken av mig som person så jag skulle jättegärna villa träffa barnet/barnen om de vill söka upp mig om ca 20 år. Men jag kommer nog inte att gå omkring och fundera så mycket, utan just nu känns det som att jag blir nöjd av att få veta om det blir något barn över huvud taget. Det är ju liksom mitt mål med det hela, att hjälpa någon annan, sen om jag får förmånen att se detta/dessa barn senare i livet så är det bara ett +.