Inlägg från: Anonym (hjälp) |Visa alla inlägg
  • Anonym (hjälp)

    Hur hantera ett egoistiskt barn

    Min brors dotter utmattar hela släkten. Jag tror att hon måste ha nån NPF-diagnos men brorsans ex-fru visar inget intresse på att kolla upp. Ex-frun är också udda och har garanterat också npf diagnos som så många av oss eftersom det inte var lika vanligt när vi (70-80-talister) växte upp att det ens pratades om.


     


    Hur som helst. Min brorsdotter är inte normal. Hon har sen 4-års-ålder (nu snart 9) varit EXTREMT egocentrisk. Syskonrivalitet är väl normalt hos alla i nära ålder men hon tar detta till nivå 10 och klarar inte av att storasystern har all uppmärksamhet alls någonsin. Så fort min bror säger ifrån eller försöker förklara villkoren för precis allt så sätter hon emot, allt alltså idag ska vi till simskolan, nu ska vi till skolan, idag ska vi äta det här, idag får ni ta på er dessa kläder, whatever. Allt som hör till vardagen till som min bror försöker fixa så reagerar denna tjej emot och på ett fruktansvärt sätt och skriker, svär och vägrar.


    "Jag hatar dig!" har min bror hört sen hon var 3-4, nu kommer också "jag ska döda dig!" Hon vrålar i en halvtimme, slåss. Hon har noll respekt för jag tror inte hon förstår begreppet. Min mamma (hennes farmor) är helt slut efter varje besök för flickan är bortom kontroll så många ggr per dag.


     


    Om det varit jag så hade jag skickat mitt barn på utredning för länge sen men min bror och exet vill inte.


     


    Jag tycker också synd om min brorsdotter för det är ju något inom henne som slår slint och jag vill att hon ska få hjälp. Hon är skrämmande som hon är nu, hon beter sig som en psykopat i miniatyr, hon är extremt manipulerande och saknar helt empati och hon är liksom bara 8 år.

  • Svar på tråden Hur hantera ett egoistiskt barn
  • Anonym (hjälp)
    Anonym (förälder till barn med autism) skrev 2025-02-22 18:08:30 följande:

    Tycker inte det låter som npf diagnos utan något annat.
    Varför vill inte din bror utreda henne?


    Antar att det tar emot för att de inte vill acceptera/tycker det är jobbigt att ta in att de har ett barn med problem. Kanske rädsla för vad det kommer att innebära.


    Kanske rädsla för en utredning och att skapa ett stigma hos barnet, jag vet inte..


    Jag är frustrerad för det blir tvärtom nu, hon får bete sig hur som helst men behöver sällan ta ansvar för beteendet och det tror jag inte kommer sluta bra.

Svar på tråden Hur hantera ett egoistiskt barn